De första uppgifterna om ryor är från medeltiden, då de räknades som lösöre på slott och herrgårdar. Men idén kommer från de gamla vikingarna.
Då vikingar var ute på sina färder hade de ullkappor som till natten kunde användas som ett täcke att hålla sig varm med. En ulltextil var mer motståndskraftig mot saltvatten än en djurfäll, som hårdnade efter att ha blivit våt.
– En rya är på sätt och vis en fejk fäll kunde man säga, men den håller vatten mycket bättre. Då skulle man ha nockarna, den lurviga sidan, mot sin egen kropp, säger museichef John Björkman vid Sagalunds museistiftelse.
Men då man sedan började göra fina mönster, så ville man visa också den fina sidan, så då måste man börja göra dubbelsidiga ryor. Då kan du ha den varma sidan mot dig, men ändå visa det fina mönstret utåt.
Magiska, skyddande tecken på ryorna
Just nu pågår en utställning med ryor på Sagalunds museum i Kimito. Typiskt för ryorna från Kimitoön och sydvästra Finland är rutor, ränder och kors. Dessutom finns gamla magiska, skyddande tecken.
– Det ser vi väldigt mycket på de här gamla ryorna. Kanske har man till och med glömt betydelsen med en symbol, men man har ändå fortsatt med att sätta dem på sina ryor, säger Björkman.
Täckryor, som du har som täcke i sängen, och slädryor, som du har i släden, har många vackra mönster. Men allra stoltast är museichefen över Sagalunds skärgårdsryor, eller båtryor. De behövde inte visas upp för någon, så skärgårdsryorna är inte dekorerade på annat sätt än med de olika skiftningarna som finns i ullen.
– Då skärgårdsborna for ut och fiskade, så den färden kan ha tagit flera dagar eller till och med någon vecka i anspråk. Då gällde det att ha en varm båtrya, som man kunde ha som täcke över sig då man sov i båten, säger Björkman.
Bruden gjorde själv brudryan
En annan raritet på utställningen är en brudrya, som har lånats från Pargas museum.
– Bruden vävde oftast brudryan hemma hos sig tillsammans med sin mor, och då lärde hon sig ju samtidigt traditionen hur man väver. Och då de gifte sig så stod det äkta paret på brudryan då de gav sina löften. Sedan togs ryan med till det nya hemmet, där man kunde ta fram den för högtidliga tillfällen, säger Björkman.
Under nationalromantiken i början av 1900-talet uppstod en ny entusiasm för ryor. Exempel på användning av textilier söktes till exempel i medeltida slott, där varma textilier användes som skydd mot stenmurarnas kyla.
– På 1900-talet blev ryan mer och mer ett konstföremål. De första konstryorna kom egentligen under jugendtiden. Många känner Axel Gallen-Kallelas Flamma, en bänkrya, som sträckte sig från väggen långt ner till golvet och täckte sätet helt.
På 1930-talet söktes de gamla täck- och brudryorna igen fram och lyftes upp för att dekorera väggar. Man tillverkade ryor på nytt, men nu också med abstrakta konsttrender och patriotiska teman. Man gjorde också kopior av gamla ryor, där årtalet både för originalet och för kopian sattes in.
En ny boom kom på 1960–70-talet, då man igen började dekorera hemmet med olika slags ryor. Designade ryor fick helt nya mönster.
Gamla ryor tas till heders
Och nu på 2020-talet börjar ryorna igen plockas fram. Alla har kanske inte utrymme för en stor rya på sin vägg, men både gamla och nya täckryor lämpar sig väl för att värma sängar då vi ska spara på el i hemmen. Och vem vill inte sova som kungligheterna gjorde i de medeltida slotten?
- Hur värdefulla är ryorna?
– Tyvärr är de inte så väldigt värdefulla. På loppisar och på nätet går de för några hundringar. Men vissa designerryor kan vara värda tusentals euro. Men om man tänker på ett hur gediget konsthantverk det här är, hur mycket möda det har gått till att göra dem, hur mycket tradition det finns i dem, så borde de ju vara mångfaldigt värdefullare än de är, säger John Björkman.
Ryorna visas på utställningen I ryans skydd på Sagalunds museum i Kimito. Utställningen är öppen till 17.9.2023.
För artikeln har utställningskatalogen från utställningen använts som en källa.
