I dag lanserar Svenska Yle poddserien 'Diagnos E66 - för tjock för livet'. Många som lider av övervikt och fetma mobbas och stigmatiseras. Och det kan börja tidigt i livet. Det vet Emma Geisor.
– Redan i dagis blev jag mobbad för att jag var tjock. Det fortsatte hela skoltiden och jag kände att jag helt enkelt inte dög.
Vad fick det för konsekvenser?
– Jag började överprestera. Jag skulle vara bra i skolan, jag skulle vara social, rolig och omtyckt. Allt annat var ett enormt misslyckande. Och så började jag banta.
Emma är 25 år och utbildad sjukskötare. Som barn var hon mycket fysiskt aktiv. Hon idrottade, spelade fotboll och dansade. Särskilt mycket skräpmat och godis åt hon inte, utan hon åt den mat hon fick hemma och i skolan. I 10-årsåldern tog Emma itu med vikten.
– Jag började äta mindre och röra på mig mer, sen testade jag olika dieter. Men jag gick inte ner i vikt, istället blev det en grad värre. Och till slut utvecklade jag en ätstörning.
Dåliga råd, stigmatisering och skuldbeläggning
– Det är ett stort problemen att många människor väldigt tidigt i livet lär sig att deras människovärde ligger i vad vågen visar. Det kan skapa en enorm stress kring mat och motion, och kan dessutom vara en grogrund för psykiskt illamående.
Överviktsläkare André Heikius konstaterar att människor som lider av övervikt och fetma möter mycket stigmatisering och skuldbeläggning på grund av sin övervikt.
– Många kopplar ihop övervikt med personlighet eller karaktär. En av myterna är att det löser sig om du bara är disciplinerad, äter mindre och motionerar mer. Men vi vet att det här är ett dåligt råd. Det är inte så enkelt.
Problemvikt och saft
Övervikt och fetma är ett globalt hälsoproblem. Enligt THL blir också vi finländare allt tyngre. Ett sätt att hålla koll på statistiken när det gäller barn och unga är skolhälsovårdens årliga hälsoundersökningar. Men att ställa sig på vågen kan vara känsligt.
– Jag tyckte det var väldigt obehagligt att gå på hälsoundersökningarna. Det var enda gången min vikt och hur jag såg ut lyftes upp som ett problem.
Det säger Anna som gick ut grundskolan för ungefär 6 år sedan. Anna säger att hon var större än sina skolkompisar.
– Jag var aktiv och höll igång som alla andra. Att jag var större än de andra tjejerna var inte något som påverkade mitt liv.
Anna, som egentligen heter något annat, berättar att skolhälsovårdaren gick igenom vad Anna åt och nästan utgick från att det handlade om onyttig mat, mycket godis och bullar. Men i Annas familj åt man helt vanlig husmanskost och till exempel läsk drack man överhuvudtaget inte.
– Men jag drack saft och det tyckte skolhälsovårdaren att jag skulle sluta dricka. Och det är ju helt sjukt att ett barn i lågstadieåldern inte ens ska få dricka saft då och då!
Att må bra på insidan är något som vi missat i vårt samhälle
Erik Hemmingsson
När det gäller barn och övervikt säger André Heikius att skolhälsovården är en av de instanser där problem kan upptäckas och där man också kan hjälpa. Men det gäller att involvera hela familjen.
– Vikt ska man kommunicera med föräldrar, inte barn. Och då man pratar hälsa med barn måste man göra det så att det stärker barnets självuppfattning, inte ökar skuldbeläggandet och känslan av att man inte duger, säger Heikius.
Skolhälsovårdens uppgift är bland annat att främja hälsa och välbefinnande hos barn och unga. I rekommendationerna från THL konstaterar man att barnets vikt inte ska vara utgångspunkten för diskussioner om hälsa. Istället ska det handla om levnadsvanor och mat- och motionsvanor.
Eget ansvar och olika förutsättningar
Läkaren Erik Hemmingsson har forskat i övervikt i ungefär 20 år. Enligt Hemmingsson, som är lektor på Gymnastik och idrotthögskolan i Stockholm, är det omgivningen som förändrats mest de senaste 40 till 50 åren.
– Vi människor är som en kaktus i en regnskog. Vår miljö matchar inte vår biologi. Vi är omgivna av skräpmat som är rik på kalorier och socker, men fattig på näring.
Gener, hunger- och hormonnivåer, antalet fettceller är faktorer som påverkar en människas benägenhet att gå upp och ner i vikt.
Hur ser du på det personliga ansvaret, att det sist och slutligen är individen som väljer att äta eller låta bli till exempel skräpmat?
– Självklart har vi ett eget ansvar. Ett ansvar för att vi och våra barn äter bra, näringsrik mat. Men alla har inte samma förutsättningar och möjligheter att göra bra val.
Det finns ett samband mellan socioekonomiska faktorer som inkomst och utbildningsnivå och hälsa. Ser man till exempel på varför barn utvecklar fetma handlar det inte bara om livsstil, utan bakomliggande orsaker kan också kopplas till föräldrarnas socioekonomiska status.
Höj priset på läsk och godis
Enligt Erik Hemmingsson är det hög tid att ta itu med fetmaepidemin. Men vi måste göra det på ett nytt sätt.
– Att må bra på insidan är något som vi missat i vårt samhälle. Vi sätter ett värde på det yttre, men vi måste få en renässans för hur vi mår. Och det brådskar!
Dessutom måste samhället tydligare stödja en hälsosam livsstil, för hittills har vi lagt all skuld på individen.
– Vi måste se över priset på läsk och godis. Vi måste hjälpa socialt utsatta familjer. Sedan måste vi få in rörelse och aktivitet som en naturlig del av samhället. Sjuk- och hälsovården måste också bli bättre på att proaktivt främja hälsan.
André Heikius är inne på samma linje. I egenskap av verksamhetsledare för Obesitasläkarföreningen i Finland rf. hoppas han att vården skulle följa deras råd.
– Låt bli att ta upp vikten och komma med hastiga kostråd eller ännu värre bantningstips. För om du inte har tid att sätta dig in i patientens livssituation eller vet vad patienten redan gjort för att förbättra sin hälsa och vikt, så kan det här få beklagliga följder.
I våras efterlyste vi berättelser om hur övervikt och fetma påverkar människors liv till exempel när det gäller skolhälsovården. Många ville dela med sig av sina erfarenheter och en del av de här berättelserna hörs i poddserien 'Diagnos E66 - för tjock för livet'.
