Vad var det som egentligen hände? Nya människor han träffar vill alltid veta samma sak.
Semir Ben-Amor brukar sällan ge ett grundligt och rakt svar. Han är trött på att prata om händelsen och fascinerad över av att det fortfarande intresserar människor.
Faktum är ändå att det gör det. Det är incidenten som de flesta idrottsvänner tänker på när de hör namnet Semir Ben-Amor.
Ett av de brutalaste påhoppen och våldsammaste övertrampen inom finländsk ishockey. Angreppet på Lejonikonen Ville Peltonen under en ishockeymatch hösten 2012, som ledde till en misshandelsdom i rätten.
– Om kritiken mot mig var befogad? Säkert delvis. Om jag känner några skuldkänslor? Inga alls längre. Det var ett olycksfall i arbete för mig.
Se Semir Ben-Amor prata om våldet, ensamheten och det nya livet i Sportlivs minidokumentär:
Dinosaurien i rinken
Är vi klara snart? Det här är så otroligt tungt.
Svettranden syns tydligt på den ljusgråa kepsen där Semir Ben-Amor står och lutar sig mot sargen. På Sportlivs begäran har han sökt fram skridskorna som legat begravda i ett förråd och tagit sig ut på isen för första gången på ett par år.
Ben-Amor har tagit avstånd från ishockeyn. Han coachade Jokeritjuniorer i några säsonger efter att spelarkarriären tog slut våren 2016, men tidsbrist fick honom att stiga åt sidan.
Han ser sig som en sträng och krävande tränare.
– Men samtidigt rättvis, vill jag påstå. I mitt lag var det nolltolerans mot att slappa. Det tycker jag det ska vara i tävlingsidrott, det finns massor av lag där du kan hobbyspela.
Det blir några byten till innan Ben-Amor ställer klubban åt sidan och pustar ut.
Den här soliga fredagsförmiddagen i Esbo bjöd på inte på Ben-Amors varumärken som aktiv spelare: tunga tacklingar och tuffa tag. På totalt 484 matcher i FM-ligan samlade Ben-Amor 86 poäng och 923 utvisningsminuter.
– Visst skulle jag hellre har gjort 30 mål per säsong, men jag klarade inte av det. Det här var mitt sätt att skapa en karriär som hockeyspelare.
Om du skrinnar runt med blicken nere i isen så kör någon över dig – och jag tycker du också ska få bli överkörd.
Semir Ben-Amor
Han beskriver sin spelartyp som en dinosaurie i den moderna ishockeyn. Det fysiska har fått ge vika för det skickliga. Spelarna är i regel snabbare, lättare och uthålligare.
Många skulle säga att evolutionen fört spelet i en positiv och mer sevärd riktning. I Finland har bland annat Damlejonens tidigare förbundskapten Pasi Mustonen drivit kampanj mot hockeyvåldet. Ben-Amor ogillar utvecklingen.
– Ishockey blir mer och mer likt rinkbandy och jag ser det inte som särskilt publikvänligt. Människor vill se fysisk kontakt och spontana slagsmål.
Ben-Amor menar att flera framför allt unga ligaspelare i dagsläget inte vet hur man tar emot tacklingar på rätt sätt, och att de glider runt på isen utan att lyfta blicken. Han ser trenden som farlig.
– Inte stirrar du heller ner på tårna medan du kör bil på motorvägen. För du vet att det leder till en olycka. Samma sak i rinken. Om du skrinnar runt med blicken nere i isen så kör någon över dig – och jag tycker du också ska få bli överkörd.
Djupdykning efter karriären
Lokaltågets brus drunknar i cirkelsågens ilskna tjut. Semir Ben-Amor bereder bottenplattor för en padelplan han ska öppna i Kvarnbäcken i Helsingfors i sommar.
Ben-Amor är numera företagare och leder några firmor inom bland annat gym- och byggbranschen. När han började kunde han knappt använda en dator och visste inget om hur moms fungerar.
– Världen är full av negativa människor som bara ser risker och aldrig vågar testa på något nytt. Man måste vara modig och stiga utanför den egna bekvämlighetszonen.
Samtidigt betonar han vännernas betydelse. Hans egen företagarlåga tändes när goda kompisen och tidigare lagkamraten Jere Karalahti ringde och frågade om han vill starta ett gym tillsammans.
– Utan vänner och nära skulle det inte blivit mycket av mitt företagande. Eller överlag av livet efter hockeykarriären.
