Kvinnornas ställning i Afghanistan har väckt stor oro. Talibanerna har sagt att kvinnornas rättigheter ska respekteras, men under sharialagar. De afghanska kvinnorna fasar för det värsta.
– Väldigt många kvinnor har satsat stort, kämpat för kvinnornas rättigheter och börjat jobba igen. I ett enda ögonblick förlorade vi vår frihet. Det är svårt att sätta ord på vad jag tänker och känner om mitt land just nu. Jag vet inte heller vad som kommer att hända med mitt liv.
Det säger en afghansk kvinna som också är medborgare i ett nordiskt land. Hon var i Afghanistan på besök då talibanerna tog över landet och sitter nu fast i Kabul. Hon gömmer sig hemma och har ingen aning om och när hon kan ta sig därifrån. Vi kallar henne Maria i den här artikeln.
– Eftersom jag är utländsk medborgare är jag rädd för att jag utsätter min familj för fara. Eller det har jag redan gjort. Jag är bara halvt afghan i talibanernas ögon, säger Maria som talar tyst i andra ändan av tråden. Hon är rädd för att någon utanför hennes hem ska höra vad hon säger.
Talibanerna gör oväntade hembesök
För tillfället ser alltså Maria omvärlden endast genom sitt fönster. Det ser ut som det gör i Kabul då helger firas: gatorna är tomma och alla håller sig inomhus.
Dessutom berättar afghaner om talibaner som delar ut material som säger att kvinnor måste bära burka, det vill säga det klädesplagget som täcker hela kroppen och ansiktet, inklusive ögonen. Och att kvinnor inte får vistas utomhus utan en manlig släkting.
I praktiken vågar kvinnorna inte alls gå ut just nu, varken med eller utan någon annan. Endast män och barn vågar röra sig utomhus.
– Förstås är jag orolig, det är vi alla. Vi har en grupp på Whatsapp med vänner och bekanta där vi hela tiden håller kontakt och försöker stödja varandra och tillsammans komma underfund med vilka rykten som egentligen stämmer.
Ryktena går nämligen heta i Kabul just nu. Många säger att talibanerna har besökt och genomsökt deras hem. Enligt Maria är ryktena sanna men talibanerna påstår att det inte är de som gör hembesöken. Enligt talibanerna handlar det om personer som utnyttjar situationen för att stjäla och förstöra saker.
– Ingen vet vems hem de besöker till näst. När liknande rykten sprids skickar alla meddelanden på Whatsapp till varandra och så funderar vi tillsammans vad vi kan göra om de kommer till våra hem och vad som händer då. Det är väldigt skrämmande.
Kvinnliga aktivisters liv är i fara
Maria är mest orolig för alla kvinnor som jobbat som journalister och aktivister. Det handlar om kvinnor som har jobbat för människorättsliga frågor och för kvinnornas rättigheter i landet.
Kvinnornas karriärer kan vara slut och deras liv kan vara i fara. Framför allt alla de kvinnliga aktivisterna som tidigare har kämpat mot talibanerna. Kvinnor som tidigare har synts och hörts i medier är de mest utsatta enligt Maria.
– Ingen vet vad som nu händer alla dem som inte delar samma åsikter som talibanerna. Jag är mest orolig för kvinnorna som jobbat för tv-kanalerna. De är lätta att känna igen.
Historien upprepar sig
Kvinnorna har redan känt av spänningen en längre tid. Under de senaste veckorna har kvinnor skickats hem från jobbet och hållit möten på distans, för säkerhets skull. Maria har försökt tänka positivt och hålla humöret uppe, men då hennes brorsdotter skickades hem från skolan förra veckan slog verkligheten till i henne.
När min brorsdotter blev hemskickad från skolan slog det här minnet mig starkt. Allt kommer tillbaka till oss. Allt sker på nytt. Jag är så besviken på alla internationella samfund som lämnade Afghanistan då och det känns som om historien upprepar sig själv.
Hon minns dagen då hon själv inte fick gå till skolan för drygt tjugo år sedan. Hon stod redan i dörröppningen då hennes granne kom emot och sade att hon inte ska gå till skolan, att talibanerna kommer.
– Jag kommer klart och tydligt ihåg den dagen. Jag var så bra i skolan och jag var så glad över att få gå till skolan.
Då satt Marias familj hemma och väntade på positiva besked för att kunna återvända till jobbet och skolan, men beskedet kom aldrig och där och då slutade Marias skolgång i Afghanistan.
– När min brorsdotter blev hemskickad från skolan slog det här minnet mig starkt. Allt kommer tillbaka till oss. Allt sker på nytt. Jag är så besviken på alla internationella samfund som då lämnade Afghanistan och det känns som om historien upprepar sig själv.
"Glöm inte oss"
För tillfället är ovissheten i landet stor. Ingen vet egentligen vem som nu leder landet. Talibanerna regerar, men de har inte ännu officiellt utlyst sitt emirat. Arbetet med att evakuera utländska diplomater och civila har pågått de senaste dagarna och sakta men säkert töms landet på utlänningar.
– Vad händer oss då alla utlänningar har lämnat landet? Ingen vet och det är vi mest rädda för. Det känns som att sitta och vänta på sin död. Lämna inte Afghanistan ensamt. Lämna inte oss ensamma i den här situationen. Glöm inte oss och glöm inte de afghanska kvinnorna, säger Maria.
