De frivilliga matutdelarna sitter i en cirkel i det stora rummet. Med är också några diakoniarbetare från finska församlingen. Under slutpalavern för matutdelningen är det inte långt till gråt och tårar för några av de närvarande.
Varför, är frågan som de frivilliga ställer.
– Hur kan några timmar i veckan störa så mycket? Här har folk väntat snällt i trappan på sin tur och hälsat vänligt på alla.
– Vi har ju fått goda vänner bland dem som hämtar mat här, de hälsar så glatt på en ute på stan.
– Det är vår uppgift som kristna att hjälpa våra medmänniskor.
Pasi Nieminen, ledande diakoniarbetare vid den finska församlingen lyssnar och ger svar. Beslutet att lägga ner verksamheten kom snabbt och oväntat.
– Det började komma klagomål från grannarna i huset på vintern. I januari fick vi ett skarpt formulerat brev av disponenten. Företagare i fastigheten har klagat. Vi hade inget annat val än att sluta med matutdelningen, säger han.
En sak är Pasi Nieminen mån om att betona.
– Det här är inte ert fel. Ni har gjort ett fint arbete med att ta hand om matutdelningen.
Mathjälpen satte i gång i början av juni. Varje tisdag har frivilliga ställt upp och öppnat dörrarna till rummet på Sampovägen 1. Ett klubbutrymme som den svenska och finska församlingen har haft sedan 1970-talet.
I snitt har omkring 70 personer fått livsmedel varje tisdag. På senare tid har allt fler flyktingar från Ukraina besökt mathjälpen.
För verksamheten svarade många olika aktörer, bland annat Samaria, den finska och svenska församlingen, Finlands Röda Kors samt förortscentret i Vårberga.
Efter det en timme långa mötet packas en del köksutrustning ihop. Frysar ska forslas bort och matlådor föras till Gammelbacka där det delas ut mat på tisdagar och fredagar.
Kvarterscoachen Marja-Liisa Martin är en av de som sörjer.
– Det är tråkigt och ledsamt att vår verksamhet har upphört. I åtta månaders tid har vi skött om matutdelningen varje vecka, säger hon.
Att få frivilliga med i verksamheten har inte varit svårt.
– Det har varit lätt att skaffa människor hit, tvåspråkiga och sådana som kan engelska. Den sista tiden har vi också haft en tolk här som kan ryska, säger Marja-Liisa Martin.
Två av de frivilliga är Marita Bagge och Annika Eklund. De är förvånade.
– Jag är jätteledsen på deras vägnar som kommer efter mat. Det här har fungerat fint, säger Annika Eklund.
– Jag är mycket förvånad att det blev på det här viset. Människor som står i kö stör ingalunda husets företagare, tycker vi. Två timmar i veckan kan inte störa någons business, säger Marita Bagge.
