Några av de rubriker som fungerade som underlag för diskussionen var Hangös nationalstadspark som en möjlighet för invånarnas trivsel och framtida turism, trafikproblem under sommarmånaderna, en splittrad stadsplanering och Hangö ur en nyinflyttares perspektiv.
Evenemanget var öppet för alla intresserade och hann väcka en hel del diskussion på sociala medier redan innan det körde i gång, inte utan kritiska inlägg.
"Varför har ingen representant för ungdomen bjudits in att tala, varför finns det inte representanter för sektor X och Y i panelen, måste man alls ordna ett sådan här diskussion och varför skickades inbjudan ut på så kort varsel?" löd några allmänt ställda frågor.
Paneldiskussionens moderator Esko Kari påpekade att det är bra om arrangörerna kan ta till sig de här frågorna, för allt som leder framåt är berättigat.
Ett första steg i en viktig diskussion
Astrid Lindström, ordförande för Hangö miljöförening, säger att den här tillställningen är ett första försök att starta en inkluderande diskussion som förhoppningsvis leder till att nya kreativa idéer föds som senare kan följas upp.
– Vem vet om det dyker upp något riktigt bra "out of the box"?
Generellt verkar diskussionen ha tagit avstamp i en känsla av att det Hangö som nu växer fram inte alltid tar hänsyn till historien eller dess fast bosattas önskemål och potential.
Panel med olika teman
Astrid Lindström fick också läsa upp Yrjö Sahlstedts inlägg. Sahlstedt skulle i egenskap av tidigare stadsarkitekt och förtroendevald tala om stadsplanering, men kunde inte närvara.
Det föll slutligen på Hangös tidigare stadsgeodet Jaakko Laihos lott att svara på eventuella frågor till panelen som berörde stadsplanering, trots att hans tema egentligen var nationalstadsparken.
Övriga i panelen var Johanna Schauman, som flyttat till Hangö efter många år på kontinenten.
– Till slut kände jag mig som en strandsatt val som längtade efter havet, konstaterar hon.
Hon berättar vidare att det inte räckte länge innan hon upptäckte att det är en fördel att ha bil i Hangö för att smidigt kunna ta sig fram under vinterhalvåret. Sträckorna till en del service kan också vara långa.
Här ser hon nya möjligheter att ordna någon form av samskjuts och hon tycker också att staden bättre borde ta tillvara den resurs som naturen och den unika småstadsmiljön erbjuder.
Hon påpekar att det i imagebygget av Hangö även finns vissa kontroverser.
– I ena stunden talar man om solpaneler och grön el och i andra stunden har man evenemang som Poker run.
Susanne Kollin är född och uppvuxen i Hangö som återvänt till hemstaden efter sin pensionering. Hon berättade om olika stadsdelar förr och nu och deras identitet och bjöd på några personliga reflektioner kring senare tiders individualistiska trender vad gäller byggandet.
– Den här staden är inte för Hangöborna alla gånger längre och det tycker jag är synd.
Hon tog också upp exempel från historiens arkiv, som alla säkert i dag är glada aldrig förverkligades.
Hit hör planerna på att bygga höghus på Vårdberget bakom kyrkan och vattentornet och planerna på att riva alla de gamla trähusen på Boulevarden som nu är heta objekt på bostadsmarknaden och ger en av Hangös paradgator dess personliga framtoning.
Johannes Runeberg talade i sin tur om behovet av mer övergripande strukturer och långsiktig problemlösning vad beträffar trafiken och parkeringen sommartid, då trafikstockningar, nära ögat situationer och felparkeringar är vardagsmat.
Han såg en fara i att man på miljöns bekostnad skapar några parkeringsrutor här och några där men att det inte är hållbart på sikt.
Staden jobbar visst på lösningar
När ordet blev fritt fick Runeberg genast svar på tal av politikern Kai Kankaristo (Sannf) som satt i publiken. Kankaristo är andra viceordförande i stadsfullmäktige.
