Nyttjande- och vårdplanen för Lovisa skärgårds fiskeriområde har vunnit laga kraft och gäller nu i tio år framåt.
– Planen behövs för att man ska ha svart på vitt hur man ska sköta fiskbestånden så att de mår bra och så att det finns fisk för alla att fiska och för att utveckla samarbetet mellan vattenägare och olika organisationer, säger verksamhetsledare Gabi Lindholm.
De viktgaste målen är att yrkesfisket, vattenbruket och fisketurismen inom fiskeriområdet ska vara livskraftiga även i framtiden. Det här för att det ska vara möjligt att producera närmat och upplevelser till konsumenter av alla slag.
Planen är områdets bibel
Lovisa skärgårds fiskeriområde har många roller i och med att det idkar intressebevakning, underlättar beslutsfattande samt besitter expertis och sprider information.
En nyttjande- och vårdplan väger därför tungt i diskussioner med vattenägare, kommuner och myndigheter.
– Den har en stor tyngd. Det är fiskeriområdets bibel och myndigheter, städer och regionförvaltningsverken som ger olika vattentillstånd ska nog titta vad som står i den. Den binder också vattenägarna, så det skulle vara bra om också de läste den, säger Lindholm.
Planen binder också vattenägarna så det skulle vara bra om också de läste den.
verksamhetsledare Gabi Lindholm
Myndigheter kan sedan avgöra om det finns behov att gå över planen, men enligt Lindholm har den en större betydelse än tidigare nyttjande- och vårdplaner.
Lovisa skärgårds fiskeriområde består till största del av havsområde, men till området hör också ett antal mindre sjöar och två åar. Sarvlax träsk är områdets till yta största sjö.
– Fiskbestånden kunde må bättre. Vad det här beror på har vi tyvärr inte kunnat reda ut i vår plan. Det kan finnas många orsaker – predatorer, vattenkvalitet, naturliga cykler och sådant vi inte känner till, säger Lindholm.
Samtidigt har vattnen i östra Finska viken blivit klarare med åren, tack vare effektivare rening på den ryska sidan.
– Det är en bra sak, men om det blir hemskt klart kan det inverka dåligt på gösstammen för gösen tycker om grumligt vatten.
Forsby å i sämre tillstånd
Vattenkvaliteten i sjöarna är för det mesta god eller måttlig, men Forsby ås ekologiska tillstånd har klassats som otillfredsställande. Forsby å rinner ut i Pernåviken. Ån är ett vattendrag för vandringsfisk, vilket betyder att mete och fiske är förbjudet i åns forsar.
I Forsby ås sidobäckar finns det naturliga öringsstammar och där har även öringarna förökat sig på naturlig väg. Här finns också tjockskaliga målarmusslor som är skyddade.
Fritidsfiskarna känner väl till förhållandena i dessa vatten, men forskarna önskar mera information.
– Lekplatserna är en sak man borde forska i. De som fiskar vet mycket, men forskningen saknas. Det är en dyr sak och borde göras i många år. Åren är inte syskon med varandra utan det kan se varierande ut från år till år, säger Lindholm.
Fiskeriområdes totala areal är 86 200 hektar och vattenarealen är cirka 45 000 hektar. Kartor över fiskeområden visar att vattnen för kommersiellt fiske, fritidsfiske och husbehovsfiske till viss del överlappar varandra.
Det finns för tillfället 19 yrkesfiskare inom fiskeriområdet, men heltäckande information om övrigt fiske saknas. Eftersom fritidsfiskarna ägnar sig mycket åt catch and release-fiske uppskattar man att konkurrensen är hållbar.
– Det går nog bra bara man respekterar varandra och inte fiskar andras bragder. Det finns utrymme om det finns respekt så då ryms nog alla där.
I det stora hela bedrivs kommersiellt fiske till havs, medan fritids- och husbehovsfiske bedrivs i sjöar och åar. Där består fångsten främst av abborre, gädda och mörtfiskar. I Tessjö å förekommer också signalkräftor.
Utplantering krävs för hållbart fiske
Enligt Gabi Lindholm kan fiskbestånden variera från år till år och i planen visar diagrammen att mängden fisk minskat mot slutet av 2010-talet. Utplantering krävs för att fisken ska räcka till alla.
Inom fiskeriområdet har det därför satts ut havslax, havsöring, vandringssik, skärgårdssik, gös, ål, lake och gädda sedan 2010.
– I planen redogörs bland annat för vilka fiskarter och fiskstammar man får plantera ut utan fiskerimyndigheternas tillstånd. Det här för att hjälpa fiskstammarna till att bli genetiskt hållbara och starkare.
