– Vi har redan gjort en hel del som visar att vi respekterar kvinnor.
Det säger Leszek Lewoc, som är chef för staden Suwałkis familjerådgivningsbyrå. Suwałki ligger långt i nordost, 30 kilometer från gränsen till Litauen.
Vad har ni gjort? frågar jag.
– Mammor som har fler än ett barn får 500 złoty i månaden per barn ända tills de blir arton, så att mammorna har råd att stanna hemma med barnen, ger Lewoc som ett exempel.
För en familj med tre barn betyder det mer än en halv lagstadgad minimilön, mer än tillräckligt för att få en deltidsarbetande kvinna i relativt fattiga nordöstra Polen att välja att bli hemmamamma.
Jag tycker vi ska lämna Istanbulkonventionen, ja, den är ett hot mot Polen. Vi behöver inte den för att ta familjevåldet på allvar
Leszek Lewoc, chef för Suwałkis familjerådgivningsbyrå
Jag påminner honom om att Istanbulkonventionen uttryckligen handlar om våld mot kvinnor och våld i hemmet, inte om familjepolitik eller något annat.
– Vi har mycket sådant våld och vi jobbar aktivt med att lösa problemet. Nyligen hade vi ett fall där vi måste separera den brutala mannen från resten av familjen, säger Lewoc.
I praktiken betydde det att mamman och barnen fick flytta in på ett skyddshem.
– Vi har socialarbetare och terapeuter för kvinnor och barn som drabbas av våld. I vissa fall har också män som vill förändra sitt beteende fått hjälp.
Lewoc är nöjd med hur väl han tycker att systemet fungerar.
– Blir du slagen eller våldtagen kan du alltid ringa polisen, det finns skyddshem och terapi. Polen behöver verkligen inte Istanbulkonventionen, säger han.
Kyrkan genomsyrar kulturen och traditionen
På ett kafé träffar jag Julia Kawałko, en trebarnsmamma som också jobbar heltid på en byggfirma – samtidigt som hon studerar för att bli ingenjör.
Hon bor i en liten by utanför Suwałki.
– Vi har en väldigt konservativ kultur här, påverkad av den katolska kyrkan, säger Kawałko. Hela kulturen sätter tryck på kvinnorna att vara hemma med barnen och att visa upp sig i kyrkan på söndagarna.
– Dessutom är Polen annorlunda på det sättet att alla spionerar på grannarna och hur de lever. Och kvinnor döms annorlunda än män. Män får supa, män får jobba tolv timmar per dag, män får åka på arbetsresor.
Kvinnorna ska vara hemma med barnen. Tid borta från barnen räknas som "att du inte älskar dina barn tillräckligt".
När det gäller våld inom familjen tror Kawałko att det förekommer i över hälften av alla familjer här.
Den officiella statistiken för hela Polen sätter motsvarande siffra på ungefär samma nivå som Finland, drygt 30 procent.
Kawałko anser att Lewocs uttalande, att en kvinna som utsätts för våld får den hjälp av systemet hon behöver, är absurt.
Kvinnor förväntas stanna hemma med barnen
Julia Kawałko
– Det är männens värld, de skyddar varandra. Kvinnor har inte många rättigheter. Polisen bryr sig inte om dig. Politikerna är män, domarna är män, poliserna är män. Det här är ett problem i Polen.
Var finns kvinnorättsaktivisterna?
I en park i distriktet Bielany i Warszawa, 300 kilometer mot sydost, träffar jag Zuzanna Białobrzeska och hennes två söner.
Hon är aktiv inom Ogólnopolski Strajk Kobiet, OSK, en av Polens största kvinnorättsrörelser.
Den här regeringen har skrattat i ansiktet på offren för könsrelaterat våld i flera år
Marta Lempart, en av OSK:s grundare, i juli 2020
– Istanbulkonventionen innehåller väldigt konkreta metoder för hur man bekämpar och förebygger våld i familjen och den förklarar vilka de underliggande orsakerna till våldet brukar vara, säger Białobrzeska.
Både i Polen och internationellt är det i första hand kvinnor som utsätts för våld i hemmet.
– Vi vill känna oss trygga och vi vill att barnen också ska göra det. De åtgärder som har vidtagits hittills ger oss inte den känslan.
