Säregna souvenirer är till salu utanför en ovanlig anläggning vid Malaysias västkust. Samtliga souvenirer är gjorda av träkol som i anläggningen har framställts av avverkade mangroveträd.
– Föremålen har skapats av några av oss som arbetar här. Våra löner är låga, så vi extraknäcker gärna, berättar förmannen Nasrullah Nasir.
Anläggningen är uppförd invid den största mangroveskogen på Malackahalvön. Även om skogen är beskyddad är verksamheten laglig, och den bidrar också till att träden mår bra.
– Det har i sin tur en positiv inverkan på klimatförändringarna. Mangroveträden har nämligen en speciellt utvecklad förmåga att lagra koldioxid, förklarar den lokala biologen Khairul Azman.
Brittiskt påhitt bär frukt
Mangrovestockarna transporteras till anläggningen i små skutor längs smala vattendrag som snirklar sig genom den täta skogen. Det är möjligt enbart när vattenståndet är högt, för när det är lågvatten förvandlas vattendragen till lervälling.
Träkolet framställs sedan i gammalmodiga så kallade kolmilor. Så gott som hela produktionen exporteras till Japan där kolet används bland annat som ingrediens i läkemedel.
Khairul säger att det var brittiska kolonialherrar som på 1880-talet kläckte idén att framställa träkol av mangroveträd. Britterna hade då konstruerat den första järnvägslinjen på Malackahalvön, och den hade sin ändpunkt vid en flod som flyter genom den beskyddade mangroveskogen.
– Britterna använde träkolet som bränsle för lokomotiven. Lyckligtvis var deras behov av kol begränsat, så avverkningen förstörde inte den stora skogen, konstaterar han.
Systematisk avverkning gör susen
I stället visade det sig att skogen mådde gott av att träd fälldes med jämna mellanrum. Nu vet man att det i själva verket lönar sig att kalhugga vissa delar av skogen vart trettionde år.
– Skogsarbetarna får tillstånd att skövla bara en hektar i taget. Det är viktigt att begränsa arealen, säger Khairul.
Mangroveskogen täcker ett område som är nästan dubbelt så stort som Helsingfors landyta. I proportion är avverkningen således småskalig.
Khairul berättar att man nuförtiden följer samma metod i alla beskyddade mangroveskogar i Malaysia. Största delen av de här skogarna finns på den malaysiska delen av den väldiga ön Borneo.
Invånarna tacksamma för mirakel
Khairul säger att det förr var vanligt att lokalbefolkningen bröt mot förordningarna genom att fälla träd utan tillstånd. Den fruktansvärda tsunamin år 2004 satte sedan stopp för olagligheterna.
– En dag efter tsunamin kunde vi se att nästan alla mangroveträd var böjda. Om de var av ett hårt träslag skulle de ha gått av, men mangroveträden är ovanligt mjuka, förklarar han.
På så sätt neutraliserade skogen den oerhört kraftfulla vågen. Tack vare det orsakade tsunamin inte någon som helst förstörelse i hela trakten.
– Vi upplevde att det var ett underverk. Efter det har alla de som bor i det här området varit inriktade på att beskydda skogen, berättar Khairul.
Tsunamin hade riksomfattande effekt
Sammanlagt dödade tsunamin minst 230 000 människor i flera asiatiska länder. I Malaysia omkom 67 människor, och längs västkusten åstadkom vågen också svåra materiella skador på många platser.
– Tsunamin svepte till exempel över fiskehamnen Pantai Remis som ligger 30 kilometer söderut härifrån. Där var ödeläggelsen omfattande, konstaterar Khairul.
Khairul betonar att Pantai Remis då inte längre skyddades av mangrove, för samtliga träd hade huggits ned för länge sedan. Kontrasten till läget i den intakta mangroveskogen var slående.
Tsunamin öppnade därför malaysiernas ögon för hur viktigt det är att bevara skogarna vid kusten. Också näringslivet ordnar nu trädplanteringsjippon, och det uppstår genast protester ifall det framkommer att det finns planer på att fälla mangroveträd.
Nyttiga rötter hindrar erosion
Mangroveträden avviker på många sätt från andra träslag. De är de enda som kan leva i salt eller bräckt vatten på områden där höjden på tidvattnet dessutom kan variera kraftigt.
Rötterna är försedda med naturliga filter som gör att det salta vattnet inte skadar träden. Rötterna är också formade så att de stabiliserar den gyttjiga marken.
– Tack vare det skyddar mangroveskogarna kusterna mot erosion. Samtidigt lindrar skogarna de negativa följderna av att vattennivåerna i haven höjs som ett resultat av klimatförändringarna, kommenterar Khairul.
Ändå utplånas upp till två procent av all mangrove i världen varje år. Asien uppskattas ha förlorat en tredjedel av sina mangroveträd under 1980- och 1990-talet.
Allmän oro inger hopp
Mangrove påträffas bara i tropiska och en del subtropiska länder. I många av dem har oron för klimatförändringarna börjat förändra attityderna till de här skogarna.
Khairul var till exempel för några år sedan med om att ta emot en grupp biologer från Myanmar. De besökte Malaysia uttryckligen för att lära sig hur man kan bevara mangroveskogarna.
– I Myanmar hugger man ned träden för tidigt för att de ska kunna skydda kusterna. Nu vet de att träden måste växa i 30 år för att skogarna ska trivas, säger han.
I ekonomiskt mindre utvecklade länder såsom Myanmar är det i första hand lokalbefolkningen som fäller träden för att skaffa sig ved eller för att förstora sina åkermarker. Fisk- och skaldjursodlingar i närheten av kusterna skadar likaså mangroveskogarna.
I till exempel Malaysia, Vietnam och södra Kina har urbaniseringen och storskaliga infrastrukturprojekt vid kusterna dessutom i hög grad bidragit till utplåningen av skogarna. De nya bosättningarna och infrastrukturen får nu lov att klara sig utan något naturligt skydd mot framtida katastrofer.
