Trots en hel del diskussion har tjänstemännen och politikerna i Kimitoöns kommun inte lyckats komma till skott med ett beslut om hur äldreomsorgen i Kimito ska arrangeras och organiseras.
Då politikerna hösten 2019 var tvungna att i snabb takt flytta Almahemmets verksamhet till en ny fastighet var goda råd dyra och alternativet att hyra in sig ansågs vara det mest realistiska. Efter det har politikerna i flera repriser diskuterat en fortsättning men inte lyckats nå en överenskommelse om hur äldreomsorgen ska arrangeras på lång sikt.
– Det får nog bli ett ärende som välfärdsområdet troligtvis kommer att ta ställning till i framtiden, säger Kimitoöns äldreomsorgschef Eva Manelius.
Modern byggnad med vissa utmaningar
Byggnaden där Almahemmets verksamhet finns idag är modern men har en del utmaningar med bland annat utrymmesfördelningen.
– Vi har en del utmaningar med trängsel och vi har försökt åtgärda det genom att sänka antalet klientplatser samt använda allt utrymme som finns så effektivt som möjligt, säger Almahemmets förman Pia Tötterman. Vi har bland annat redan länge haft en blå container bredvid fastigheten där vi förvarar klienternas hygienartiklar.
Den största utmaningen är enligt Tötterman att det i byggnaden endast finns ett stort badrum vilket betyder att det endast finns en plats där klienter som behöver duschas på duschbrits kan tvättas och sköljas av.
– Förutom det har vi en matsal i mitten av huset och så är också de sociala utrymmena för personalen bristfälliga, säger Tötterman. Men vi gör så gott vi kan och har åtminstone hittills lyckats sköta klienterna på bästa möjliga sätt.
Anhöriga oroade för trängseln och brandsäkerheten
Anhöriga som kontaktat Yle Åboland är oroade för att just trängseln som också Almahemmets förman bekräftar kan försämra brandsäkerheten. Hygienartiklar och andra förpackningar kan ta upp en stor del av klientrummen samtidigt som trivseln försämras då egna privata saker inte kan hämtas dit.
– Det där känner jag inte igen och vi diskuterar alltid med klienterna och deras anhöriga hur man kan möblera rummen, säger Tötterman. Det ska vara mysigt och man får ha egna möbler eftersom alla bor på hyra och de som bor här ska ha det hemtrevligt.
Men Tötterman betonar också att vården av klienterna kräver sitt och då kanske man måste införa vissa begränsningar i hur klientrummen möbleras. Under den tid klienten bor på serviceboendet förändras oftast också klientens vårdbehov, och då kan det hända att anhöriga ombeds föra bort möbler som klienten själv inte längre har användning för.
– Beroende på vården så kan det krävas olika sorters apparater och hjälpmedel som också tar plats och då kommer förstås de i första hand, säger Tötterman. Vi försöker förvara så litet som möjligt i klientrummen men ibland kan vissa hygienartiklar vara i rummet men då handlar det enbart om den enskilda klientens behov.
Enligt Manelius finns det föreskrifter kring hur hygienartiklar ska förvaras och på vilket sätt. De artiklar som förvaras i en viss klients rum används i vården av den klienten och inte till några andra klienter.
– Men då det gäller vilka sorters möbler man kan ta med så har vi inga anvisningar utan har diskuterat vad man kan och inte kan ta med sig, säger Manelius. Dyrgripar och släktklenoder avråder vi från att ta till klientrummen eftersom de kan gå sönder.
Evakueringen sker med hjälp av remmar och madrasser
Sängarna som används i Almahemmet ryms inte ut genom klientrummens dörrar då de är för breda. Vid en farosituation som exempelvis en eldsvåda ska klienterna evakueras genom att de dras ut på madrasser till säkerhet.
– De sängliggande klienterna har remmar under sängarna så att madrasserna snabbt kan dras ut ifall det krävs, säger Tötterman. Ifall klienterna själv klarar av att gå så ledsagas de ut med hjälp av personalen.
Att evakuera med hjälp av sängar är inte att föredra eftersom det snabbt kan förorsaka kaos betonar Manelius. Det är smidigare och bättre med att dra ut klienterna på madrasser.
– För uppstår det en farosituation där klienterna måste evakueras så är alla sekunder dyrbara, säger Manelius.
Enligt Tötterman följer Almahemmet brandplanen som uppdateras regelbundet och har också regelbundna övningar.
– Vi har brandövningar med jämna mellanrum och då går personalen igenom hur man ska gå tillväga vid exempelvis en eldsvåda, säger Tötterman. Dessutom är byggnaden utrustad med automatlarm, automatiska branddörrar samt sprinklers i varje utrymme.
Räddningsverket i Egentliga Finland samarbetar med kommunerna och går över brandsäkerheten på regelbunden basis. En koll med dem visar att nya Almahemmets byggnad hör till en av de modernare i regionen och att det inte finns skäl till oro då det gäller brandsäkerheten.
Tätt samarbete i Pargas
I Pargas stad finns flera serviceboendeenheter och stadens vårdsektor samarbetar med Egentliga Finlands räddningsverk i frågor som berör brandsäkerheten.
– Vi övar regelbundet och räddningsverkets representanter besöker våra enheter och ser över hur läget ser ut, säger Krista Hyytiäinen som är servicechef inom hemvården vid Pargas stad. Alla byggnader har räddningsplaner och personalen uppdaterar hela tiden sina kunskaper och övar tillsammans.
Enligt Hyytiäinen är brandsäkerheten en viktig aspekt och det gäller för alla att vara införstådda vad som gäller i en olyckssituation.
Kommunikationen kan förbättras
Det känns som att den kritik som anhöriga riktar mot Almahemmets brandsäkerhet i mångt och mycket beror på bristande kommunikation. De anhöriga kanske inte vet vad som gäller och hur mycket personalen egentligen ägnar tid åt för brandsäkerhetsfrågor.
Kunde man berätta mer för de anhöriga vad som gäller vid exempelvis en evakuering?
– Vi sätter mycket tid och energi redan nu på att prata med klienter och anhöriga men visst kan vi alltid bli bättre, säger Tötterman. Vi kan absolut bli bättre på allting.
Också Manelius tycker att det låter som en bra idé att kommunicera bättre.
– Information är aldrig fel och vi kan naturligtvis alltid bli bättre, säger Manelius.
