När undervattensfotografen Pekka Tuuri jämför bilder han tagit vid vraket som ligger cirka tre kilometer sydväst om Hästö-Busö, dyker något oväntat upp på datorskärmen. En del av de antika keramikföremålen har bytt plats och andra försvunnit helt och hållet.
Det första fotot är från slutet av 2021, det andra från ett drygt halvt år senare.
Något sådant sker inte av sig självt i ett skeppsvrak långt nere på havsbotten.
Någon har alltså dykt ner och stulit föremål och därmed förstört en del av helheten som kunnat berätta mer om det 200 år gamla vraket.
Efter upptäckten beslutar Museiverket att skydda vraket strängare än normalt.
En uppsjö av föremål att utforska i det välbevarade vraket
I december upprättade Museiverket ett skyddsområde som sträcker sig kring platsen för vraket i Ekenäs skärgård med en 400 meters radie.
Det är ett cirka 27 meter långt och åtta meter brett segelfartyg i trä som antas vara från sent 1700-tal. Vraket är välbevarat och skrovet är intakt.
Dessförinnan har bara fem vrak skyddats på liknande sätt i Finland.
– Orsaken att vi ville skydda området är att det är ett exceptionellt välbevarat vrak av ett handelsfartyg, också för finska förhållanden, berättar intendent Maija Matikka vid Museiverket.
Skrovet är intakt. Utrustning som tillhörde fartyget och en stor mängd last har också bevarats.
Masterna har fallit omkull på styrbords sida. De är också intakta, vilket är mycket sällsynt.
Eftersom havet inte gått åt skeppet värre så tror man att det sjönk snabbt.
Från och med den 13 december är det endast tillåtet att dyka vid vraket i skydds-, övervaknings- och forskningssyfte. Däremot är det är inte tillåtet att kasta ankar i området eller fiska på sätt som kan skada vraket.
Skyddsområdet för vraket övervakas av Finska vikens sjöbevakning.
På så sätt ska vraket skyddas från långfingrade dykare.
Föremål stjäls för att bli prydnader och för att säljas
Vrak som sjönk i finska vatten för mer än hundra år sedan är ett gemensamt kulturarv som skyddas av fornminneslagen. Det brukar ändå inte hindra dykning till vraken.
Tidigare var det vanligt att amatördykare tog med sig till exempel fat eller fönster från skeppsvraken som souvenirer.
Under de senaste åren har ändå attityden ändrats och dykare vet att all form av plundring av vrak är förbjuden. Men som Pekka Tuuri fick erfara så händer det ändå fortfarande att föremål försvinner och att vrak skadas.
– Det är alltid en besvikelse när någon i dykargemenskapen inte agerat enligt reglerna, säger han.
Det finns ett par anledningar att föremålen stjäls. Dels går det att tjäna stora summor på dem och dels önskar man ha fynden som prydnader hemma på spiselkransen.
Eftersom vraken ofta ligger långt ute till havs är det svårt att samla bevis för stölderna i efterhand.
Föremålen är värdefullast då de är orörda. Ett gammalt vrak bär på en mängd information.
– Att flytta föremålen går att jämföra med att riva ut bladen ur en bok och lämna luckor i historien, förklarar Matikka.
Fartyget sjönk under Napoleonkrigen
Vraket hittades år 2014 av det som då var Marinens forskningsanstalt som rapporterade fyndet till Museiverket.
Frågorna kring vraket är många: Vad hette det? Varifrån kom det och vart var det på väg? Varför sjönk det? Vilka var sjömännen och vad blev deras öde?
Några av gåtorna har man lyckats lösa.
Sommaren 2020 bärgades tre pottor, några tallrikar och fat samt en ställning för rostat bröd ur vraket.
Brittiska och holländska forskare hjälpte att utreda föremålens ursprung.
Mönstret på fatens kant, som motsvarar det på ett snäckskal, intresserade forskarna.
Minna Koivikko som är marinarkeolog vid Museiverket berättar att de beslöt ta upp några kärl av olika storlek från vraket för att forskarna skulle få ett så heltäckande material som möjligt att jobba med. De gjorde ändå ett misstag.
– Vi bärgade tre pottor av olika storlek men med samma dekorationer, så det gav inte mera information.
Föremålen visade sig vara av brittiskt ursprung, porslin i Staffordshire-stil.
Motsvarande föremål har inte hittats någon annanstans eftersom det inte forskats mycket i keramikhandeln vid Östersjön. Kärlen är alltså världsunika.
– Inom maritim arkeologi når vi ofta gränsen till den fakta som finns att få. Den vetskapen finns alltså endast där i vraket, säger Koivikko.
De flesta av de över 200 år gamla kärlen som legat på havets botten är helt intakta.
Nu har de flyttat till Museiverkets samlings- och konserveringscenter i Vanda.
Forskare antar att skeppsvraket härstammar från Napoleonkrigen, alltså åren 1805–1815.
Det att handelsfartyget var beväpnat pekar också på krigstid. Formen på skrovet antyder att fartyget byggdes under den senare hälften av 1700-talet.
Fem kanoner har hittats på vrakets bogsida.
Genom den söndriga fören går det att se in i lastrummet som är fyllt med tallrikar, kaffekoppar och gammalt porslin.
Föremålens historia är ännu höljd i dunkel. Men även om man fortfarande känner till väldigt lite om vraket och dess last har en teori om ett sannolikt händelseförlopp börjat ta form.
Var fartyget det engelska skeppet Fame?
En hypotes av den holländske marinarkeologen Michiel Bartels är att vraket är ett engelskt fraktfartyg. Det seglade till Östersjön med den last som det sjönk med, och hade för avsikt att återvända med en trävarulast till England.
Här hemma har arkeologientusiaster gått igenom arkiv för att lösa mysteriet med fartyget.
Juha Hakala från Finska sjöarkeologiska föreningen har grävt fram information från bland annat Lloyd's Register och Lloyd's List på nätet.
Där finns uppgifter om det lilla engelska fartyget Fame som kom in i Östersjön år 1813 på väg från London till S:t Petersburg och förliste någonstans vid Finlands kust.
Fartyget hade fem kanoner – alltså lika många som i vraket.
Det finns inga andra uppgifter om fartyget, förutom ett större fartyg med samma namn senare som kanske tillhörde samma ägare.
Var tog Fame vägen? Kan det vara vraket som ligger vid Hästö-Busö?
– Det är en möjlighet. Det är också möjligt att det är något annat fartyg som försvunnit spårlöst, säger Hakala.
Utifrån lasten är Hakala säker på att fartyget reste från väst till öst, alltså inte från Ryssland eller Finland. Kanske kommer framtiden att kasta mer ljus över det skedda – eller också förkastas teorin helt och hållet.
Metoderna i undervattensforskning avancerar snabbt och i framtiden kan det bli mycket lättare att undersöka vraket.
Trots att det finns många ledtrådar att utgå ifrån kommer Museiverket inte att starta något nytt forskningsprojekt kring vraket.
Däremot fortsätter man dokumentera och hålla ett öga på dess skick.
– Tanken med skyddsområdet är att vi ska bevara vraket så intakt och komplett som möjligt för kommande generationer, förklarar Minna Koivikko.
Artikeln är en översättning av Yle Uutisets artikel Merenpohjaan suojeltu av Mikko Rita som publicerades 5.1.2023 klockan 11.38.