– När man lyssnar på panelen kunde man få det intrycket att staden inte gör något, men det stämmer inte, sa han.
Kankaristo menade att några av de platser som föreslogs som parkering redan är tagna i bruk, till exempel Gamla idrottsplanen vid svenska skolorna och sandplanen i närheten av Rukki arena.
Han ser det inte heller som ett problem att trafiken grötar till sig på södra sidan under sommarmånaderna.
– Företagarna är ju beroende av besökarna och så länge trafiken rör sig, så hämtar det pengar till staden.
Som tvättäkta Hangöbo har han ändå förståelse för att Hangöborna kan bli irriterade över den ökade mängden trafik under sommaren.
– Visst ser man ibland att folk tappar nerverna bakom ratten, men man måste också komma ihåg att Hangöbornas intressen skiljer sig från turisternas. Hangöbon som har lunchrast kanske inte är lika hänförd av havsutsikten och de gamla villorna längs Appelgrensvägen som turisterna, säger han och ler stort.
Han poängterar också att beslutet att göra Appelgrensvägen enkelriktad är ett beslut som fattats efter att behandlats i flera organ i staden.
– Det är en lösning som kan omprövas om den inte fungerar och det är en förmånlig sådan.
Står vi inför ett nytt klassamhälle?
En som rev applåder av publiken var Minna Ruolanto, uppvuxen i Hangö men numera bosatt i Borgå.
Hon spenderar ändå mycket tid i sin hemstad och är en aktiv debattör vad gäller Hangös utveckling. Hon frågade sig om den nuvarande utvecklingen kan leda till att Hangö blir ett klassamhälle, som under sin era som badort.
– Jag är inte emot utveckling eller att det kommer folk hit, men det får inte ske till vilket pris som helst för det finns värden i livet som man inte kan sätta en prislapp på.
Ruolanto säger sig se vissa tecken på att det växer fram ett slags modernt klassamhälle i staden. Hajpen kring Hangö med upptrissade levnadskostnader gör det svårare för låg- eller medelinkomsttagare att bo kvar eller flytta hit.
Hon ifrågasätter också "mantrat" att den nuvarande utvecklingen hämtar så mycket pengar till stadens kassa.
– Om det är så, varför syns det till exempel inte i att staden anställer fler tjänstemän som kan jobba för att utveckla staden?
Hon sade att det tvärtom verkar som att det är allt färre som delar på allt mer jobb.
– Jag börjar personligen vara lite orolig för hur personalen skall orka med sin arbetsbörda.
Måste finnas något för ungdomen
En annan röst ur publiken tillhörde Leif Wikström, styrelseordförande för Hangö tennisklubb.
Han sade att klubbens vilja att investera i olika projekt och planerna på ett tennisgymnasium bottnar i en vilja att utveckla Hangö och framförallt skapa en stad som unga vill komma till och stanna i.
– Får vi redan två familjer, vilket vi fått, att flytta hit så har vi tagit ett steg i rätt riktning. Det löser inte alla problem med utflyttning, men det är en början.
Han tangerade också nationalstadsparken och detaljplanen för området kring Casino och Badhusparken. Planerna på ett sporthotell och den detaljplaneändring som godkänts för ändamålet behagar inte alla Hangöbor.
Snäll och lagom sträng moderator
Som moderator för evenemanget fungerade alltså Esko Kari, flitig debattör i sociala medier och pensionerad polis.
Han växlade ledigt mellan finska och svenska i bästa Hangö-anda och fångade upp intressanta frågeställningar som han bollade med sin karakteristiskt humoristiska tvist.
– Jag uppmuntrar till diskussion och man får vara kritisk till det som sägs, det är panelens uppgift att kunna ta emot kritik. Men kommer det osakligheter eller personliga påhopp så då kommer de att avbrytas, sa han.
Så blev diskussionen också saklig och efter att miljöföreningen analyserat tillställningen får publiken vänta på att fortsättning följer.
