Om räntorna stiger blir banklånen dyrare och Finland måste betala högre ränta för sin statsskuld. Finlands Bank kommer ändå med lugnande besked. Stigande räntor är inget problem så länge de är lägre än inflationen.
Den snabba inflationen i USA har fått den amerikanska centralbanken att börja höja sina styrräntor. Det är en av orsakerna till de senaste tidernas oro på aktiemarknaden.
Aktiekurserna kan påverkas negativt både av att ekonomin bromsas upp och om ränteplaceringar lockar bort pengar från börsen.
Frågan är om den här utvecklingen kommer att sprida sig till Europa. Tillsvidare planerar den europeiska centralbanken ECB inga räntehöjningar i år.
Men inflationen har ökat även här. Och snabb inflation brukar alltid med tiden tvinga centralbanker att höja sina styrräntor.
Finlands bank vill se räntehöjningar
Mikael Juselius som är forskningsrådgivare på Finlands Bank tycker ändå att rädslan för räntehöjningar är överdriven.
– Det är någonting vi alla ska hoppas att vi ser förr eller senare. En räntehöjning betyder att våra ekonomier har återhämtat sig tillräckligt för att centralbanken ska säga att det är dags att till och med börja begränsa utvecklingen lite.
Realräntan kan vara låg även om den nominella räntan stiger.
Mikael Juselius talar ändå inte om de vanliga marknadsräntorna som rapporteras i media och används av bankerna. De siffror som till exempel ECB rapporterar är de så kalla de nominella räntorna. Juselius talar om realräntan som påverkas både av den nominella räntan och inflationen.
Samtidigt som en hög nominell ränta höjer priset på ett lån arbetar inflationen i motsatt riktning. Då inflationen minskar pengarnas värde krymper lånets värde.
Om lånets värde minskar snabbare än räntan höjer dess pris, är räntan fördelaktig. Som ett exempel tar Mikael Juselius en situation där räntan stiger från nuvarande ca -0,57 till 2,5 procent.
– Om inflationen samtidigt stiger till fem procent är den reella räntan mycket lägre än vi haft de senaste tio åren. En fem procents inflation betyder att våra skulder varje år minskar med fem procent av sig själv bara för att det nominella penningvärdet ändras.
– Om den nominella räntan stiger till 2,5 procent sjunker skulderna automatiskt med två och en halv procent. Det är först när räntan stiger till sex eller sju procent, och alltså är högre än inflationen som den börjar vara högre än den har varit på länge.
Inflationen väntas minska igen
För många kan en ränta på 2,5 procent ändå låta hög.
– Vi har sett en exceptionellt lång period av låga räntor på grund av att ekonomierna har stagnerat. Det är naturligtvis inte vad vi vill se. Centralbankerna har försökt motverka en djup och lång lågkonjunktur, säger Mikael Juselius.
Men om realräntan skulle höjas kan det vålla problem för dem som är överskuldsatta.
– Det betyder att dina ränteutgifter kommer att ta upp en större andel av dina inkomster. Det är en god orsak att inte överskuldsätta sig. Förr eller senare vänder utvecklingen.
I samma andetag tvingas Mikael Juselius ändå konstatera att sådana räntehöjningar i Europa antagligen ligger långt i framtiden.
För att ECB ska börja överväga sådana räntenivåer måste vi först se en kraftig långvarig inflation. Särskilt avgörande är om den syns i lönesättningen.
– En höjning kan bli aktuell om folk generellt i ekonomin börjar kräva allt högre nominell lön för att ta i beaktande att inflationen redan har stigit.
Mikael Juselius hör ändå till dem som ser den nuvarande inflationen som kortvarig.
– Den inflation vi ser nu beror mest på problem på utbudssidan. För tillfället finns det vissa fördröjningar i de globala försörjningskedjorna. När bolag producerar produkter skickas olika komponenter runt jorden. Först till ett ställe där de förädlas lite, sedan till ett annat där de förädlas lite mera och så vidare. Om det finns brist på någon komponent i den här kedjan kan det leda till långa fördröjningar.
– Det gör att utbudet inte riktigt hinner med nu när vi kommer ut ur pandemin och efterfrågan har börjat stiga igen. Om utbudet är lågt och efterfrågan hög blir det tryck på priserna.
Producenterna tvingas betala mera för olika komponenter då de tävlar med varandra om den begränsade mängd som finns att köpa. De här ökade kostnaderna läggs till produktens pris.
– Det högre priset måste betalas till exempel i Finland av dem som är otåliga och vill köpa produkten nu. Tillsvidare räknar de flesta bedömare ändå med att det här är ett övergående fenomen. Därför påverkar det ännu inte ECB.
I USA är läget ett annat än i Europa
I USA där centralbanken höjer räntan är läget ett annat. USA har hunnit lite längre på inflationskurvan. Återhämtningen var redan kraftigare än i Europa före pandemin.
