Klimatförändringen för med sig rikliga åskväder och regnskurar. Det här kan ställa till det för städer och tättbebyggda områden. När dagvattenbrunnarna inte hänger med blir riskerna för översvämningar allt större.
Dagvattenbrunnar är till för att leda regn- och smältvatten vidare till de vattendrag där de egentligen hör hemma. Brunnarnas kapacitet kommer kanske inte räcka till i och med hårda störtregn, som kommer öka på grund av klimatförändringen.
Nora Sillanpää är gruppchef för dagvattengruppen vid Sitowise och professor på deltid vid Aalto-universitetet. Hon berättar om problemen kring dagvatten, och varför lösningen inte är så lätt.
– Det är ett mångfacetterat och stort problem, men det går att åtgärda i stadsplaneringen. Det viktiga i det här sambandet är planläggningen. I den kan man ställa specifika direktiv för att försäkra sig om att olika områden har tillräckliga resurser för att hantera dagvattnet, säger Nora Sillanpää.
– Med bra stadsplanering förbereder man sig för ovanliga översvämningar genom att göra tillräckligt omfattande riskbedömningar i de olika områdena, och genom att reservera tillräckligt mycket utrymme för dagvatten för att behärska vattenmängden inom utsatt stadsområde, säger Sillanpää.
Vad är egentligen problemet med våra dagvattenbrunnar?
– Översvämningar beror helt enkelt på att det regnar mer än det traditionella dagvattenbrunnssystemet klarar av att föra vidare. Då måste det vattnet ha en plats där det kan samlas tills det igen finns utrymme i röret. En motsvarande situation kommer emot då något vattendrag nära dagvattenbrunnen svämmar över, så det beror inte alltid på dagvattnet i sig, säger Nora Sillanpää.
Katastrofala exempel på dagvattenöversvämningar, som till exempel i Sydkorea, känns inte sannolika i Finland, menar hon.
– Här i Finland är vi på det sättet lyckligt lottade. Vi har för det första mycket mildare väderomständigheter än på många andra platser på jorden, och för det andra har vi mycket sjöar, vattendrag och naturområden som hjälper till att reglera regnmängder. För det tredje har vi inte inofficiella bosättningar i till exempel källare eller under vattenytan, säger Nora Sillanpää.
Det betyder inte att vi här i Finland inte kan eller borde förbereda oss för en större risk för översvämningar, och visst sker skador på grund av dem också här, men de gäller huvudsakligen skador i byggnader och mot fordon eller ström- och vattenavbrott.
– Om det i stadsområden uppstår översvämningar av dagvatten är det ofta väldigt grumligt vatten, och det lönar sig aldrig att gå eller köra där för du kan aldrig uppskatta hur djupt det egentligen är eller vad som finns i vattnet, säger Sillanpää.
Själva hanterandet av dagvatten är en mycket större helhet än bara översvämningar, som egentligen bara är toppen av isberget.
– Det handlar bland annat också om hur vi kan påverka hur mycket dagvatten som uppkommer inom stadsområden och vad som händer med vattnet där innan det går vidare antingen via avlopp till reningsverk eller till närmaste vattendrag, säger Sillanpää.
Grönområden i förebyggande syfte
På tättbebyggda områden med lite växtlighet, som på Busholmen eller Fiskehamnen, borde växtligheten ökas så allt dagvatten inte bara ska rinna direkt ut i Östersjön via dagvattenbrunnarna, utan att de skulle hållas kvar i växtligheten. Det säger Amanda Pasanen, miljövetare och medlem i Helsingfors stads miljönämnd.
När planer om fysisk stadsmiljö läggs fram hör det till nämndens uppgifter att se till att områdena omfattar behandling av dagvatten.
– I Helsingfors satsas det på göra platser där dagvattnet kan renas och stå kvar, till exempel små dammar, små våtmarker som hindrar de skadliga näringsämnena från att rinna direkt ut i havet, säger Pasanen.
Ju mer vägbeläggning som finns, desto mer borde man i städer planera för nederbörd. Annars sköljs allt vatten ner i dagvattenbrunnarna - samtidigt, och utan att renas. Ytor som suger upp vatten och översvämningsrutter
Men växtlighet är dyrare att upprätthålla än asfalterad vägbeläggning.
