I Lina Bondes nya diktsamling om er mamma & om mig befinner sig jaget i valet och kvalet – hennes sambo Ale vill ha barn, men jaget känner sig inte riktigt redo att bli förälder.
Eftersom Ale är äldre och har ont i ryggen, betyder det att det är jaget som borde bli gravid och bära bördan.
Men jaget tvekar och tvivlar, hon oroas och ängslas – hur kommer relationen mellan jaget och Ale att förändras om de blir föräldrar, alternativt: om de inte blir föräldrar? Finns det överhuvudtaget plats för barn i deras liv?
”Kommentar:
jag skulle sakna allt med Ale
hur hon förstår allting som är
förutom detta
jag vet inte om jag vill ha er
och vår lägenhet är så full av saker
Ales skor står överallt i hallen
krukväxter
jag undrar var ni skulle få plats”
Hur jag än väljer, väljer jag fel
Texten i om er mamma & om mig är utformad som ett slags löst sammanhängande anteckningar riktade till de (eventuellt) kommande barnen.
I diktsamlingen får vi följa berättarjaget och Ales gemensamma liv genom olika scener – från hur de träffades för första gången en dag i april till minnen från olika semesterresor, promenader längs gator i Berlin, gympass och ett besök på en fertilitetsklinik.
Ett besök där de, två kvinnor, möts med misstänksamhet och ovänlighet. Samtidigt blir det uppenbart hur olika utgångsläget är för samkönade par (med eller utan livmoder) och för heterosexuella par.
Nu står förhållandet och väger. Det uppstår sprickor – nagelbanden brister och ”knäpper likt element”, jaget drar tungan över sprickorna i de torra läpparna – irritationen växer, misstron ökar, ett avstånd byggs upp mellan jaget och Ale.
Känslorna slirar än hit, än dit – i ena stunden känner jaget tilltro och tillförsikt, i andra stunden missmod och förtvivlan.
Hur skall jaget välja – vilket val är rätt, och för vem: ”vad jag än väljer / så väljer jag fel”.
Jaget intalar sig att hon också vill – ”ibland säger jag ja ja ja ja ja jag vill vilja det Ale vill att jag ska vara (---)” – och går med på att försöka bli gravid med hjälp av sperma från en homosexuell kille de fått kontakt med på nätet.
Det rister i själen att ta del av jagets halvhjärtade försök att göra det som borde kännas rätt.
En dröm som skiljer åt snarare än förenar
För två år sedan debuterade Lina Bonde med diktsamlingen tecknar snö – en samling där diktjaget genomgick ett slags transformation och frigörelseprocess med uppbrott från barndomsmiljön i det lantliga och religiöst präglade Nykarleby till ett liv i storstaden Berlin med större möjligheter att förverkliga, och bli, sig själv.
tecknar snö var en spännande och gränsöverskridande diktsamling där Lina Bonde bedrev ett slags växelbruk mellan jord, sex och kön, barndom och vuxenliv.
I om er mamma & om mig står jaget än en gång inför ett uppbrott – drömmen om barn verkar inte förena jaget och Ale, utan snarare skilja dem åt.
om er mamma & om mig är en smärtsamt svidande sorgesång över det som aldrig blev (”jag undrar vem ni skulle ha blivit”), men också en rörande rannsakning av ett förhållandes anatomi.
