Artikeln är över 3 år gammal

Små träbitar från skogen avgör klimatkampen i Åboregionen - får fliset behålla sin status som förnyelsebart bränsle?

EU:s skärpta klimatkrav och strängare regler för hur träbiomassa får användas inom energiproduktionen väcker oro hos den största energiproducenten i Åboregionen, Turun seudun energiantuotanto. Flis används som bränsle i allt större utsträckning men nu kan det bli svårare att hitta tillräckligt med träbiomassa som lämpar sig för att användas som bränsle.

Flistillverkning på UPM Jakobstad.
Arkivbild. Flisets framtid som förnybar energikälla är viktigt för Åboregionen. Bild: Yle/Sarah Grönstrand

Frågan om träbiomassa kan anses vara en hållbar energikälla är en central fråga för Finland då man går vidare i förhandlingarna kring EU-kommissionens stora klimatpaket. I Finland har man kunnat frångå stenkol och olja som bränsle inom energiproduktionen tack vare träbiomassa så som flis, bark och spån.

Energiproduktionen är avgörande i klimatkampen eftersom den står för cirka 75 procent av koldioxidutsläppen i Europa. Kommissionens förslag ska enligt planen leda till att Europa blir den första fullständigt klimatneutrala kontinenten år 2050.

Åboregionen i klistret om flis inte längre räknas som förnyelsebart bränsle

I sitt färska klimatpaket föreslår EU-kommissionen att de så kallade hållbarhetskriterierna för användningen av bioenergi ska bli strängare. Bland annat vill man att träbiomassa ska användas enligt så kallade kaskadbruksprinciper. Det betyder att man använder träbiomassan på flera olika sätt, så effektivt som möjligt och att den träbiomassa som inte kan användas till annat, i sista hand ska användas som biobränsle. Att använda träbiomassan som flis ska alltså vara det sista alternativet.

Maija Henell, verkställande direktör på Turun Seudun Energiatuotanto (TSE), ställer sig på allmän nivå positivt till kaskadprincipen.

– Men om reglerna blir stränga kommer det självfallet att minska på utbudet av råvaror som får räknas som förnyelsebart bränsle, säger Henell.

Det kan alltså bli svårare att hitta träbiomassa som lämpar sig som bränsle. Hittills har flis, spån och bark räknats som förnyelsebara bränslen men Henell säger att det finns en verklig oro för hur stränga kraven sist och slutligen kommer att bli och vad det betyder för Åboregionens energiproduktion.

66 procent av den energi vi producerar i Nådendal baserar sig på förnyelsebara energikällor, i praktiken träbiomassa. Vi klarar alltså EU:s målsättningar med råge.

Maija Henell

På TSE väntar man på de politiska besluten och anpassar sin verksamhet enligt hur direktiven kommer att se ut.

– Vi kommer delta i beslutsprocessen via våra egna kanaler för att formulera Finlands ståndpunkt så att slutresultatet blir skälig för vår bransch, berättar Henell.

Maija Henell konstaterar att Åboregionen har varit rätt ambitiös i klimatfrågor och redan i dag uppnår Turun Seudun energiantuotanto EU-kommissionens målsättning om att 40 procent av all energi som produceras inom EU ska basera sig på förnyelsebara energikällor senast år 2030.

- 66 procent av den energi vi producerar i Nådendal baserar sig på förnyelsebara energikällor, i praktiken träbiomassa. Vi klarar alltså EU:s målsättningar med råge.

Men om flis i fortsättningen inte får räknas som en förnyelsebar energikälla i samma utsträckning som hittills, så kommer det att medföra stora problem för städerna och kommunerna då de ska uppnå EU:s klimatmål.

- Det blir säkert problem. Vi är redan nu bekymrade över tillgången på lämplig träbiomassa, säger Henell.

Målsättningen: 80 procent förnyelsebar energi inom de närmaste åren

I Åboregionen finns flera större kraftverk som producerar både fjärrvärme och elektricitet. De största anläggningarna finns i Nådendal där bolaget Turun seudun energiatuotanto har två enheter. En äldre enhet NA3 från 1972 som producerar energi genom att bränna stenkol och en nyare enhet NA4 som blev klar 2017. NA4 har en multibränslepanna som kan använda många typer av bränslen.

Kraftverken i Nådendal producerar stora mängder el och fjärrvärme. Bränsleeffekten i NA3 är 315 MW, det betyder förenklat sagt att det är så mycket fjärrvärme och elektricitet som enheten kan producera. Som jämförelse skulle de vindkraftverk som planerades till Nordanå-Lövböle på Kimitoön ha producerat 3 MW. NA3 använder stenkol som bränsle.

