En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
Alla behöver inte gå ”all in” och leva i en egenbyggd jurta med solpaneler och en motionscykel som alstrar el. Men också det är fullt möjligt i Finland.
I den här artikeln presenteras tankar om hur du kan leva ett lättare utsläppsbantat liv. Men också hur de som gjort det lever och hur de tänker.
Att ”ställa om” innebär i det här sammanhanget att förändra något, till exempel en individs livsstil, ett företags affärsmodell eller en kommuns verksamhet, så att resursanvändning och utsläpp ryms inom planetens gränser.
En finsk rörelse för måttlighet, tillräcklighet och lagom
Doktoranden Tina Nyfors har besökt och intervjuat personer ur Kohtuusliike (kunde översättas med tillräcklighetsrörelsen) som en del av arbetet med sin doktorsavhandling. Enligt henne är det gemensamma för dem som ändrat sitt sätt att leva en kritik mot konsumtionssamhället, överkonsumtionen och ett ekonomiskt system som bygger på ständig tillväxt.
– Jag håller på analyserar materialet men det som verkar helt centralt är att de har en väldigt låg konsumtion i sina egna liv. De har gett mig insikten om att man kan leva ett jättebra liv som bygger på tillräcklighet. De konsumerar väldigt lite, köper begagnat, använder saker länge, reparerar det som går sönder och tillverkar saker själv, säger Nyfors.
De som hör till Kohtuusliike kopplar ofta sin egen konsumtion till globala frågor. I intervjuerna reflekterar många kring varifrån saker kommer och vilken miljöpåverkan de har.
Kontakt till övriga naturen viktig
– Människan ser de som en del av naturen. De talar dels om problem men också mycket om olika former av lösningar på olika nivåer och där är naturkontakten viktig för det motiverar dem och de hittar mycket mening i att se människan bara som en art bland andra. Det är en annorlunda världsbild.
Det finns människor i Finland som har helt fantastiska ideér och som redan själva gör jättemycket.
doktorand Tina Nyfors
Naturkontakten - betyder det att man måste bo på landet eller kan man bo i en stad?
– Det kan vara både och. Många bor helt vanligt och andra bor mer alternativt, på landet utan rinnande vatten och med utedass. Den som bor mest alternativt bor off-grid i en jurta. Han får el för sin telefon och dator från solpaneler och en motionscykel som alstrar el. Han sade att omställningen var lättare än han tänkt.
Ställde du frågan om vad de gett avkall på som de saknar mest?
– Ett vanligt svar var att genom att övergå till en livsstil som bygger på tillräcklighet så får de mer än de ger upp. De talar hellre om att de fått ökad livskvalitet och möjlighet att fokusera på det som är på riktigt viktigt i livet.
Intervjupersonerna betonar att de känner frihet från konsumtionstvång och fått möjlighet att fokusera på det de egentligen behöver. En person sade att sådana saker som är riktigt viktiga, där finns det ingen övre gräns, som kärlek, glädje, gemenskap och känslan av att bli sedd.
Det är mer en mental förändring än en teknisk.
Socialt tungt att ifrågasätta normen
Men social kan det vara tungt att tänka annorlunda. En av deltagarna konstaterade att ”det är jätte utmanande att försöka vara en del av ett system och samtidigt göra någonting radikalt mot det.”Man kan känna sig som en outsider, eller folk man träffar kan känna sig fördömda, trots att det inte är meningen.
– Att prata med de här i Kohtuusliike har gett mig framtidstro och hopp för framtiden. Det finns människor i Finland som har helt fantastiska ideér och som redan själva gör jättemycket, säger Nyfors.
Sådana saker som är riktigt viktiga, där finns det ingen övre gräns, som kärlek, glädje, gemenskap och känslan av att bli sedd. Det är mer en mental förändring än en teknisk.
Medlem i Kohtuusliike
Deltagarna i studien ombads som jämförelse göra Sitras livsstilstest och hade ett personligt kolfotspår under 4 ton per år. Det genomsnittliga kolfotspåret i Finland är cirka 10 ton koldioxidekvivalenter per år.
Vilken är din egen dröm om ett gott liv?
