Åbo Akademis biblioteks Sibeliusutställning visar brev som berör Akademin och ett urval böcker ur den enorma Sibeliuslitteraturen.
Finns det längre någonting som inte har synts förut i det enorma firandet av Sibelius 150 år?
Nu när nästan alla institutioner som kan, har synat sina källare och vindskamrar och dammat av sina arkiv i jakten på något att ställa fram. En hel del finns naturligtvis på Sibeliusmuseet i Åbo, men också på Åbo Akademis bibliotek finns en del intressant.
Ledande informationsspecialisten Catherine af Hällström och sektionschefen Anne Andersson har vaskat fram brev, manuskript, fotografier, illustrationer och litteratur som handlar om tonsättaren från 1880-talet till nutid.
Det handlar framförallt om böcker och annat material som har getts ut i Finland. Akademibiblioteket får som känt allting som har tryckts i Finland som friexemplar. Men naturligtvis finns det också utländskt material på utställningen.
Anne Andersson har tänkt på mångsidigheten men också på estetiken, när hon har gjort urvalet. Inhemskt - utländskt, nytt - gammalt, biografier - brevsamlingar och dagböcker.
Catherine af Hällström har plockat fram brev gällande den beställda kantaten för invigningen av Åbo Akademi. Det framkommer ur breven att det unga universitetets och kompositörens förväntningar gick lite isär. Konstnären hade velat ha exempelvis velat ha en sopransolist och en mer professionell kör.
Men också dagboksanteckningar av Alma Söderhjelm gällande syskonen Sibelius, som hon träffade när de bodde i Lovisa. Året var 1889 och Alma Söderhjelm skriver att det var mycket intressant att tala med Jean som hon upplevde som mycket speciell och en som kvinnor bara måste älska. Redan då var Sibelius geniförklarad.
Catherine af Hällström konstaterar att bild- och handskriftsamlingarna ofta befruktar varandra på ett fint sätt. Hon har i många fall funnit bilder som kompletterar breven och anteckningarna på utställningen.