Nykläckta gäddyngel har sedan 1970-talet planterats ut som åläggandeutsättningar i Lappomträsket. Fisk har främst planterats ut i havsområdet, men havsöring, vandringssik och havslax har också satts ut i Forsby å.
Lax, öring, vandringssik och skärgårdssik, ål, lake, gädda och gös kan sättas ut utan undantagstillstånd. Men man kan inte sätta ut vilken gös som helst, utan moderfisken ska komma från havsområdet.
– Sikbestånden i våra vatten är helt beroende av utsättningar och det sätts ut stora mängder. Ålägganden som städernas avloppsverk och fabriker har på gund av utsläpp är ofta sik.
Lax, öring och vandringssik sätter man ofta så långt ut i havet som möjligt för att den ska ha lättare att överleva den första tiden.
– Om man sätter ut gös, gädda och lake måste man sätta den där fisken trivs som yngel, det handlar då om inre vikar.
Utplanteringar av rom, yngel och småfisk görs av bland annat vattenägare, fiskerimyndigheter, fiskeklubbar, fiskeriområden, fiskerihushållningscentraler och fiskarförbund samt av Naturresursinstitutet.
– För tillfället är utsättningen nödvändig och viktig, men ett mål med den här planen är att vi ska få så starka fiskstammar att de sköter den här biten själv och att vi på lång sikt skulle komma bort från utplanteringarna och det fortfarande skulle finnas att fiska, säger Lindholm.
Viktigt att skydda lekplatser
En annan viktig åtgärd är att skydda lekplatser, till exempel genom att reglera fisket under leken vissa tider om året.
– Vi vill skydda våra lekplatser både för skarvar och för fiske så vi har ganska många ställen i vår plan som man inte ska fiska på när gösen leker. Gösen är ganska speciell när den leker, för efter leken blir hanen kvar och vaktar boet. Om man fiskar bort hanen så var det ajöss med rommen och de små ynglen, säger Lindholm.
Lindholm betonar att eftersom leken beror på vattentemperaturen så kan den variera stort från år till år. Därför kan man inte ha fiskeförbud i till exempel två veckor, utan det krävs en längre period.
Gäddans lek kan skyddas bland annat genom att restaurera vattendrag och anlägga våtmarker.
– Vi kan hjälpa leken med så kallade gäddbarnkammare. Det är en naturlig eller byggd damm som gäddan själv kan ta sig upp i från havet, så leker den där och simmar ut när det är dags för det.
Det finns en förståelse för fiskeförbud och fredade områden bland fiskare och vattenägare.
– Det finns en förståelse bland både vattenägare, yrkesfiskare och fiskeguider, men visst finns det ströröster om att det inte är bra: "Jag vill fiska, jag fiskar så lite att det inte inverkar", säger Lindholm.
Fiskeriområdet kan varken göra undantag eller se mellan fingrarna. NTM-centralen kan bevilja undantag, men de gäller främst för kommersiellt fiske.
Lindholm betonar att fritidsfiskare måste fiska med förstånd, äta den fisk de fångar och följa bestämmelserna.
– Plocka inte upp för små fiskar. Gösen har ett undre mått på 42 centimeter. Får man en mindre fisk ska man sätta den tillbaka i sjön eller havet oberoende om den är levande eller död.
Fiskarna flyttar på sig och försvinner
Det finns beteendemönster som varken yrkesfiskarna eller forskarna riktigt förstår, till exempel hur vissa fiskarter plötsligt kan förekomma rikligt ett visst år, för att sedan försvinna och klassas som nära hotad.
Fenomenet korrelerar heller inte nödvändigtvis med mängden utsättningar eller antalet rovdjur i fiskeriområdet. Ett exempel är rekordåren 2010 och 2014 för abborre, gädda och lake i jämförelse med tillståndet idag.
Havsmiljön är ett mysterium, det är så mycket vi inte känner till.
Gabi Lindholm
– Lake fiskar man på vintern. Den har varit nästan borta i flera år, men mitt i allt har det kommit fullvuxen lake. Någonstans har den funnits under tiden som vi inte kunde fånga den. Havsmiljön är ett mysterium, det är så mycket vi inte känner till, säger Lindholm.
Lindholm utesluter inte att man kanske borde prata om flyttfiskar som man pratar om flyttfåglar.
– Det finns parametrar som vi inte känner till och hur fisken reagerar på säl och skarv. Jag påstår absolut inte att alla blir uppätna, men jag vill påstå att de ändrar beteende. De vill förstås inte bli uppätna, så var gömmer de sig, undrar Lindholm.
