Att finlandssvenska församlingar ska ha ett eget stift och att stiftets huvudstad är Borgå kan i dag upplevas vara självklarheter.
Faktum är ändå att ingendera frågan var självklara i 1920-talets Finland.
Diskussionerna kring ett eget stift för finlandssvenskar hade diskuterats i flera år och frågan avgjordes slutligen med bara några rösters marginal i riksdagen år 1923.
I dag är det biskop Bo-Göran Åstrand som leder Borgå stift. Han har svårt att föreställa sig en verklighet där kristna finlandssvenskar hade hört till de finska stiften.
– Det ger en helt annan styrka att vara sammanfogade på det här sättet, säger Åstrand.
Stiftet består i dag av 47 församlingar på fastlandet och på Åland.
Borgå stal titeln framför näsan på Åbo
Orsaken till att Borgå blev stiftets huvudstad stavas Biskopsgården. Det var nämligen med ett löfte om att bygga en biskopsgård intill domkyrkan som Borgå stad drog det längre strået.
Åbo, som länge såg ut att bli huvudsäte för stiftet, fick se sig besegrad.
– Borgåborna visste vad de gjorde för de avgick sedan med segern, berättar Bo-Göran Åstrand.
Under Borgå stifts 100 år gamla historia har en enorm revolution ägt rum, både i kyrkan men också i samhället i övrigt.
På 1920-talet var kyrkans en självklar del av samhället och kopplingen mellan kyrkan och staten var också väldigt mycket starkare än i dag. På den tiden var domkapitlet en statlig institution.
Då var normen att höra till den lutherska kyrkan och över 90 procent av finländarna hörde till kyrkan.
Så är det inte i dag. Numera verkar kyrkan som en organisation i samhället, tillsammans med flera andra.
– Kyrkan har fått omformulera sin identitet i förhållande till dåtiden och det är något vi fortfarande är mitt uppe i: Att vara relevanta i samtiden, konstaterar biskop Bo-Göran Åstrand.
Ett stift – många olika åsikter
Borgå stift är unikt i Finland och i Norden eftersom stiftet inte består av ett sammanhängande område som finns kring en stiftstad.
Att Borgå stift är så utbrett har lett till att stiftet har en stor, bred mångfald. Bredden syns inte bara kulturellt, utan också andligt och kyrkligt.
Åström konstaterar att det inom stiftet finns alla åsikter på skalan mellan konservativt och liberalt. Han ser att språket och tron är limmet som håller stiftet samman.
– Vi har rum för mångfalden. Utmaningen är att hålla ihop det, att det inte vittrar sönder.
Mångfalden syns också i temat för Borgå stifts jubileumsår. Temat är ”Tillsammanskraft – Mångfald och samarbete”.
– Vi ville tydligt lyfta fram att det är tillsammans som vi fungerat så här långt och att det är riktningen mot framtiden. Det är också tillsammans som vi har kunnat ta tillvara mångfalden och göra den till vår styrka.
Vanliga människor ska ha möjlighet att forma kyrkan
I dag hör nästan 75 procent av finlandssvenskarna till kyrkan. Det är en hög siffra i jämförelse med medeltalet i Finland, som är tio procentenheter lägre.
Biskop Bo-Göran Åstrand är övertygad om att kyrkan och församlingarna i Borgå stift också i framtiden har en viktig funktion i att finnas till för människor i olika livsskeden.
Kyrkans plats i samhället och folks liv kommer ändå inte gratis. Åstrand upplever att det är viktigt för kyrkan att hänga med i tiden och att vara lyhörd för hur människor upplever saker.
Speciellt ungdomar är det viktigt att höra. De är framtiden, påpekar han.
Kyrkans anställda måste också ge rum för församlingsmedlemmarna och ge dem möjlighet att vara med och forma kyrkan och församlingen.
– Lyckas vi med det tror jag att vi har en god framtid.
