Topi Raitanen guld. Kristiina Mäkelä silver. När har den finländska friidrotten senast upplevt en lika magisk kväll?
Visst, Lasse Virén och Pekka Vasala tog två guld under samma finalpass i OS 1972. Kimmo Kinnunen och Seppo Räty tog två VM-medaljer i samma spjutfinal. För att inte tala om Paavo Nurmis och Ville Ritolas glansdagar.
Men för den yngre friidrottspubliken var det vi såg på Olympiastadion på fredagskvällen något nytt. Två medaljprestationer inom loppet av några minuter. Guld och silver. Och ett finländskt rekord.
Den svältfödda finländska friidrottsfamiljen fick uppleva en framgångsvåg som kändes både främmande och välkommen. Det var som om 70-talet hade ringt och ville ha sin friidrott tillbaka. Men friidrotts-Finland lade på luren.
Stoiska och analytiska medaljhjältar
Att det hela skedde på klassisk finländsk friidrottsmark gör det hela än mer mytiskt. Olympiastadion i München är tydligen fortfarande den finländska långdistanslöpningens himmelrike. Topi Raitanen sällade sig in i det sällskap som bestått av Lasse Virén, Pekka Vasala och Janne Holmén.
Att Raitanen hade tittat på de klassiska finländska triumferna inför sin final känns i efterhand helt logiskt. Klart han gjorde det. Och klart att det skulle gå så här.
Och precis som Virén och Holmén före honom är Topi Raitanen inte de stora gesternas man. I intervjuzonen var det snarare vi reportrar som var en aning uppspelta.
Guldhjälten var däremot stoisk, metodisk och analytisk. Egenskaper som förde honom till europamästare.
Kristiina Mäkelä är gjord av snarlikt virke. Hon till och med uttryckte sig i snarlika ordalag.
Hon konstaterade att silvermedaljen är pricken över i:et i hennes karriär. Men medaljen är inte det som gör hennes liv mer fulländat eller det som kommer att definiera henne som idrottare och framför allt inte som människa.
Underskatta inte en mångsidig idrottsbakgrund
Topi Raitanen och Kristiina Mäkelä är goda exempel på värdet av att idrotta mångsidigt.
Raitanens bakgrund som orienterare är väldokumenterad. Mäkelä i sin tur spelade främst basket upp till de yngre tonåren. Först då hennes basketlag i Orimattila splittrades, då hon var i yngre tonåren, började hon satsa mer seriöst på friidrott.
Exemplets makt är stort och Raitanen hoppas att hans fullträff inspirerar ungdomar att börja friidrotta. Han gick till och med en smula upp i varv i intervjuzonen då han betonade att den finländska friidrotten nu ska utnyttja sitt momentum och välkomna precis alla med i verksamheten över grengränserna.
Han har naturligtvis rätt. Friidrotten sitter nu för en kort stund med trumf på hand. Fredagens finalkväll kommer att väcka intresse bland barn att pröva på friidrott. Nu gäller det för förbundet och föreningar att lägga sina kort rätt.
Sällan skådat medaljskrammel
Efter den förtrollande fredagskvällen har Finland nu tre medaljer. Det kan mycket väl bli fler. Lassi Etelätalo känns som ett urstarkt medaljkort i spjutfinalen. Senast det blivit fyra medaljer i ett stort mästerskap var på 80-talet.
Hur det än går under det återstående veckoslutet så kan vi redan nu cementera att Finland har en spännande friidrottsgeneration på gång. Det finns både bredd och spets. Åtminstone på europeisk nivå.
Men det finns inga garantier på att EM-succén i München kommer att leda till fortsatta framgångar eller ett bestående uppsving. Men den fränaste kritiken tystnade för stunden. Finländsk friidrott har arbetsro och framtidstro igen.
För vi kommer inte att glömma Topi Raitanens och Kristiina Mäkeläs magiska minuter i första taget.