– Parker och grönområden kräver resurser, och det skapar ibland problem att eftersom det alltid finns ont om pengar inom den kommunala budgeten, säger Amanda Pasanen.
– Genom att använda de här olika teknikerna kan vi kanske inte förebygga alla översvämningar, men de förbättrar områdets funktionalitet, säger Nora Sillanpää.
Smutsigt vatten
Avloppsvattnet renas, och i Finland har vi reningssystem som klarar av att få bort övert 90% av de skadliga partiklarna. Dagvattnet renas däremot i regel inte mekaniskt, utan genom att sugas upp i jorden. Vid översvämningar blir det smutsiga vattnet och stå.
Tillsammans med städerna ansvarar Helsingforsregionens miljötjänster (HRM) för hanteringen av dagvatten i huvudstadsregionen.
– Helsingfors centrum har nästan utan undantag blandvattennätverk. En stor del av det dagvattnet går alltså till reningsverk, säger Tommi Rantala vid HRM.
– Miljötjänsterna försöker påverka olika lösningar, men i sista hand är det stadsplaneringen som planerar och byggbolagen som bygger de här områdena som beslutar vad man investerar i, säger Emil Nyman, forskare vid Helsingfors stads miljötjänster.
Områden i stadskärnor, som till exempel Busholmen, är alltid problematiska när det kommer till hanteringen av vatten. Det handlar om tättbebyggda områden man sätter väldigt ambitiösa byggnadsmål på, från till exempel mängden husvåningar till trafik och parkeringsmöjligheter. Dagvattensystem får kanske inte alltid samma prioritet som andra aspekter, säger Nora Sillanpää.
– I Busholmens fall är det ganska tursamt gällande hanteringen av dagvatten, eftersom området ligger riktigt vid strandkanten och därför har kanske inte den aspekten fått så stort värde. Naturligt sett skulle också det vattnet ledas till Finska viken, säger Sillanpää.
Då dagvattnet rinner direkt i havet renas det inte alls. Det här är inte ett problem på landsbygden, men nog i städer.
– Regnvatten i sig är ju inte problemet, utan vad det vattnet sköljer ner i dagvattenbrunnarna från olika ytor, till exempel metall och asfalt, säger Tommi Rantala.
– Det är aldrig onödigt att kraftigt understryka förståelse för att städers dagvatten är en källa för nedsmutsning av vattendrag, så hur dagvatten hanteras ska inte förminskas eftersom det direkt påverkar omgivningen, säger Nora Sillanpää.
Hon förklarar att olika vattendrag har olika belastningskällor. Dagvattnet är alltså bara är en av flera, och bör bedömas i relation till de andra belastningskällorna till just det vattendraget. Resurserna borde koncentreras där de skulle ha störst effekt och där det är lättast att ingripa.
– Lokalt kan dagvatten och avlopp spela en stor roll, speciellt då man pratar om vattnets hygieniska kvalitet. Beroende på tid och ställe kan den kraftigt variera. Men i den stora bilden så är belastningen från dagvattenbrunnarna och överflöd jätteliten, säger Emil Nyman vid Helsingfors stads miljötjänster.
I Finland finns ganska lite forskningsmaterial över hurdan belastningspåverkan dagvatten har på olika stadsområden. De första uppskattningarna över dagvattnets kvalitet gjordes i slutet av 70-talet, men sedan dess har både byggmaterial och stadsbygge förändrats så pass mycket att de uppskattningarna knappast stämmer överens med verkligheten längre, säger Nora Sillanpää, expert på dagvatten.
– Det är ett knepigt forskningsobjekt eftersom kvaliteten tidvis varierar väldigt mycket. Det finns en del forskningsmaterial från bostadsområden, men ganska lite från stads- eller industriområden, säger hon.
Näringsämnen, övergödande ämnen och miljögifter har under flera årtionden släppts ut i Östersjön. I och med klimatförändringen frigörs en del av de näringsämnen, som under en längre tid lagrats i havsbottnen, till omloppet och fortsätter övergödningen.
Den kraftiga användningen av vattenområden, speciellt i urbana miljöer där en stor del av stränderna är onaturliga och den mänskliga aktiviteten är stor, påverkar också vattenkvaliteten.
