ÅU:s pensionerade chefredaktör Torbjörn Kevin har levt så gott som hela sitt vuxna liv i Åbo. Undantaget är två år på 1980-talet, då han var chefredaktör för Jakobstads Tidning i ett år och redaktionssekreterare på tidningen Västra Nyland i ett. Rötterna har han i Ekenäs, där han bodde hela sin barndom och ungdom tills det var dags att börja studera och överge västnyländskan.
– Plötsligt var jag pensionär, med tid att drömma och se tillbaka. Jag återvänder också allt oftare till västnyländskan, mitt första modersmål. Och så leker jag dialektarkeolog, säger Torbjörn Kevin.
I dag sommarpratar han om rötter och hemlängtan och om olika finlandssvenska dialekter. Inte minst de österbottniska som han älskar.
– Sydösterbottniskan är för mig dialekternas Mozart.
Det är nu åtta år sedan Torbjörn Kevin gick i pension efter 27 år som chefredaktör för ÅU. När han hemma i Åbo fantiserar sig tillbaka till Ekenäs, är det inte bara det enkla, trafikljusfria livet som lockar.
– Det är också det emotionella i dialekten som vibrerar. Det handlar om att återvända till barndomen och ungdomen, till de berömda rötterna, säger han.
Småstadsmänskan får aldrig nog av att se bekanta, slänga käft och gå vidare med ett leende på läpparna.
– Jag brukar kalla det att ”joma” också om andra anser att verbet mera står för gnäll än glädje, säger Torbjörn Kevin.
Talar högsvenska i offentligheten
Hela sitt yrkesliv, ända sedan studieåren vid Åbo akademi, har han talat en neutral finlandssvenska.
– När jag går upp i varv och blir engagerad talar jag högsvenska. Jag kan inte tänka mig att diskutera ett av mina favoritämnen – maktdelningen mellan president, regering och riksdag – på dialekt.
När man debatterar är det förstås viktigt att budskapet når fram, att alla förstår.
– Ju tydligare jag vill få fram mitt budskap, desto mer går jag upp en halv oktav och uttrycker mig på högsvenska. Också tempot blir hetsigare och otåligare. Man liksom anar sig till ett höjt pekfinger i själva tonläget, säger Torbjörn.
Hemma “jollrar” han på dialekt
Men hemma blir det allt oftare att tala västnyländska.
– Jag har alltid talat dialekt med familjen när jag är på gott humör. Och det är jag nästan alltid nuförtiden, som frisk och pigg pensionär, säger Torbjörn.
Han ger några exempel.
– Jag kan dra till med en rad västnyländska klichéer som ”it iis man säg’ nå it”. Det är det uttryck mina minnens Ekenäsbor gärna tog till när man ville ta avstånd. Ville man däremot hävda något väldigt bestämt så inledde man med att säga ”ja’ måst säg’, ja’”.
Kombinationen av de här två uttrycken blir en favorit.
– ”Ja’ måst säg’ ja’ att it iis man säg’ nå it”. Så här kan jag jollra på där hemma. En annan favorit är att lägga till ”dig” i en rak sats. Då frågar jag frun: “Är du hongriger, dig?”
I grunden finns en hemlängtan
Med tiden har Torbjörn Kevin förstått att allt i grunden har en djupare orsak.
– Det handlar nog om en längtan hem till barndomens Ekenäs.
Han inser att det kanske låter som att han flyttat till andra sidan jordklotet.
– Men det centrala är ju inte det absoluta avståndet, utan att jag lever i en annan region, i ett annat språkområde. Kanske har också sentimentaliteten krupit på med stigande ålder. När jag går omkring i Ekenäs vandrar jag i en gigantisk emotionell dusch.
I dag sommarpratar Torbjörn Kevin om olika finlandssvenska dialekter. Finns det fula och vackra dialekter? Är de fortfarande stämplade med töntstämpeln, eller är de kanske själens spegel?
Vegas sommarpratare sänds 27.6–12.8 vardagar efter kl. 10 och 18. Du kan lyssna när som helst på Arenan, programmet finns tillgängligt i ett år.
Den musikfria podcasten finns tillgänglig tills vidare, den kan du ladda ner och lyssna på också utomlands.
Musik
Uffe Enberg & Hemmalaget: Pojovikin
Pumpvikins Putte: Håkon kan ta se fram (Vem kan segla)
KAJ: Kom ti byin
Tom Gardberg: Kajvandring
Jari Sillanpää: Allting kvar
Argbiggorna: Veselaande
Vasas flora & fauna: Stängningsdax
Ainbusk: Blomstarteid (Den blomstertid nu kommer)