Maria Soxbo, journalist och hållbarhetsexpert tänker att en ingång till att ställa om till en hållbarare livsstil är att fundera på vilken sorts liv man vill leva, oavsett om man vill flytta ut på landet eller jobba lite mindre men bo kvar i en stad. Då kan man se omställningen som ett slags verktyg för att ta sig dit.
Man ska bli sugen på att ställa om. Då blir omställningen en väg mot någonting som man vill åt.
Maria Soxbo, journalist och hållbarhetsexpert
Hon har tillsammans med Johanna Nilsson och Emma Sundh skrivit boken Gör skillnad! - från klimatångest till handlingskraft och nu också utkommit med en guide för dem som drömmer om ett liv i enlighet med sina värderingar; Ställ om! - allt att vinna på ett klimatsmart liv.
Inga pekpinnar, hellre pepp
– När jag skrev den här boken utgick jag ifrån att vi serveras för mycket pekpinnar och pliktkänsla. Jag är själv sån som inte går igång på förbud och det kanske det är ganska många som inte gör. Så jag försökte göra den här boken lite mer som en pepp-bok, att man ska bli sugen på att ställa om. Då blir omställningen en väg mot någonting som man vill åt, säger Soxbo.
Omställningen behöver inte vara så radikal. Det behöver inte bli en fråga om identitet. Man kan vara köttätare som nästan aldrig äter kött - man måste inte bli vegan.
– Jag tror att det blir lättare om vi inte behöver sätta hårda etiketter på allting. Det mesta handlar bara om att vi måste minska på det vi gör för mycket idag, som att köra mindre bil och äta mindre kött. Men det är inget som säger att vi måste tvärsluta med allting, säger Soxbo.
Leta upp likasinnade
En central tanke i Soxbos bok är att det går lättare att ställa om om man söker sig till likasinnade. Ens vänner kanske inte har klimatångest eller är inte så engagerade och det kan kännas motigt.
Vi ägnar helgerna åt att rensa förråd istället för att ge oss ut på äventyr.
Maria Soxbo
– Då är det bra att söka sig till fler sammanhang, kanske mejla Naturskyddsföreningen , eller Klimatklubben som jag driver och fråga: kan jag hjälpa till med någonting? För då lär man känna folk som vill åt samma håll och kan skapa nya nätverk som peppar och kan komma med idér. Jag tror man behöver lite ny input om man känner att man inte riktigt kommer igång.
I Finland finns förutom redan nämnda Kohtuusliike även Natur och miljö, Finlands naturskyddsförbund, Elokapina, Jordens vänner och omställningsrörelserna till exempel i Österbotten och Åboland.
Mera tid ger mera eftertanke
Hela idén i Ställ om! kunde kanske sammanfattas som en uppmaning att lugna ner sitt liv så att man får mera tid till att samarbeta med människor och leva enklare. Upplevd tidsbrist hindrar oss från att göra vad vi vet är rätt.
Om man känner att man inte har tid så hinner man inte till exempel leta begagnade kläder på loppis, trots att man egentligen vill göra ett hållbart val. (artikeln fortsätter efter bilden)
– Det är inte en trevlig känsla att gå omkring och känna sig lite missnöjd hela tiden - det är resultatet av de närmare 10 000 reklambudskap vi bombas med dagligen som säger: du borde köpa det här, du borde byta ut det här.
”Andrahand i förstahand”, att handla begagnat kräver tid.
Maria Soxbo
– Jag pratar om att det är fint att vara nöjd med det vi har och att känna lugnet att inte behöva jaga nästa grej, utan att kunna lägga sin tid på annat som känns viktigare. För vi blir ju inte lyckligare av fler prylar. Snarare tvärtom, vi ägnar helgerna åt att rensa förråd istället för att ge oss ut på äventyr, säger Soxbo.
Vi borde föregå med exempel
Soxbo argumenterar att vi släpper ut oerhört mycket per person i de rika länderna. Det handlar om att föregå med exempel. Om vi tar flyget som exempel, för individen blir det jättestora utsläpp om man flyger mycket.
Innan covidpandemin var det bara lite mer än 10 procent av världens befolkning som flög, men andelen ökar hela tiden.