Forskarna och lokalbefolkningen har upptäckt att fisken söker skydd i inre havsvikar och upp i åarna under hösten och vintern. Åmynningarna är också lämpliga lekplatser, men sommartid söker de sig ut på djupet när vattnet i åarna blir för varmt.
– Folk som har börjat söka sig till nya fiskplatser har hittat fisken på djupt vatten där de inte har funnits förut.
Småskalig fiskodling ger variation
Förutom naturlig förökning och utplantering kan ny fisk produceras genom fiskodling. I Lovisa finns fyra företag som ägnar sig åt verksamheten och odlar främst regnbåge.
Enligt Lindholm finns det knappast behov eller möjlighet att utveckla näringen, men att odlingen ger en variation i utbudet. Här skiljer sig fiskeriområdet i Lovisa från andra som förhåller sig mer kritisk till verksamheten.
– Här är fiskeriområdet ganska sällsynt. Vi har med vattenbruket eller fiskodlingen som en sak vi vill att ska finnas. Vi vill bevara den, den är en del av unyttjandet av vattnen.
Lindholm medger att den smutsar ner, men väldigt lite och lokalt.
– Foder är dyrt, man slänger inte hur mycket foder som helst i vattnet så det som slängs åt fiskarna tas tillvara. Vi ser inte att fiskodling och fiske utesluter varandra. Det kompletterar varandra att vi får inhemsk närfisk på vårt matbord.
Skarvarna upprör både fisk och fiskare
Oberoende om man pratar med yrkesfiskare eller skärgårdsbor om fiskbestånden och fisket längs den östnyländska kusten kommer skarven och gråsälen snabbt på tals.
Man räknar med flera tiotusen individer mellan Lovisa, Borgå och Sibbo, det vill säga de två angränsande fiskeriområdena i Östnyland.
Fiskeriområdet ställer sig positivt till reglering av gråsäl och skarvstammarna i området.
– Vi ska försöka göra något åt skarvstammen. Vi vill absolut inte utrota den men vill att de ska vara färre. En skarv äter cirka ett halvt kilo fisk per dag, så det är ganska stort uttag.
Lovisa skärgårds fiskeriområde har därför en arbetsgrupp med fiskeguiden och övervakaren Timo Salmia i spetsen som försöker lösa skarvfrågan. En åtgärd är att minska antalet individer utan att de flyttar sig till grannkommunernas holmar och skär.
Vi ska försöka göra något åt skarvstammen. Vi vill absolut inte utrota den men vill att de ska vara färre.
verksamhetsledare Gabi Lindholm
– Det vi gjorde ifjol och i sommar är att kolla efterhäckningen och var skarvarna finns efter den. De drar fram i stora flockar med säkert tusen fåglar och vi vill se var de håller till och var de fiskar. Det här gör vi en karta över.
Enligt fiskeriområdet får skarvkolonier inte finnas inom en radie på tio kilometer från lekområden, områden där fiske är förbjudet och viktiga yrkesfiskevatten.
– Det är tyvärr ett önsketänkande, dit når vi inte men det skulle vara idealet. När vår plan är färdig ska vi ansöka om att få decimera skarv. Om det då handlar om skyddsjakt, det vill säga att få skjuta fåglar från känsliga områden och eventuellt göra något åt en del av äggen, ligger i framtiden, säger Lindholm.
Fiskeriområdet hoppas kunna lämna in ansökan snart så att tillståndet godkänns och gäller för våren 2023.
När en koloni jagas bort från en tidigare häckningsplats söker den efter en ny som kan ligga i grannkommunen, det vill säga Borgå-Sibbo fiskeriområde, i vars nyttjande- och vårdplan skarv- och sälproblematiken också nämns.
– Det här med att skrämma bort skarv är misslyckat för då får man bara arga grannar, för skarven flyttar bara på sig till följande ställe och är besvärlig där, så det är nog viktigt att få ner antalet.
När det kommer till jakt kan man dra nytta av skarven eftersom man får sälja köttet och laga mat av den, men lagstiftningen ser annorlunda ut för gråsäl.
– Svårigheten med sälen är att man inte får sälja de här produkterna. Fiskeriområdet har små möjligheter att påverka för det är EU som har bestämt att man får jaga säl, men inte sälja köttet eller skinnet.
Svårt att nå vattenägarna och delägarlagen
Ett viktigt delmål i planen är att försöka öka kontakten mellan vattenägare, myndigheter och konsumenter, bland annat fritidsfiskare som gärna reser landet runt för att prova nya fiskevatten.