Enligt Białobrzeska bygger den patriarkala kulturen i Polen på förtryck och våld.
– De som bestämmer vill bevara status quo, så de skrämmer folk med något som inte finns, en så kallad genusideologi. Eftersom de har public servicebolaget under full kontroll lyckas de manipulera den allmänna opinionen, säger hon.
– De som står bakom våldet bryr sig inte om offrens välmående, säger Białobrzeska.
Fotvårdsspecialisten och företagaren Katarzyna Rozmysłowicz kör mig runt i Suwałki.
Vi diskuterar varför inga konservativa kvinnor, som stöder regeringens planer att lämna Istanbulkonventionen, vill ge Svenska Yle en intervju.
Varför vill eller vågar inte kvinnor som har samma åsikter som majoriteten här, och som deras män har, inte tala med mig?
– Kvinnor här är nöjda med den roll de har i samhället. Många bryr sig inte om att studera vidare efter gymnasiet och i 25-årsåldern är de redan gifta och har barn, säger Rozmysłowicz.
Kvinnor här tänker aldrig på sin karriär – har de jobb så är det för att få pengar i fickan
Katarzyna Rozmysłowicz, privatföretagare
Hon är överraskad över hur många av hennes kunder som är nöjda med det konservativa samhället de lever i.
– Många pratar om hur de inte förstår liberala kvinnor som vill ha mer rättigheter. De saknar helt enkelt ambitioner att göra något mer i livet och har inte så många politiska åsikter.
Att tala med media ger dem inget mervärde.
– De känner inte att de har ett samhällsansvar att delta i debatten. Dessutom kan deras män uppfatta det som provokativt, tror Rozmysłowicz.
På samma sätt är det inte okej om en kvinna som blir slagen av sin man ringer polisen.
– Om du ringer till polisen för det så uppfattas det som om du gör fel. Inte många kommer att acceptera det, du uppfattas som en dålig person som gör så mot din man, säger Katarzyna Rozmysłowicz.
Tillbaka till Suwałkis familjerådgivningsbyrå.
Chefen Leszek Lewoc anser alltså att Polen inte behöver Istanbulkonventionen.
Men varför är det nödvändigt att lämna den nu när ni redan är med?
– Det är en bra fråga, säger han. En bra fråga.
De sörjer sina förlorade barn och både frivilliga och ofrivilliga avbrutna graviditeter leder till traumatiska upplevelser
Leszek Lewoc, chef på familjerådgivningsbyrån
Han funderar en stund innan han bestämmer sig för att ta den långa diskussionen.
– Istanbulkonventionen hotar abortlagarna.
Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet
Istanbulkonventionens officiella namn
Polen skärpte förra hösten abortlagstiftningen så att alla aborter är förbjudna – utom om kvinnan kan bevisa att hon har blivit våldtagen, utsatt för incest eller om hon riskerar att dö.
Det står ingenting i Istanbulkonventionen om abort, säger jag.
– Men den kan tolkas så av våra motståndare, svarar Lewoc.
För honom är aborter mord och en fråga han tar på stort allvar. Det finns inget utrymme för kompromisser när det gäller livets början.
"Vi har inte kommunicerat tillräckligt bra"
Att så många kvinnor vill tillåta aborter ser han i första hand som en miss i kommunikationen, "de förstår inte bättre".
– Många kvinnor är olyckliga för att de själva har förlorat barn i missfall. De sörjer sina förlorade barn och både frivilliga och ofrivilliga avbrutna graviditeter leder till traumatiska upplevelser, säger Lewoc.
Därför har han infört en helt unik lösning för att hjälpa kvinnor och familjer.
– Här i Suwalki har vi börjat ordna begravningar för foster, säger han och tar fram foton på det ställe där begravningarna sker.
Han är stolt eftersom han upplever att begravningarna hjälper kvinnor att komma över sina trauman.
– Många kvinnor kommer hit, titta så många blommor som ligger där.
Nu vill Leszek Lewoc exportera sin idé med begravningsplatser för foster runt om i Polen.
– Många orter har visat intresse. Regeringen i Warszawa tog den inte med i sitt program, men de stöder idén att städer och kommuner gör så om de vill, säger han.
