Från och med i år ska en socialarbetare inom barnskyddet ha ansvar för högst 35 klienter. Det här uppfylls dock inte alltid.
En rapport som Institutet för hälsa och välfärd THL publicerade förra veckan visar på stora variationer mellan olika sjukvårdsdistrikt.
Pia Kotanen, ledande socialarbetare på barnskyddet i Jakobstadsregionen, berättar att läget hittills har varit ganska bra.
– Tyvärr ser det lite sämre ut framöver. Vi kommer nog att ha för många klienter per arbetare i slutet av året och i början av nästa år, säger Kotanen.
Nästa år kommer dessutom Kronoby att anslutas till området. Barnskyddet får anställa två socialarbetare till, problemet är att det är svårt att rekrytera.
– Hur vi ska göra barnskyddet så attraktivt att vi får socialarbetare att söka är en annan fråga, säger Kotanen.
Man ges möjlighet att bygga en relation och faktiskt vara en del av familjen.
Camilla Lundén, socialarbetare inom barnskyddet
Vad är det då som är attraktivt med arbetet? Socialarbetaren Camilla Lundén lyfter fram människomötena.
– Det är verkligen ett omväxlande arbete. Ingen dag är den andra lik. Man ges möjlighet att bygga en relation och faktiskt vara en del av familjen.
Lundén berättar att en arbetsdag kan innehålla mellan ett och fem möten med klienter. Utöver det kan det dyka upp oväntade saker som man måste ta ställning till.
Socialhandledaren Jennie Haga säger att det är viktigt att barnskyddet inte kommer in för sent.
– Vi borde komma med tidigare i processen.
Svårt att rekrytera
Siv Kola, chef för barnskyddet på Österbottens välfärdsområde, berättar att läget varierar mellan olika kommuner. Trycket är störst i de större städerna.
– I till exempel Jakobstad och Vasa har socialarbetarna fler barn på sina listor för tillfället.
Som mest kan det röra sig om fler än 40 barn per socialarbetare.
Innan välfärdsområdet inledde sin verksamhet vid årsskiftet har barnskyddet ordnats på lite olika sätt i olika kommuner. Enligt Kola arbetar nu ledningen tillsammans med arbetstagarna för att göra situationen jämlik i hela Österbotten.
Hon säger att det redan länge har varit problem med att rekrytera personal.
– Det är jättesvårt. Det har redan under många år varit tajt att hitta socialarbetade, särskilt till barnskyddet.
Även om man har nyrekryteringar på gång kommer det enligt Kola inte tillräckligt med ansökningar. Problemet finns inte bara i Österbotten; på nationell nivå är situationen den samma.
– Det som är trist i allt det här är att det i slutändan är barnet som inte får den service och den hjälp och den tid som det borde få.
Alex firar julafton på barnskyddsenhet: Jag gillar gemenskapen här, det här är mitt hem
Fler socialarbetare behövs
Inom Soite i Mellersta Österbotten är läget något bättre. Situationen är ändå inte optimal enligt serviceområdeschef Minna Lönnbäck.
– Vi klarar av begränsningen på 35 klienter, men det betyder att våra ledande socialarbetare också har klienter, vilket inte är den bästa situationen.
Enligt Lönnbäck borde de ledande socialarbetarna finnas till hands för att leda arbetet och kunna konsulteras av de övriga socialarbetarna. Också när ett ärende går till förvaltningsdomstolen ska en ledande socialarbetare vara med.
Från och med 2024 ska gränsen sänkas till 30 klienter per socialarbetare.
– Trycket på barnskyddet är hårt i dag och det kommer hela tiden fler klienter. Själv tycker jag att 35 – eller 30 som det kommer att vara – är för många för att man ska kunna göra ett intensivt arbete tillsammans med familjen.
Vad skulle vara en optimal siffra?
– Jag vet inte om det finns en optimal siffra, men tio–femton kunde vara ett klientantal som man kan jobba med och känna att man hinner göra ett gott arbete.
Det här skulle innebära att det skulle behövas åtminstone dubbelt så många socialarbetare som i dag. Och att rekrytera socialarbetare är som bekant svårt. I våras vara alla Soites 26 tjänster tillsatta, men nu finns det återigen luckor.
Antalet anmälningar ökar
Antalet barnskyddsanmälningar har ökat stadigt under en lång tid. Ökningen ser ut att fortsätta även i år.
Siv Kola tror inte att det finns några enkla lösningar på personalproblemet. Det som krävs är långsiktiga satsningar på bland annat arbetsmiljö, handledning, mentorskap och möjligheter att skaffa sig specialkunskap och göra en karriär. Det behövs också ett tätt samarbete med universitet och högskolor.
– Man får inte heller glömma att lönen måste ses över. Det är många bitar man måste jobba med.
Har välfärdsområdet resurserna att göra det arbete som behövs för att det ska bli bättre på lång sikt?
– Det måste vi ha. Speciellt vi som sitter på förmansposition måste ha den tiden, i och med att personalen är vår viktigaste resurs.
Minna Lönnbäck anser att socialarbetaren har ett för stort ansvar med dagens lagstiftning.
– Jag tänker att man borde se på det som en helhet, att alla som finns i ett barns vardag och liv har ansvar. Men i lagen står det att det är socialarbetaren som har ansvar, och det är ett stort ansvar att bära.
