Amnestys generalsekreterare Agnès Callamard säger i ett pressmeddelande att rapporten visar att "palestinier behandlas som en underlägsen folkgrupp som systematiskt berövas mänskliga rättigheter, oavsett om de bor i Gaza, östra Jerusalem, Hebron eller Israel".
Callamard påpekar att det inte finns något som kan rättfärdiga ett system som bygger på ett strukturellt förtryck av miljontals människor. "Apartheid har ingen plats i vår värld", säger hon, och fördömer de länder som stöder Israels politik.
Hon konstaterar också att FN inte ställer Israel till svars. "De länder som går med på vapenexport till Israel stöder apartheid, undergräver det internationella rättssystemet och ökar palestiniernas lidande", säger hon.
Forskning, juridisk analys och utomstående experters utvärderingar utgör grunden för de avslöjanden som Amnesty nu presenterar i sin rapport Israel’s Apartheid against Palestinians: Cruel System of Domination and Crime against Humanity.
Palestinierna fråntas sina grundläggande rättigheter och friheter
Amnestys rapport visar att Israel berövar palestinierna deras grundläggande rättigheter och friheter på många sätt. På de ockuperade palestinska områdena är brotten mer våldsbetonade och förekommer i större skala än i själva Israel.
Palestinierna lider av de extrema begränsningar som har införts för deras rörelsefrihet. Det finns bevis på tvångsförflyttningar av palestinier och godtyckliga gripanden.
Ett färskt exempel på den skeva resursfördelning har setts under coronapandemin då bara 1,7 procent av den israeliska statens ersättningsstöd har riktats till den palestinska myndigheten
Amnesty International
Vidare har palestinska flyktingar som bor utomlands förbjudits att återvända till sina hem. Att palestinska flyktingar och deras ättlingar som deporterats under krig inte får återvända till sina tidigare hemtrakter strider mot internationell rätt, påpekar Amnesty.
Enligt Amnestys analys innebär de här brotten en del av ett systematiskt angrepp mot den palestinska befolkningen, med målet att upprätthålla ett repressivt och underkuvande system.
Amnesty International säger att organisationen erkänner såväl judarnas som palestiniernas självbestämmanderätt. Amnesty ifrågasätter inte heller Israels önskan att utgöra ett hem för judarna. Det faktum att Israel kallar landet för en judisk stat ger dock inte staten rätt att förtrycka och kuva andra, påpekar Amnesty.
Demonstranter dödas
Dödandet av palestinska demonstranter är ett exempel på de israeliska myndigheternas försök att upprätthålla sin maktposition, sägs det i rapporten.
År 2018 började palestinier i Gaza demonstrera vid gränsen mot Israel. De krävde ett slut på blockaden av Västbanken och ville att palestinska flyktingar skulle ges rätt att återvända till sina hem. Redan före protesterna meddelade de israeliska myndigheterna att palestinier vid gränsen skulle skjutas.
I slutet av 2019 hade sammanlagt 214 civila dödats av israeliska soldater. Av dessa var 46 barn. På grund av detta olagliga agerande uppmanar Amnesty International FN:s säkerhetsråd att inleda ett omfattande vapenembargo mot Israel. Enligt Amnesty bör förbudet omfatta vapen, ammunition och bevakningsutrustning.
Palestinier behandlas som "ett demografiskt hot" – den judiska befolkningen gagnas
Israel har ända sedan den israeliska staten skapades 1948 eftersträvat majoritetsställning för den judiska befolkningen. Sedan annekteringen av östra Jerusalem 1967 har israeliska regeringar satt upp mål för det demografiska förhållandet mellan judar och palestinier i Jerusalem.
Staten har förvaltat mark och resurser så att den judiska befolkningen gynnas. År 1967 utvidgade Israel de här metoderna till Västbanken och Gaza som har varit ockuperade sedan dess. I dag gäller systemet i alla områden som Israel kontrollerar – ett system som gagnar judar och förtrycker palestinier. Västbanken har styckats upp i olika slags zoner.
Amnestys rapport visar att de israeliska regeringarna konsekvent har behandlat palestinierna som ett demografiskt hot. Palestiniernas vistelse och rätt att äga landområden i Israel och på de ockuperade palestinska områdena har begränsats. Palestinierna har diskriminerats också då det gällt markfördelning, bostadspolitik, jordbrukspolitik och industriell verksamhet.
Allt fler judiska bosättningar på palestinska områden
Israel har sedan 1967 byggt bosättningar i de ockuperade palestinska områdena.
Israels officiella planer på egna judiska bosättningar har lett till att tusentals palestinier ställts inför hotet att bli tvångsförflyttade. Israel har stadigt utökat de judiska bosättningarna på ockuperat palestinskt territorium i strid med internationell lag.
De israeliska bosättningarna täcker för närvarande 10 procent av Västbankens landområde. I östra Jerusalem exproprierades 38 procent av palestiniernas områden under perioden 1967–2017.
Palestinierna har bostad och jobb – men är statslösa
Den palestinska befolkningen har med tiden splittrats både geografiskt och politiskt.
Krigen 1947–1949 och 1967, ockupationen av de palestinska områdena och att det skapats olika rättsliga och administrativa system i regionen har lett till att de palestinska samhällena har sönderfallit och separerat dem från den judiska befolkningen i Israel.
Rättigheterna för de palestinier som bor i Israel är bättre förverkligade än för de palestinier som är bosatta på de ockuperade områdena. De som bor i Gaza och de som bor på Västbanken har olika erfarenheter, men på alla håll upplevs ett strukturellt förtryck från Israels sida.
"En underlägsen grupp som består av icke-judar"
De israeliska myndigheterna behandlar palestinierna som en underlägsen grupp som definieras genom att de är icke-judar.
