Men först en besvikelse: Brottsutredningar går inte till som i filmer och serier.
– Vi springer inte runt med vapen och utredningen är sällan klar på 45 minuter, berättar Rebecca Bucht.
Hon jobbar som forensiker på Centralkriminalpolisens kriminaltekniska laboratorium där 130 sakkunniga inom 23 specialområden analyserar bevismaterial från brottsplatser.
I verkligheten är brottsutredningen en längre process med olika etapper. Först samlar specialutbildade poliser bevismaterial från brottsplatsen, gör preliminära undersökningar i sina tekniska utrymmen i de lokala polisinrättningarna och sållar sedan fram de bästa proven som landar i Rebecca Buchts och hennes kollegers laboratorium. Vad som helst kan duga som ett bevismaterial.
– Det gäller att bilda en uppfattning om vad som hänt på brottsplatsen. Vilka kontakter har kunnat ske mellan de inblandade, vad fastnar på vad och vilka märken blir kvar, förklarar Rebecca Bucht.
Kan man lösa ett brott utifrån ett hårstrå?
Det är sällan ett enskilt bevismaterial eller ens ett DNA-prov som löser ett fall. Det är utredningens helhet som avgör. De olika bevismaterialens betydelse bestäms av vad det är man egentligen vill få reda på. Vad kan man då avläsa till exempel ur ett hårstrå?
Håret är lömskt i och med att en gärningsperson kan klippa och färga sitt hår hur som helst efter ett brott, vilket är något som en utredare måste ta i beaktande. Men det finns också mycket som håret kan berätta om vad som skett på en brottsplats och när.
– Man kan avgöra om håret överhuvudtaget tillhör en människa och inte ett djur och hårets karaktär, som färg eller om det är rakt eller lockigt, kan hjälpa att identifiera involverade. Oftast är det lättare att utesluta något utifrån de hår man hittar, man kan inte göra en säker identifikation enkom på basis av mikroskopiska undersökningar, säger Rebecca Bucht.
Information som tungmetaller och spår av vissa droger lagras också i håret. Genom att analysera håret och klippa det i bitar kan man till exempel se hur länge en människa varit förgiftad. Här räcker dock inte ett hårstrå, utan snarare 50–100 hårstrån.
Håret kan också ha medföljande hudceller om det lossnat från en person då håret varit i sin tillväxtfas. Då är det möjligt att göra DNA-prov.
Ett fall där det hängde på håret
Rebecca Bucht var under sin studietid i USA en assistent i ett team som arbetade med en brottsutredning där hår hade en avgörande roll i att rätta till ett fall där oskyldiga blivit dömda.
På 1980-talet hittades en ung kvinna våldtagen och mördad. Tre män utpekades som misstänkta och det starkaste beviset för att de var skyldiga var ljusa hårstrån som hittades i bakluckan på deras bil. Polisens teori under rättegången var att de tre männen hade transporterat liket med bilen direkt efter mordet till platsen där liket hittades. Men en analys av håret som försvaret lät utföra berättade något annat.
– Håret hade börjat ruttna, vilket visar sig som mörka band i hårstråna. Det tydde på att håren hade lossnat från liket först efter några dagar, berättar Rebecca Bucht.
Trots det motstridiga bevismaterialet vann polisens teori i rätten och de tre männen dömdes för mord. Långt senare, på 2000-talet, kunde man tack vare modernare teknologi och det bevarade bevismaterialet åter öppna fallet och de dömda fick resning. DNA-prov, som inte fanns tillgängligt på 1980-talet, kunde bevisa att ingen av de tre männen var skyldiga och att polisens teori om håren var fel. Det ledde till att de oskyldigt dömda kunde friges efter flera år i fängelset.
Mera om hår i Efter Nio, måndagen den 7 februari 2022, kl. 21.00 i Yle Fem & Yle Arenan.