Inom Lovisa skärgårds fiskeriområde finns det cirka 690 registerade fastigheter med vattenområden. Av dessa är cirka 165 samfällda, det vill säga delägarlag och cirka 520 fastigheter skiftade vattenområden.
Det finns alltså totalt omkring 550 vattenägare inom fiskeriområdet och fiskeriområdet har fått kontaktuppgifter till cirka 35 delägarlag, med en sammanlagd areal på cirka 10 750 hektar. I många fall saknas det uppgifter om delägarlagens kontaktpersoner.
Fiskeriområdet har därför fått ekonomiskt stöd för att aktivera delägarlagen i Lovisa.
– Många delägarlag har haft verksamhet, men befolkningen föråldras och det har inte kommit nya människor. Fiskeriområdet vill hjälpa hitta nya som tar hand om administrationen och verksamheten eller vill överföra uppgifterna på fiskeriområdet.
Underlätta köp av fiskelov
Idag finns inga samtillståndsområden inom Lovisa skärgårds fiskeriområde. Lovisa stad har fiskevatten i Lovisaviken och staden säljer fiskelov till dessa vattenområden.
Fiskelov för privatägda vattenområden köps direkt av vattenägarna. Fiskeriområdet vill nu utreda vattenägarnas och delägarlagen bestämmelser för sina vatten.
– Vi har ju fiskeövervakare och för att de ska vara effektiva behöver vi ju veta vad privata vattenägare och delägarlag har för bestämmelser, till exempel hur många nät man får ha, om man får fiska med katsa och vem som har tillstånd.
Fiskeområdet vill också veta hur många fisketillstånd de säljer per år, om de upplever ett högt fisketryck på sina områden och hur de själva ser på verksamheten.
Ett mål är också att försöka göra det lättare för fiskare att köpa fiskelov till privata och samfällda vattenområden.
– Det skulle nog underlätta för alla fiskare om det fanns en lucka där man skulle få tillstånd till stora områden, men allt är fast i vad vattenägaren vill. Om vattenägaren säger nej, det här intresserar oss inte och vi vill inte vara med så är det på det viset. Då är det vattenområdet i varje fall utanför det här, säger Lindholm.
En orsak till ointresse kan vara att vattenägare inte vill ha fritidsfiskare nära stranden, utan önskar lugn och ro när de vistas på sommarstugan.
Ett bidragande problem är att fiskelagstiftningen inte innehåller ett noggrant specificerat avstånd i meter för hur nära någon annans strand man får fiska. Man får inte orsaka onödig olägenhet eller störa den som äger eller innehar strand, men ägare och fiskare kan ha olika uppfattning om vad som är störande.
En annan orsak är att vattenägare tycker att det räcker bra med statens fiskevårdsavgift som tillåter fiske, men med bara ett spö och konstgjort bete. Trenden bland fritidsfiskare idag är att prova fiska i olika vatten och sikfiske utförs ofta med flera spön.
En röd tråd genom hela planen är att få mera information om det kommersiella fisket och fritidsfisket för att kunna skapa sig en helhetsbild av verksamheten inom fiskeriområdet.
Uppgifter om fritidsfisket fås med hjälp av antalet fiskelov som säljs årligen till Lovisa stads vatten, men information om det fisketryck som fritidsfisket ger upphov till skulle hjälpa när man planerar utplanteringarna i området.
Nyttjande- och vårdplanen är omfattande med flera delmål som man strävar efter att förverkliga inom det närmaste decenniet.
Men till det behövs pengar och Gabi Lindholm är medveten om att det kan bli svårt att genomföra allt med nuvarande budget.
– Jordbruksministeriet har gett oss många intressanta uppgifter, men har inte tänkt på hur finansieringen ska skötas.
Fiskeriområdet är i ständigt behov av understöd. Ett mål är också att skapa balans i ekonomin
– När det mesta är statsstöd och projektsunderstöd så är det en svår bit att lösa. Det är mycket vi vill göra men det finns väldigt lite pengar, säger Lindholm.
Nyttiga webbplatser med information om organisationer och föreningar som berör fiske och forskning:
Centralförbundet för Fiskerihushållnings webbplats ahvennet innehåller information om allt från fiske, och tillstånd till ägande och övervakning.
Föreningen vatten- och luftvård för Östra Nyland och Borgå å forskar bland annat i vattenkvaliteten och samarbetar med kommunerna om restaurering av sjöar och vattendrag.
Naturresursinstitutet LUKE forskar i hållbar och lönsam användning av förnybara naturresurser. LUKE samlar bland annat in data för statistik om fiske och fiskbestånd.