Nådendals kraftverk med isbrytaren Kontio förtöjd vid kajen framför.
Bild: Yle/Linus Hoffman

NA4 har en bränsleeffekt på totalt 424 MW. Hälften av bränslet i enheten NA4 är biobränslen (bark, spån och flis) och resten av bränslet är stenkol och asfalten. Asfalten är en tung oljeprodukt som skapas som biprodukt vid framställning av olja. Inom de kommande åren ska hälften av stenkolet som används i NA4 ersättas med asfalten som har 10-15 procent lägre koldioxidutsläpp jämfört med stenkol.

I ett nötskal, vilka är de största följderna som klimatpaketet har på energiproduktionen i Åboregionen?

- Om direktiven blir stränga så kommer det att bli svårare att hitta lämpligt bränsle. Detta skulle vara problematiskt eftersom vi inom ett år kommer att sluta använda stenkol helt och hållet i NA4. Vi kommer också att lämna bort torven, berättar Henell.

Mer träbiomassa behövs alltså för att kunna frångå torv och stenkol som bränsle. Idag kommer tre fjärdedelar av biomassan som används i Nådendal från ett område som ligger inom en radie på cirka 150 kilometer från Åbo. Resten importeras från Baltikum och Ryssland.

NA4 kan också använda sopor som bränsle. De totala utsläppen i Nådendal var 800 000 ton CO2 år 2018.

Klimatsmarta kraftverk skapar fjärrvärme av avloppsvatten

Till bolagets kraftverk hör också biovärmecentralen i Oriketo i Åbo som producerar cirka 16 procent av Åbobornas fjärrvärme. Kraftverket använder sig av flis, spån och bark.

Avloppsreningsverket vid Kakolabacken i Åbo tar också tillvara värmen från avloppsvattnet. Tack vare reningsverkets värmepumpsanläggning produceras 42 MW fjärrvärme och 29 MW fjärrkyla.

Vid energibolaget Åbo energi som är en stor delägare i Turun seudun energiatuotanto produceras också fjärrvärme i värmecentraler under kalla vinterdagar. Då används pellets och olja som bränsle. Man planerar också en geotermisk anläggning som tar tillvara jordvärme.

Gul buss i lokaltrafik.
De nya elbussarna i Åbo rullar ljudlöst mot ett kolneutralt Åbo. Bild: Jouni Koutonen / Yle

Pargas bäst i klassen

Också i Pargas produceras fjärrvärme och där har fjärrvärmeproduktionen en total effekt på 35 MW. Fjärrvärmeverken använder sig främst av överlopps värme från den tunga industrin och av flis som bränsle. Eftersom flis hittills har räknats som förnyelsebart så är Pargas fjärrvärme utsläppsmässigt bland landets bästa: fjärrvärmen är cirka 98 procent utsläppsfri.

I Kimitoöns kommun finns två biovärmeverk - ett i Kimito och ett modernare i Dalsbruk. Båda använder flis som bränsle. Bränsleeffekten i Dalsbruk är 3 MW medan värmeverket i Kimito är mindre.

115 utsläppsfria varv runt jorden varje år med Åbos elbussar

Åboregionen har också i övrigt haft en hög ambitionsnivå i klimatfrågor redan i flera års tid. Klimatstaden Åbo har som mål att bli kolneutralt år 2029 och har sedan 2018 fört en ambitiös klimatpolitik. I sin klimatplan har Åbo stad beskrivit ett medel för att nå målet - en klimatsmart kollektivtrafik.

Den första juni tog Föli i bruk 61 nya elbussar vilket innebär att en tredjedel av kollektivtrafiken i Åbo drivs av el. De nya bussarna kör årligen 4,6 miljoner kilometer och med hjälp av de nya trafikeringsavtalen sparas 4300 ton i koldioxidutsläpp.

Lossi Elektra välillä Parainen - Nauvo.
Elektra är den första av många hybridfärjor i Åbolands skärgård. Bild: Petteri Bülow / Yle

I Åbolands skärgård satsar även Finlands Färjetrafik Ab, Finferries, på att minska på utsläppen genom att ta i bruk flera hybridfärjor längs med Skärgårdens ringväg.

Inom några år ska bland annat en hybridfärja åka parallellt med den nuvarande hyrbidfärjan Elektra, vilket ska minska de lokala koldioxidutsläppen med mer än 60 procent, skriver Finnferries på sin webbplats.

Artikeln uppdaterad 16.7.2021 klockan 10:37 med rättelse om att Turun Seudun Energia inte importerar biomassa från Belarus, bara Baltikum och Ryssland.