Vi har nöjda klienter och utvecklar ständigt vår verksamhet, säger man på medlingsverksamheten vid Institutet för hälsa och välfärd, THL.
"Bella" kallar den medling hon och hennes ex-make var med om för en "cirkusshow". En cirkusshow som inte var det minsta rolig.
– Ett av bottennappen var då medlarna försökte tala min ex-make till rätta och sa “var nu inte dum, det är ju onödigt att få ett straffregister för en sådan här sak”.
"För en sådan här sak" innebar för Bellas del sexuellt, psykiskt och ekonomiskt våld som pågått i åratal, tills hon en dag flydde med fara för sitt och barnens liv från ex-maken.
Efter det var Bella och hennes barn hemlösa i fem månader, innan de kunde landa igen.
Bella anmälde sin ex-make till polisen och eftersom det fanns obestridliga bevis i form av bland annat text- och röstmeddelanden, blev brottsrubriceringarna olaga hot och förföljelse.
Tiden för brotten hade ett tidsspann på kring ett år, de övriga brott som begåtts under årens lopp har aldrig anmälts till polisen.
Då polisen föreslog medling som ett alternativ för Bella, tänkte hon att det var värt att pröva. Hon hade också svårt med tanken på att vara den som skulle avgöra om ärendet skulle föras vidare och prövas i tingsrätten och därmed sannolikt bli den som skickade sina "barns pappa i fängelse".
Bella hoppades också att ärendet kunde få en lösning utan dyra rättsprocesser.
Men medlingen blev allt annat än Bella hade kunnat förställa sig.
Medling fungerar inte i alla ärenden
Det finns stora risker och rättsskyddsproblem med att medla i närståendevåld.
Det säger Kevät Nousiainen som är professor emerita i rättsteori och komparativ rätt.
Också Förbundet för mödra- och skyddshem och Brottsofferjouren ställer sig kritiska till medling i närståendevåld.
Problematiken är känd sedan tidigare, och i det nuvarande regeringsprogrammet heter det att man ska se över lämpligheten med medling i just närståendevåld. Finland har förbundit sig till Istanbulkonventionens krav om att ta tag i problemet med våld mot kvinnor - också i form av strängare sanktioner.
Det är viktigt att brottet blir ordentligt utrett och konstaterat
Kevät Nousiainen, professor emerita
Men Finland har inte lyckats leva upp till konventionens krav, och har bland annat fått en reprimand från konventionens övervakningsorgan GREVIO, där det exempelvis framkommer att medlare i närståendevåld inte har tillräcklig utbildning att känna igen de mekanismer som ingår i denna typ av våld.
Nästan en femtedel av alla medlingar i Finland utgörs av ärenden som gäller våld i nära relationer, år 2019 innebar det i antal att cirka 2 500 ärenden.
"Det måste fastlås att det begåtts ett brott"
Nousiainen understryker att medling kan fungera effektivt i många typer av tvister och är ett bra alternativ för att inte behöva gå till domstol. Men då det handlar om närståendevåld är det problematiskt.
Nousiainen säger att detta inte handlar om en enstaka händelse där man råkat hamna i slagsmål på stan och där offret råkar vara kvinna.
– Vi talar om den typen av våld där en kvinna blir offer just för att hon är en kvinna. Där våldet är oproportionerligt riktat mot kvinnor.
Det handlar ofta om sexuella brott och andra typer av våld. Typiskt är också att våldet är upprepat och att det är svårt för offret att anmäla våldet till polisen.
Nousiainen påminner om att offret under våldsprocessen anpassar sig till vad våldsverkaren säger och hur han beter sig, så den maktbalans som byggts upp mellan parterna är sannolik att fortsätta under medlingen.
Nousiainen säger att det finns skickliga och pålästa medlare som har vetskap om den här typen av problematik, men:
– Problemet är att det inte finns någon som helst garanti för att det är så, vilket innebär att man tar en stor risk.
Det är polis eller åklagare som kan föreslå medling ifall det inte föreligger några risker för offret. Polisen och domstolarna har också en stor arbetsbörda vilken lättas av att ärenden förs till medling.
– Risken är då att det aldrig blir ordentligt utrett vad det är som har hänt, vilka brott som begåtts.
Enligt Nousiainen borde en polisundersökning alltid göras i fall av närståendevåld, även om ärendet förs till medling.
Hon påpekar att vi har en strafflag och om man begår brott blir det konsekvenser.
– För att kunna fastslå att det skett något orätt, att det skett ett brott, är det viktigt att det blir tydligt utrett och konstaterat. Annars förstår jag inte varför vi fortsätter ha straffprocess i övriga typer av brott heller.