Vi har nu möjlighet att visa hur man lever ett gott liv innanför planetens gränser så att inte fler länder gör samma misstag som vi har gjort.
Maria Soxbo
Hon argumenterar att om många fler började flyga skulle flyget blir en ofantligt stor del av de totala utsläppen. Många länder är på väg upp ur fattigdom och de kommer att se på oss som förebilder.
Vi har nu möjlighet att visa hur man lever ett gott liv innanför planetens gränser så att inte fler länder gör samma misstag som vi har gjort.
I och med Rysslands attack på Ukraina blev energifrågor väldigt aktuella. Kommer den här krisen att få oss att övergå till förnybar energi snabbare, eller hur tror du att det går?
– Det är svårt att säga och nu är vi på väg in i en lågkonjunktur så människor får svårare att rucka på sina vanor när de måste hålla hårt i de pengar de har. Men jag tror, precis som med pandemin, att det är en möjlighet som kan snabba på en grön utveckling. Läckorna på Nord stream ledningarna visade på riskerna med fossil energi - förnybar energi läcker inte ut metan om ett rör går sönder.
En fördel är att vi lär oss hushålla med resurser när elpriserna är höga. Vi har knappt behövt fundera på sådant när vi har haft billig el så länge. Det räcker inte bara med att övergå till förnybar energi från fossil, vi måste också göra saker mer effektivt och resurssnålt.
Maria Soxbo vill att vi mitt i alla dessa kriser som världen genomgår med pandemi, energikris och krig också nås av budskapet om vinningarna av att ställa om.
– Jag saknar verkligen att politikerna pratar om vilken typ av samhälle vi är på väg till där vi kanske inte är lika stressade och lika högt belånade. Det tycker jag de helt har tappat bort, både i den svenska valrörelsen och i politiken generellt. Det behövs fler som pratar om att vi kommer att får det jättebra, annorlunda än idag men på många sätt mycket bättre. Om vi alla hugger i hamnar vi där mycket snabbare, intygar Soxbo.
Sufficiency - tillräcklighet som ett vetenskapligt begrepp
Vi behöver finna lösningar på den kris vi befinner oss i och begreppen sufficiency, kohtuus eller ekotillräcklighet är ett komplement till de åtgärder som redan görs. Med dem betonar man vikten av ett gott liv inom ekologiska gränser. Frågan om vilka förändringar som behöver göras i samhället ingår i temat.
– Vi ser det redan nu att de miljömässiga gränserna kommer emot. Vi har klimatförändring och naturförlust och även i Finland är många arter utrotningshotade, säger Tina Nyfors.
Det är jätte utmanande att försöka vara en del av ett system och samtidigt göra någonting radikalt mot det.
Medlem i Kohtuusliike
Liksom Maria Soxbo anser också Tina Nyfors att ekologiska gränser och vad det innebär är en synvinkel som ganska långt saknas i dagens debatt. Att tillämpa ett sådant synsätt i praktiken kan ha ganska stora konsekvenser för samhällen där man överkonsumerar i klass med hur man gör i Finland och andra rika länder.
Men diskussionen om hur samhället kunde begränsa individens konsumtion har ännu inte ens börjat, utom som ett forskningsämne.
Kolbudgeten 2,5 ton per år och person globalt
– Man kan till exempel se på koldioxidavtryck per person. För vi vet hur stor den globala kolbudgeten är om vi vill hålla oss inom 1,5 graders eller max 2 graders klimatuppvärmning. Och om man då delar den här kolbudgeten jämnt mellan alla människor i världen så landar vi på ungefär 2,5 ton per person år 2030. Det är klimatmålet räknat per capita, konstaterar Nyfors.
Idag är finländarnas kolavtryck i genomsnitt 10 ton per år. Så vi borde minska till en fjärdedel av det som är våra utsläpp idag. Det har konsekvenser för hur och vad vi kan konsumera. Samhället behöver stödja övergången till denna minskning. Förändring behöver ske både på individ- och strukturnivå, på alla plan.
– Man behöver inte vara rädd för att ställa om. Många av de som gjort det säger att de fått mera livskvalitet. Tanken är ju att det ska vara ett gott liv inom ekologiska gränser, säger Nyfors.
