– Det är inte ett typiskt offentligt namn. Namnet ger inga ledtrådar om vad det är som namnges eller var det ligger, säger Maria Vidberg vid Institutet för de inhemska språken.
I ordböcker förknippas ordet ”campus” ofta till universitets- eller högskoleområden. Nuförtiden används ändå ordet också för skolbyggnader, sjukhus eller till och med daghem.
Vidberg säger att det är viktigt att namnet beskriver vad byggnaden används för och var den ligger.
– Det har blivit vanligare att välja namn som liknar företagsnamn. Om ett namn varken är tydligt finsk- eller svenskspråkigt så tänker de som väljer namnet att det fungerar bättre på båda språken, säger Vidberg.
Det har blivit vanligare att städer och kommuner begär förslag av invånarna då det kommer till att ge namn åt byggnader. Namntävlingar är populära och kan enligt Vidberg fungera bra då det är frågan om små och konkreta objekt.
– Om ett objekt har en bredare funktion inom kommunen så kan det hända att namnet som invånarna föreslår inte når upp till de krav som ställs på offentliga namn i lagstiftningen, säger Vidberg.
Ett lyckat namn är ett namn som väl beskriver objektets funktion, som till exempel Pargas bibliotek eller Jakobstads simhall, säger Maria Vidberg.
– De är inte speciellt spännande namn, men de uppfyller den viktigaste uppgiften som ett offentligt namn har, det vill säga att öka den språkliga tillgängligheten.