Medlingen som spårade ur
De risker och problem Nousiainen räknar upp kan Bella checka av på varje punkt.
På första träffen där Bella ensam träffade medlarna, reagerade hon på att de var så tydliga med att understryka att de var neutrala parter, att de inte tar ställning i det som hänt.
– Jag förstår tanken med att man vill vara neutral, men brott hade konstaterats, detta var inte en “ord mot ord”-situation. Det fanns bevis och därför satt vi ju där.
Efter detta träffade medlarna ex-mannen och det sattes upp en träff där alla parter skulle medverka för att göra upp ett avtal om hur man skulle gå vidare.
Under den gemensamma träffen kom man ingenvart. Medlarna fick inte ut någonting av ex-maken, som förnekade att något skulle ha hänt trots bevisen och att polisen konstaterat att brott.
– Dessutom inleddes träffen med att medlarna vände sig till mig och uppmanade mig berätta varför vi var där, att jag skulle föra talan.
Medlingen urartade så till den milda grad att ex-maken rev sönder sin egen blus, slog sig själv i huvudet medan han grät och skrek och var aggressiv.
– Efter att han gått kollapsade jag helt och hållet där i korridoren. Jag hade varit så spänd och stressad och rädd att säga något fel. Jag kan ju alla sätt om hur och när han blir arg.
Tyvärr skulle problemen i medlingen inte ta slut där.
"Detta är inte ett jämlikt diskussionstillfälle"
Koordinator Sara Mikander på FRIDA – Fri från våld, suckar. Hon säger att det här temat varit på tapeten under våren och att de upprepade gånger sett de konsekvenser som medling i närståendevåld kan föra med sig.
– Det här är inte en åsikt jag har utan vad jag ser i mitt klientarbete beträffande medling.
Mikander räknar upp flera olika problemområden.
– För det första har det funnits fall där klienter inte varit medvetna om att det funnits några alternativ till medling, man är inte alltid medveten om att det är frivilligt och att man kan välja att gå den rättsliga vägen.
Jag tycker medlarna borde ha sagt att vi avbryter, för de såg ju att det aldrig skulle leda någonvart
”Bella”
För det andra ska man i medling sitta ner med sin förövare och diskutera. Offret vågar inte säga allt, hen anpassar sig till vad hen ska säga för att man är rädd för följderna.
– Det är liksom inte ett jämlikt diskussionstillfälle överhuvudtaget.
Dessutom, säger Mikander, är det orealistiskt att utgå från att offret under några få sessioner ska våga berätta vad som hänt.
– Det finns ingen möjlighet att du som medlare, hur skicklig du än är, kan sätta fingret på den här problematiken bara genom ett fåtal träffar. Det ligger i ärendets natur.
Mikander säger precis som Nousiainen att medling i många fall är ett mycket fungerande koncept, men att man borde ställa sig kritisk till medling i just närståendevåld.
– Det finns fall där medling vore möjligt även då det gäller närståendevåld, men det är svårt att skilja dem från de fall där det inte är möjligt, säger Mikander.
THL svarar på kritiken
Medling i brott- och tvistemål är en frivillig och kostnadsfri tjänst där utomstående medlare hjälper parterna att behandla ärendet. Det finns medlingsbyråer i hela landet.
Henrik Elonheimo är utvecklingschef för medlingsverksamheten vid Institutet för hälsa och välfärd, THL.
– Vi försöker undvika eventuella problem genom att understryka för våra medlare att i ärenden som gäller närståendevåld är det extra viktigt att utreda ifall ärendet passar för medling.
Elonheimo säger att de försöker försäkra sig om att parterna deltar frivilligt i medlingen och att de förstår innebörden av medlingen.
Hur kan man garantera att offret deltar frivilligt?
– Vi återkopplar och följer ständigt med klienternas erfarenheter, vi har nöjda klienter. Det finns de som inte är nöjda, men de är ett fåtal på årsbasis.
Elonheimo säger att på det stora hela upplevs medling som något positivt, vilket i många fall stämmer.
– Men vissa är inte nöjda och vi försöker hela tiden utveckla vår verksamhet så att så många som möjligt skulle vara nöjda.
Hur sannolikt är det då att ett offer för närståendevåld vågar avbryta medlingen?
– Medlarna ska stödja offret i dialogen och om man märker att maktbalansen är för stor avbryts processen.
Den här bedömningen är central i vår medlingsverksamhet, tillägger specialkunniga Ilona Rimpilä vid medlingsverksamheten.
