På engelska brukar man säga att "absence makes the heart grow fonder", ungefär att avstånd får hjärtat att längta mer.
Och kanske det är så att kärlekslågan brinner längre om den hamnar gå på sparlåga mellan varven?
Denna vecka efterlyste Relationspodden Norrena & Frantz era erfarenheter av distansförhållanden och ville veta hur man får det att funka då man inte kan ses i vardagen.
Att kära ner sig i någon som bor på annan ort för med sig logistiska utmaningar.
Men många av er som skrev in tyckte faktiskt att kärleken är mycket bättre på distans! Man får jobba och göra sina egna grejer ifred, slänga sig på soffan efter en lång arbetsdag utan att någon ska ha något av en.
Flera poängterade också att det blir mycket mer intensivt sen då man äntligen ses och att man håller passionen vid liv längre då man inte delar vardagen.
Hur får man det att funka då?
Signaturen "Tack ÅA 29" gav konkreta tips:
- Skicka meddelanden med små uppdates varje kväll
- FaceTime date på söndag kvällar
- Vara öppen och ärlig med känslor och tankar
- Alltid ha ett datum när vi nästa gång ska ses
Här är era tankar om distansförhållanden och fler hör du i podden såklart!
“Då hen inte är här kan jag frossa i pasta"
Träffade en underbar typ 4 dagar innan jag fick telefonsamtalet om ett jobb i ett annat land - och flyttade mitt under coronan. Vi bestämde oss för att fortsätta ses, och det har fungerat över alla förväntningar!
Internet har hjälpt oss mycket - allt från att se film tillsammans till att vara intima på nya sätt. När vi väl ses, har vi alltid tid och fokus på varandra - det är ofta romantiskt trots att vi inte längre är nykära. Och när vi inte är i samma land kan vi fokusera på våra egna projekt utan att ha dåligt samvete för det.
Dessutom är hen glutenintolerant och jag planerar mitt pastaintag till de dagar vi inte är tillsammans - praktiskt! Framtidsplanen är ändå ett gemensamt hem, och det hjälper oss att ha ett konkret mål. Men kärlek på distans - ja tack!
- Distansaren, 29
Hemliga möten på parkeringsplatser
Min sambo och jag inledde vårt förhållande på distans. 280 km mellan oss och vi träffades första året bara varannan helg. Ibland kom han bara för att stanna över natten. Jag har barnen varannan vecka och det var uteslutet att presentera honom för barnen allt för tidigt.
Han jobbade som lastbilschaufför och ibland hade han vägarna förbi och vi smög till oss små möten på diverse parkeringar. Spännande och roligt.
Visst hade distansförhållandet sin charm, det var ju helt underbart när man äntligen träffades. Men saknaden var värst, när han åkte och man inte riktigt visste när man skulle få ses nästa gång.
- E
Distanskärlek känns skönt efter äktenskapet
För 5 månader sen så träffade jag en ny i vårat grannland västerut. Vi har träffats en gång i månaden och resten av veckorna så pratar vi i telefon 1-2 timmar varje dag.
Jo, vissa dagar saknar jag att vi inte kan vara tillsammans och gå ut med hundarna eller något annat vardagligt. Men vi pratar om allt det vardagliga, tycker det hittills fungerat jättebra och jag känner mig inte så ensam med mina funderingar längre.
Och det känns rätt skönt att ändå få vara för sig själv och komma och gå som man vill och laga den mat man vill, utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Har med åren börjat uppskatta tiden för en själv efter många hektiska år med jobb och äktenskap.
- Gay 44
En annans distansdate blev min älskling!
Min man som är från södra Europa hade som 25-åring ett distansförhållande med en tjej från Sverige. När han sedan skulle flytta till henne ville hon inte bo med honom längre så hon fixade en egen lägenhet till honom och han kände sig ensam... Och träffade mig!
Vi blev blixtkära och har hängt ihop i elva år.
- Villa Volvo Vovve 32
Att kärleksdistansa går bättre då man varit ihop ett tag
I mitt nuvarande förhållande har vi haft distansperioder två gånger. Första gången var jag väldigt ung och saknade honom hela tiden kommer jag ihåg. Jag ville helst att vi skulle "ringas"/videochatta varje kväll och var supertaggad när vi kunde träffas.
När han åkte iväg var jag alltid jätteledsen och kommer ihåg att det tärde väldigt mycket på en, de där avskedena.
Andra gången var för inte så länge sedan och då hade vi också varit tillsammans i flera år. Det kändes inte alls så farligt faktiskt.
Jag tror faktorn som inverkat mest är att det funnits en tydlig deadline på distansförhållandet, vilket det fanns båda gångerna. Det var liksom det som höll upp "hoppet".
Det andra har nog också att göra med hur man är som person. Är man trygg i sig själv och i sitt förhållande. Kan man underhålla sig själv eller är man beroende av andra? Det påverkar också mycket.
- Jasmine