– Nu när vi ser hur vi återhämtar oss efter pandemin är USA lite framför oss. Arbetsmarknaden är mycket aktiv. Arbetslösheten är låg. Inflationen är kraftig. Det syns i löneförhandlingarna. På grund av det här är det mera motiverat ur penningpolitisk synvinkel att höja räntan för att bromsa upp den här utvecklingen. Det är ju så en centralbank gör för att hålla priserna stabila, säger Mikael Juselius.
I Europa ser han inga tecken på motsvarande kraftiga löneförhöjningar, men på sikt kan lönerna stiga även här.
– Det är det vi hoppas på. Då har återhämtningen kommit så bra igång att vi är förbi de mest kritiska faserna efter både finanskriserna och pandemin. Men på kortare sikt ser det mycket osannolikt ut.
Samtidigt är den europeiska ekonomin inget slutet system som är isolerat från USA. Europa har mycket handel med USA. Följden är att det som sker i USA delvis påverkar oss.
– Om den amerikanska centralbanken väljer att höja räntorna kraftigt uppstår ett räntegap mellan euroområdet och USA. I första hand kan det leda till att kapital strömmar från Europa till USA. Sparare väljer helt enkelt att investera mindre i euroområdet och mera i USA. Det kan balanseras antingen via växelkurserna eller genom att marknaden en tid investerar mera i USA.
- Det verkar ändå osannolikt att en sådan utveckling skulle få ECB att höja sina styrräntor så länge kapitalströmmarna till USA inte är så stora att de bedöms vara skadliga för Europa på lång sikt. Det ser osannolikt ut. Europa är helt enkelt ett tillräckligt stort ekonomiskt område för att kunna ha en självständig penningpolitik.
De flesta bostadslån borde inte ge problem även om räntan stiger
Mikael Juselius försäkringar kan lugna dem som inte har så många år kvar tills deras lån är betalda. Men återbetalningstiden på bostadslån är ofta tiotals år. Det ökar risken för kännbara räntehöjningar under lånetiden.
Här påpekar han ändå att det viktigaste för enskilda låntagare hur lånet är strukturerat.
– I de flesta bolån betalar låntagaren en fast avbetalning varje måna, till exempel 1 000 euro. En del av den summan är räntebetalningar som avgörs av den rådande marknadsräntan plus den marginal banken tar på lånet. Det som blir över är återbetalningar av lånet.
När lånet ursprungligen har lyfts har banken sagt att låntagaren får lånet på någon viss tid, till exempel trettio år. Men de trettio åren är ett väntat värde utgående från de räntor och förhållanden som rådde när lånet togs.
Det som händer om räntan höjs är att andelen räntebetalningar av den månatliga 1000-euron ökar och återbetalningarna krymper. Då blir lånet längre.
– I en sådan situation kommer inte räntehöjningarna att påverka låntagaren så länge hen kan betala sin månatliga avbetalning. Det enda som händer är att hen måste ha kvar lånet lite längre tid, säger Juselius.
Men man kan också strukturera sitt lån så att man varje månad amorterar en fast summa och sedan en ränteavgift på den. Då påverkas den månatliga summan man betalar till banken direkt om räntan höjs eller sänks.
– Då kan man vara mera känslig. Om räntan plötsligt stiger mycket kan det hända att en stor andel av de nominella inkomsterna går till räntebetalningar.
Här påminner ändå Mikael Juselius igen om att sådana räntehöjningar bara sker ifall inflationstakten är ganska hög.
– Så länge som löneförhandlingar ger oss konstanta höjningar ungefär i samma takt som inflationen betyder det knappast så mycket eftersom vi har mera lön att betala den högre ränteraten med.
– Men ibland kan det ske fördröjningar. Vi kan ha hög inflation på grund av en utbudschock samtidigt som ingen har marknadskraft att förhandla till sig mera lön. Då blir vi alla lite fattigare. Om man i det skedet har ett högre belopp att betala får man en mindre marginal för att klara av det. Då kan det hända att man till slut inte kan hantera sitt lån.
Statskulden är inte ett problem
Mikael Juselius påpekar att samma principer också gäller för statsfinanserna.
– Jag tror inte man behöver vara särskilt orolig. Finland har varit ett land där man förr eller senare ser till att budgeten balanseras. De som upplevde 90-talets stora kris kommer ihåg att Finlands statsskuld steg till nästan lika höga nivåer som nu i ett läge där motgången i ekonomin var ännu större än nu.
– Ändå lyckades den dåvarande finansministern Iiro Viinanen starta en trend där man betalade tillbaka en hel del av dessa skulder. Det ledde till att vi egentligen är i ett ganska bra läge i dag.
Enligt Mikael Juselius ligger statsskulden ännu på en ganska bekväm nivå trots den kraftiga upplåning som Finland varit tvunget att göra på grund av pandemin.
– Det finns länder med en statsskuld på över hundra procent av BNP som fortsättningsvis klarar sig någorlunda hyfsat. Det är knepigt att avgöra när en statsskuld blir för stor.
– Det är mera så att ett land råkar ut för problem när folk förlorar förtroendet för att det någonsin kommer att ta itu med sin skuld. Redan det faktum att den här debatten förs i Finland är ett hälsosamt tecken på att vi kanske inte hamnar där.