Mer än 1 300 medlare med varierande bakgrund
Medling är en frivilligverksamhet, det finns över 1300 aktiva medlare i landet. De har genomgått en skolning för sitt uppdrag och de som medlar i närståendevåld har även gått en specialutbildning.
Medling har gett goda resultat, av de brottsmedlingar som inleddes 2019 slutade drygt sjuttio procent i en överenskommelse, och i över hälften av alla brottmål som hänvisades till medling år 2019 inleddes en medlingsprocess.
– Men som med alla serviceuppdrag kan det förekomma dåliga erfarenheter och felaktigheter. Alltid uppfyller medlingen inte alla krav, men vi utgår alltid från klientens behov, säger Elonheimo.
Rimpilä tillägger att de även erbjuder servicehandledning och styr klienten vidare i processen ifall de märker att det kan finnas fler brott bakom eller ifall klienten känner att hen behöver rättshjälp.
Det är svårt att veta vilka fall som lämpar sig för medling eller inte - förrän efteråt
Sara Mikander, koordinator på FRIDA - Fri från våld
Är inte problemets kärna det att man inte på förhand kan veta ifall ett ärende som gäller våld i nära relationer passar för medling eller inte?
– Jo, det är det. Men under medlingen följer man noggrant med processen och då ser man om ärendet passar för medling eller inte.
Elonheimo tillägger att tanken med medling är att ge parterna en chans till en så kallad fredlig lösning och dialog, inte att till varje pris få till stånd ett medlingsavtal.
– Medling är ämnat som en kort intervention och som en chans till att blicka framåt, säger han.
Bella måste själv skriva avtalet
Tyvärr uppföljdes de här kriterierna inte i Bellas fall. Det var under den andra träffen som en av medlarna uppmanade Bellas ex-make att vara resonlig och inte få ett straffregister "över en sådan här sak".
Under den träffen måste Bella också ta ut ex-maken ur rummet för att lugna honom.
– Jag visste ju hur jag ska tala till honom och lugna honom så att vi kunde gå in igen och fortsätta.
Det hela slutade med att Bella själv måste skriva avtalet, eftersom det medlarna skrivit var sådant som varken ex-maken eller Bella kunde gå med på.
– Efter några dagar ringde en av medlarna och bad mig skanna avtalet, eftersom de hade tappat bort sitt exemplar.
Det som Bella tänkt mycket på var att maktobalansen i rummet var "något alldeles förskräcklig". Två medlare, en brottsanmäld och ett offer.
– Ett offer som är den som ska föra talan och hålla i hela processen, som ska föreslå vad som ska ske och vara tydlig och klar samtidigt som man är livrädd.
Bella tillägger att om hon i det skedet hade sagt att hon vill avbryta och föra ärendet till rätten kunde det ha inneburit stor fara för henne.
– Jag förlitade mig på myndigheterna, att de tog ansvar och visste hur det ska gå till. Jag tycker också att medlarna borde ha sagt att vi avbryter, för de såg ju att det aldrig skulle leda någonvart.
Ljuga eller säga sanningen?
Bellas ex-make höll sig inte till medlingsavtalet.
Efter prövotiden på några månader skulle det utvärderas hur avtalet följts, och först tänkte Bella att det är bäst att ljuga och säga att allt gått bra eftersom hon inte orkade med mera bråk. Hon svarade istället att avtalet "delvis följts".
Om Bella hade sagt att avtalet följts hade brotten avskrivits efter en tid.
Bella säger att situationen i dag ändå är mycket bättre än för en tid sedan. I dag kontaktas hon “enbart” en gång per dag av ex-maken, tidigare pågick trakasserierna dygnet runt.
Under ett dygn fick hon som mest sjuttiotvå videosamtal från ex-maken som hon tvingades svara på, annars hade konsekvenserna kunnat bli ödesdigra.
– Jag måste alltid tänka på var vi är, vi får aldrig ha någon här, jag måste visa honom omgivningen för det är alltid videosamtal han kräver för att kunna kontrollera mig.
Hade ärendet förts till tingsrätten och det hade blivit fängelse för ex-maken, skulle följderna av de fortsatta trakasserierna ha blivit kännbara.
Eftersom paret ingått ett medlingsavtal blir det inga rättsliga konsekvenser ifall Bella inte väljer att föra ärendet vidare.
– Jag väntar på vad som ska hända nu, på att polisen ska kontakta mig. Men jag vet inte om jag kommer ta ärendet vidare eller låta det vara för att hålla honom lugn.
Bella, som heter något annat i verkligheten, har idag diagnosticerats med posttraumatiskt stressyndrom. Hennes medling gick på finska. Hon vill inget hellre än lyfta den här frågan och ge stöd åt andra i samma situation.