– Som enskilda saker orsakar de inte så mycket problem, men när de koncentreras och kombineras är det en annan sak. I stadsmiljöer har vi till exempel mycket tungmetaller som härstammar från biltrafik när till exempel bromssystemen slits och sedan sköljs ut i havet med dagvattnet. Ett ställe att börja åtgärda problemen skulle till exempel vara här, säger Nyman.
"Dyrt och komplicerat att åtgärda"
– Det är dyrt att åtgärda det nuvarande systemet. Till exempel i Helsingfors har vi ett tätt nätverk av rör som går fram och tillbaka, och det är ändå viktigt att i stadsmiljöer också sköta om dräneringen för annars får vi problem med svämningar vid kraftiga regn och det kan vi inte heller tillåta, säger Emil Nyman.
Noora Sillanpää håller med.
– Det låter idealistiskt och lätt när man pratar om det, men i praktiken handlar det om stora resurser och mycket tid och planering. Alla de här ingreppen och teknikerna påverkar planering av gator, trafik och omgivning. Om vi verkligen skulle genomföra optimerade förändringar för alla områden och ta i beaktande alla olika aspekter handlar det om mycket större ingrepp, säger Sillanpää.
Dessutom skulle det också behövas uppdaterade planeringsdirektiv för att uppnå mera kostnadseffektiva och hållbara lösningar, menar hon.
– Det är lite tråkigt att det inte finns ett enda magiskt sätt som går att anpassa på alla områden och som löser alla dagvattenproblem, men det positiva är att det existerar dussintals olika tekniker och lösningar bland vilka man kan välja de som bäst lämpar sig för vissa områden, säger Sillanpää.
De lösningarna borde anpassas på stor skala, för då kan man förebygga många utmaningar med dagvatten och också förbättra olika stadsområdens anpassningsförmåga till ovanliga översvämningssituationer.
– Vi skulle alltså göra områdena lite mer flexibla än vad de traditionellt sett varit, säger Sillanpää.
Vad kan man som individ göra för att minska belastningen på dagvattenbrunnar?
Vill man som individ agera genast kan man se över sina konsumtionsvanor, menar Tommi Rantala vid vid Helsingforsregionens miljötjänster.
– Det är inte avloppssystemen som är problemet. Ämnen som inte ska vara i dagvattnet borde inte hamna där. Huvudsakligen är det människan som orsakar nedsmutsningen av omgivningen. Det bästa sättet att minska nedsmutsningen av dagvattnet skulle vara att människors attityder förändras, säger Rantala.
Nora Sillanpää säger att det inte finns mycket som individen kan göra för att förebygga översvämningar, men man kan och borde vara medveten om sin egen omgivning.
– Alla borde vara medvetna om ifall det egna hemmet på ett riskområde och att den egna fastigheten har möjligheter att klara sig vid översvämningar. Det är också upp till var och en att meddela myndigheterna ifall man märker en översvämning eller en risksituation, säger Sillanpää.
Vattnet borde få flöda där det naturligen också ska finnas.
Nora Sillanpää
Har man till exempel möjlighet att använda vattensugande ytor istället för asfalt på den egna gården är det alltid ett bra steg mot bättre vattenhantering i det egna närområdet. Genom olika ingrepp kan vi inte förebygga översvämningar helt och hållet, men mycket kan göras i förebyggande syfte som dessutom underlättar under de extrema situationer översvämningar faktiskt sker.
– Vattnet borde få flöda där det naturligen också skulle finnas. När människan rubbar på den naturliga ordningen kan det alltid uppstå problem eller utmaningar, antingen i närområdet eller någon annanstans. Om vi kan sköta om och upprätthålla de naturliga vattendragen är vi på god väg, säger Sillanpää.
Hon understryker också stadsplaneringens roll, och att man på både statlig och kommunal nivå borde sträva efter att kartlägga omständigheterna kring de större områdenas vattendrag och översvämningsrisker. Då kan man förebygga olika risker med dagvattensystemet på ett kostnadseffektivt sätt och samtidigt värna om trivsamheten i området och naturens mångfald.
– Dagvattnet bör hållas i åtanke också från den synvinkeln, att den kan värna om trivsamhet och mångfald, och inte alltid ses som ett problem. Det är både ett hot och en möjlighet, säger Nora Sillanpää.
