Vi träffas vid skejtparken vid Karis idrottspark en regnsjuk morgon. Filip Elmgren skejtar här varje dag, vissa dagar kommer han hit två gånger för att åka skateboard.
Han har spelat fotboll och sysslat med judo tidigare, men tröttnade på tränarna som alltid sa till honom vad han ska göra och när han ska göra det.
– I skejtning kan jag vara kreativ. Det är helt upp till mig vad jag vill göra för trick. Jag bestämmer också själv när jag vill skejta och hur länge jag gör det.
– Det finns massor av olika saker man kan göra med ett skejtbräde. Tricken tar aldrig slut, det finns alltid några nya trick du kan börja jobba med, säger Filip Elmgren och konstaterar att det tar tid innan man lär sig att hantera brädet.
Artikeln fortsätter efter ljudklippet:
Han säger att ingen lär sig cykla med en gång heller.
– Det tar lång tid innan man blir bra. Först ska man lära sig att stå på brädet och balansera på det.
– Efter det ska man lära sig att sparka fart och sedan kommer tricken, förklarar han.
Nya världar öppnar sig
Han låter nästan lyrisk då han berättar om de nya världar som öppnar sig ju duktigare skejtaren blir.
– Det öppnas en ny port med möjligheter efter att du lärt dig att stå på brädet. Och då man lärt sig nya trick får man på sätt och vis en nyckel som öppnar till nya trick.
Elmgren poängterar att man inte ska tro att man lär sig någonting snabbt.
– Det kräver tid att lära sig och man ska inte ge sig på de häftigaste tricken genast.
"Det syns då man strider med betongen"
Filip Elmgren kan intyga att skråmor, skador och blessyrer hör till den här sporten. Han säger att han har lärt sig att falla på ett visst sätt, men han har nog stött sig många gånger.
– Försöker man sig på något svårare trick på betongen så ser man nog ut som om man varit med i kriget. Det syns då man strider mot betongen, skrattar han.
Han säger att Rodney Mullen är hans förebild inom skejtning.
– Jag läste hans självbiografi och kom fram till att vi har mycket gemensamt. Också jag har numera skejtat mest ensam. Det har jag gjort i några år, säger han och tillägger att han har några vänner i Ekenäs som han skejtar med.
I Ekenäs kan skejtarna göra sina trick inomhus, i gamla Kronomagasinet, men i Karis finns inget ställe att skejta inomhus.
Tummen upp för skejthall i Billnäs
Därför välkomnar Filip Elmgren planerna på Karis Kolosseum, gamla reningsverket i Billnäs som kunde bli ett tillhåll för skejtarna.
– På vintern och speciellt nu på hösten då det är vått hela tiden har jag varit tvungen att skejta i underfarten vid tågbanan. En annan plats är vid en lastbrygga bakom en affär i Karis där jag skejtar ibland efter stängningsdags.
– Det är de enda ställen där det är torrt här i Karis, säger han.
Elmgren har ett bräde som inte får bli vått, för om det blir vått sväller det och är efter det sämre att skejta med.
Han säger att det inte spelar någon större roll hur skejthallen i Billnäs ser ut eller vad där borde finnas.
– Det viktigaste för mig är att det finns ett torrt ställe där man kan skejta.
På frågan om han kommer att bli en trogen besökare i Karis Kolosseum svarar han utan att tveka:
– Hundra procent!