Efter spelarkarriären sjönk Ben-Amor lågt. Den inrutade hockeyvardagen med spikat dagsprogram och automatiskt lunchsällskap byttes ut mot en tom kalender och tyst telefon.
Han berättar att han ofta gick omkring och hoppades att någon skulle ringa honom och fråga hur han har det.
– Jag fick inte många samtal. Då hade jag ändå gett så mycket åt så många organisationer och människor. Känslan är att du lämnas ensam, så är det verkligen.
Försummade sina närmaste
Ben-Amor hoppas att klubbarna skulle ta bättre hand om sina tidigare spelare. Studie- och arbetshandledning, eller ens enkel samtalshjälp, skulle räcka långt.
Alla hårdhudade hockeyspelare vill inte prata, konstaterar Ben-Amor, som själv höll tyst om sina problem. Få ens i närkretsen visste vad han gick igenom. Det är svårt att visa sin sårbarhet utåt.
– Man hör om många som tar till flaskan när karriären tar slut. Jag hade tur som till slut fann vettigt innehåll i livet. Barnen var små och jag kunde inte bara stanna kvar på soffan, utan var tvungen att hitta något att försörja mig och dem med.
Ben-Amors omställning till det nya livet försvårades av personliga skäl. Dels tog ett långvarigt förhållande slut under det första halvåret efter karriäravslutet, dels dog Ben-Amors pappa i cancer.
Pappan ville inte att sonen skulle oroa sig under spelarkarriären och avslöjade inte hur allvarlig sjukdomen var. Ben-Amor sköt fram besöken hos föräldrarna och när han till slut knackade på hade pappa endast en knapp månad kvar att leva.
– Jag försummade de viktigaste människorna som stöttat mig, mamma och pappa. Jag inbillade mig att jag hade för bråttom för att hinna träffa dem, men brådska är en värdelös bortförklaring.
– Det är en livsvisdom jag nu försöker lära mina egna barn, att ge de närmaste tid. Att inte klåpa bort det som jag gjorde.
"Många ser mig som en våldsam galning"
Den 1 september 2012 går till historien som en av de mörkaste dagarna i finländsk ishockey. I huvudrollen: Semir Ben-Amor.
Det hade pyrt i Helsingforsderbyna mellan Jokerit och HIFK en tid – nu kokade det över rejält.
European Trophy-mötet lagen emellan bjöd på flera fula tilltag, och det grövsta stod Ben-Amor för. Han anföll Ville Peltonen från död vinkel och började därefter puckla på den försvarslösa IFK-kaptenen.
– Skulle jag vilja ändra på någonting? Det har ingen betydelse. Jag hatar såna spekulationer. De är helt onödiga. Alla människor gör misstag. Gjort är gjort och det får jag nu leva med.
Om någon ser mig som ett rövhål, så gör den det.
Semir Ben-Amor
Peltonen drabbades av hjärnskakning och dagarna efter misshandeln spekulerades det om till och med landslagslegendarens karriär kunde vara i fara. Till slut återvände Peltonen till spel ett par veckor senare.
– Det är en sida i min bok och jag har vänt blad. Det påverkar inte längre mitt liv det minsta. Det känns som det här är en helvetes mycket större sak för många andra än mig, säger Ben-Amor.
Ben-Amor har knappt pratat offentligt om händelsen under det senaste knappa decenniet. I bästa vännen Karalahtis podcast i fjol sade Ben-Amor att han inte var ensam om beslutet att attackera Peltonen, men dådet var enligt honom inte heller planerat före match.
"Vi funderade (i båset) vad vi ska göra och bestämde oss för att kapa huvudet på draken, vi plockar bort det största namnet. … Jag var den som utförde det. Skitsnack att det var planerat. Vi agerade i stunden", sade Ben-Amor.
Vem "vi" var har Ben-Amor inte sagt rakt ut. Polisen utredde vilken roll Jokerits dåvarande tränare hade, men de friades. Ben-Amor dömdes till 60 dagsböter för misshandel. I FM-ligan stängdes han av i 18 matcher, vilket är alla tiders tredje längsta dom.
– Jag tror största delen av människorna har helt fel bild av hurdan jag är på riktigt. Många ser mig som en våldsam galning, vilket jag verkligen inte är. De som känner mig vet hurdan jag är och det är inte samma person som "hockey-Semi". Det var mitt jobb.
Ben-Amor rycker på axlarna och fortsätter:
– Om vi nu ska vara helt ärliga, så bryr jag mig inte vad människor tycker. Om någon ser mig som ett rövhål, så gör den det. Jag tappar inte nattsömnen för det.
