Den nio dagar långa folkkongressen öppnades officiellt på söndag med ett tal från avgående premiärministern Li Keqiang, där militär upprustning och en moderat ekonomisk tillväxt utlovades.
Kommunistpartiets folkkongress är officiellt Kinas lagstadgande organ.
Någon egentlig politisk makt har de 3 000 delegaterna ändå inte, utan deras roll är att rösta igenom partiledningens förslag och nomineringar till höga poster under pompa och ståt.
Folkkongressen är därför snarare som ett forum där partitopparna kan offentliggöra förändringar i hur landet styrs och introducera nya namn vid ledande poster.
Förslagen som kongressen ska ta del av tyder på att Kinas president Xi Jinpings grepp om makten över det styrande kommunistpartiet kommer att bli allt hårdare.
Samtidigt kommer folkkongressen att ge partiet allt mer direkt kontroll över Kina.
Xi tar hårdare grepp om partiet
Eftersom årets folkkongress sammanfaller med slutet på pågående politiska mandatperioder, samtidigt som Xi kommer att återväljas till en historisk tredje period som president, har många nya namn nominerats till landets högsta poster.
Xi fortsätter sin enmansshow i Kina – inga efterträdare i sikte
Enligt experter visar nomineringarna, som klubbas igenom på fredag, tydligt att Xi har valt att ersätta teknokrater med sina egna lojala anhängare.
Tydligast syns det i att den avgående premiärministern Li Keqiang ersätts av Li Qiang, Xis före detta stabschef och tidigare partichef i Shanghai.
Där Li Keqiang ses som en kompetent byråkrat och expert på landets ekonomi, ses Li Qiang främst som en övertygad Xi-lojalist.
– Man kan se det här som slutet på en tidsålder där kunnande och resultat, inte politisk lojalitet till Xi, var de huvudsakliga kriterierna för ambitiösa partifunktionärer som ville göra karriär och nå höga poster, säger Carl Minzner, expert på kinesisk förvaltning vid Fordham University.
Samtidigt utses sannolikt He Lifeng, en av Xis långvarigaste anhängare inom partiet, till vice premiärminister med ansvar för ekonomi.
En rad andra Xi-lojalister kommer samtidigt att utses till andra betydande poster, där de ersätter experter och teknokrater ur partiets äldre garde.
Partiet tar hårdare grepp om Kina
– Under Xi har partiet och regeringen tryckts allt tätare samman. Det är allt svårare att tyda var den ena slutar och den andra börjar och samtidigt har regeringen blivit allt mindre effektiv, säger Richard McGregor, som är expert på Kinesiska kommunistpartiet vid Lowy Institute.
Den här utvecklingen blir allt tydligare vid årets folkkongress.
He Lifeng antas också bli partichef för landets centralbank och en ny partikommitté som ska styra centralbanken och utöva större kontroll över landets övriga finansinstitut och banker.
Samtidigt föreslås kontrollen över ministerierna för offentlig säkerhet och statlig säkerhet, alltså polisen och den interna säkerhetstjänsten, flyttas från regeringen till en ny partikommitté.
– Det här ger Xis besatthet med att göra Kommunistpartiet immunt mot både inre och yttre hot mot dess absoluta makt mer politiska muskler, säger Kinaforskaren Neil Thomas till New York Times.
– Genom att flytta så många av statens grundfunktioner från regeringens tillsyn, kan man anse att staten i sig försvagas samtidigt som partiets Centralkommitté, och så klart Xi Jinping själv, får allt mer makt, säger professor i kinesisk politik vid Oxford Patricia Thornton till the Guardian.
Upprustning av militär och stormaktspolitik
Kinas satsning på att bli en stormakt och öka både sitt politiska och militära inflytande är tydlig i de förslag som har getts till folkkongressen.
Landets försvarsbudget ska öka med 7,2 procent, till 225 miljarder dollar.
Kina har använt sin militär framförallt för att avskräcka grannländerna i tvisterna om flera ögrupper i Sydkinesiska havet och hota Taiwans ställning.
Upprustningen följs med oro i Taiwan och dess bundsförvanter USA och Japan, då Kina har varit allt mer aggressiv i förhållande till önationen kommunistpartiet ser som en del av Kina.
Taiwan rustar upp på grund av hot från Kina – Ukraina ett avskräckande exempel
Det kinesiska utrikesministeriets budget ska samtidigt växa med över 12 procent, då Kina trappar upp den diplomatiska sidan av sina stormaktsambitioner och rivaliteten med USA.
Blygsamma ekonomiska mål
I sitt öppningstal och sista replik som premiärminister sa Li Keqiang att regeringens mål är en tillväxt på fem procent i år, en siffra experter kallar blygsam.
Ekonomin väntas ta fart då de strikta coronarestriktionerna hävdes och produktionen återhämtar sig, så målet på fem procent ses som något som är lätt att uppnå och presentera som en seger.
Li medgav ändå mellan raderna att Kinas ekonomi tampas med andra problem än coronapandemin.
– Här hemma måste grunden för stabil tillväxt konsolideras då otillräcklig efterfrågan är ett tydligt problem, och de privata investerarnas och företagens förväntningar är instabila, sa Li.
Den kinesiska byggsektorn, länge landets ekonomiska motor, är i djup kris då efterfrågan har kollapsat i takt med att flyttvågen från landsbygden avtar då befolkningen blir allt äldre.
Lis tal var också fullt av varnande ord, ”risker”, ”utmaningar”, ”sårbarheter”, ”yttre hot” och ”försök att ringa in Kina ekonomiskt”.
Partiet verkar inte heller tro på att efterfrågan på kinesisk export kommer att återhämta sig snabbt.
– Det har inte efterlysts eller utlovats några massiva stimulanspaket, vilket delvis ska ses som ett medgivande att exporten, som har varit den ekonomiska drivkraften i Kina, sannolikt inte kommer att vara så stark det här året, säger professor Victor Shih vid University of California, San Diego.
Kommunistpartiet lovar att ”stöda ökande födslar” samtidigt som de äldre lovas bättre sociala förmåner och lösningar på problem inom bostadsmarknaden.
Experter tror ändå att satsningar på andra fronter prioriteras då ekonomin inte längre växer i den takt man är van vid.
– En stor del av det här kan nog ses som tomma löften då det är oklart varifrån pengarna till de här satsningarna ska komma från om tillväxten inte mirakulöst överskrider förväntningarna med stor marginal, säger Shih.
Källor: Reuters, the Guardian, New York Times, Washington Post, al-Jazeera, BBC, Xinhua, South China Morning Post, The Straits Times