Diskrimineringen utgår från israelisk lag och drabbar alla palestinier i Israel och på de ockuperade palestinska områdena. Israels nationalstatslag placerar landets palestinska medborgare i en ojämlik ställning jämfört med israeliska judar.
På Västbanken och Gaza där Israel har skött folkbokföringen sedan 1967 är de flesta palestinier statslösa. De får bo och arbeta i området bara med stöd av ett identitetskort som beviljats av den israeliska armén.
Palestinier som bor i det av Israels annekterade östra Jerusalem beviljas permanent uppehållstillstånd i stället för medborgarskap. Tillstånden är dock inte alltid permanenta. Sedan 1967 har det israeliska inrikesministeriet återkallat mer än 14 000 palestinska uppehållstillstånd och tvångsförflyttat palestinier till områden utanför staden. Situationen för palestinierna i östra Jerusalem är svår, och de byråkratiska trakasserier som de utsätts för får många av dem att lämna staden.
"Mindre värda medborgare"
Under 2018 blev diskrimineringen av palestinierna också uppenbar i nationalstatslagen. Där definierar man för första gången Israel som en uteslutande "judisk stat".
Lagen främjar judiska bosättningar och försvagar arabiska som landets officiella språk.
Amnestys forskning visar att 80 procent av Israels landyta inte är tillgänglig för palestinierna. Med hjälp av expropriering, tvångsinlösning, markanvändningslagar och zonindelningar utesluts palestinierna.
Negev /Naqab i södra Israel är ett exempel på ett område där de israeliska myndigheternas planerings- och byggmetoder utesluter palestinier. Israels myndigheter har sedan 1948 arbetat för att området ska vara ett område för den judiska befolkningen. Där finns stora landområden som beskrivs som naturreservat eller militära zoner. Metoderna har haft en förödande effekt på tiotusentals palestinska beduiners liv i regionen.
Israel vägrar erkänna 35 beduinbyar med en total befolkning på 68 000 människor. Därför ingår de inte i det statliga el- eller vattennätet, och husen i området demoleras regelbundet. Eftersom byarna inte har officiell status får invånarna inte delta i politiken och har ingen rätt till hälsovård eller utbildning.
De här omständigheterna har tvingat många palestinier att fly från sina hem och byar, vilket i praktiken innebär tvångsförflyttning.
Statliga medel fördelas också på ett diskriminerande sätt. Ett färskt exempel på resursfördelningen har setts under coronapandemin då bara 1,7 procent av statens stöd för förluster i samband med epidemin har riktats till den palestinska myndigheten, konstaterar Amnesty.
Decennier av medveten ojämlik behandling har lett till att de israeliska palestinierna befinner sig i en ekonomiskt betydligt sämre situation än de israeliska judarna.
Begränsad rörelsefrihet: Vägspärrar och kontroller hör till palestiniernas vardag
Israeliska myndigheter har sedan mitten av 1990-talet begränsat palestiniernas rörelsefrihet i de ockuperade palestinska områdena.
Armén har placerat ut kontrollpunkter, vägspärrar och staket för att utöva kontroll. Palestinier har isolerats i "militära områden" av ett över 700 kilometer långt stängsel. Staketet byggs fortfarande vidare.
Palestinier måste ansöka om en rad olika tillstånd för att kunna återvända eller lämna sina hem. Särskilda tillstånd behövs för resor inom de ockuperade områdena och mellan Gaza och Västbanken.
Humanitär kris i Gaza
Över två miljoner palestinier lever under ett slags israelisk belägring i Gaza. Där har det uppstått en humanitär kris.
Det är nästan omöjligt för Gazabor att resa utomlands eller till de ockuperade palestinska områdena. De har effektivt separerats från resten av världen.
Palestinier sitter fast vid kontrollpunkter i timmar och sitter ännu en gång och väntar på nya tillstånd medan israeliska medborgare kan röra sig i regionen hur de vill
Amnestys generalsekreterare Agnès Callamard
Amnesty Internationals utredare har gått igenom olika slags säkerhetsargument som de israeliska myndigheterna hänvisar till vid behandlingen av palestinierna. Vissa israeliska metoder kan ses som legitima av säkerhetsskäl, men de genomförs på ett mycket oproportionerligt och diskriminerande sätt vilket bryter mot internationell rätt, påpekar Amnesty.
Dessutom använder sig Israel också av andra metoder som inte kan kopplas till säkerhetsskäl utan syftar enligt Amnesty enbart till förtryck och underkuvande.
Palestinier och israeler fastnar i en cirkel av våld om vi inte utrotar grundorsakerna. Israel måste avveckla apartheidsystemet och börja ge palestinier rättigheter och värdighet. Annars kommer fred och säkerhet inte att uppnås vare sig för palestinier eller israeler
Amnestys generalsekreterare Agnès Callamard
Amnesty International genomförde sina analyser mellan juli 2017 och november 2021. Forskare har utförligt gått igenom israelisk lagstiftning, förordningar, militära order, direktiv från statliga institutioner och uttalanden från israeliska regeringar och militära tjänstemän. Planerings- och zonindelningsdokument, budgetar och statistik, parlamentariska arkiv och domstolsdokument har granskats. Vidare har rapporter och statistik publicerade av palestinska myndigheter analyserats.
Amnesty International har talat med representanter för den palestinska myndigheten, Israel och internationella icke-statliga organisationer (NGO), FN-organ, rättstillämpare, forskare och journalister. Dessutom har det genomförts en omfattande juridisk analys av situationen.
Amnesty International säger att dess arbete syftar till att stödja det palestinska civila samhället och israeliska organisationer i ansträngningarna att få ett slut på Israels förtryck av palestinierna.
