I Finland och Danmark bor det ungefär lika många människor. Drygt 5,5 miljoner invånare är inget stort befolkningsunderlag, men enskilda idrottsstjärnor har såväl Finland som Danmark kunnat fostra under årens lopp.
Finland har länge varit de individuella vintergrenarnas förlovade land, medan Danmark på grund av sitt geografiska läge och en något annan idrottstradition fostrat badmintonspelare, cyklister och en massa lagidrottare i synnerhet inom hand- och fotbollen.
Danmark har inom lagidrotten framstått som ett mönsterland på många sätt. Det lilla landet har lyckats ta vara på sina talanger och banat väg för många internationella stjärnspelare såsom fotbollsspelarna Christian Eriksen och Kasper Schmeichel eller handbollsstjärnan Mikkel Hansen.
Den långsiktiga talangutvecklingen
Professor Niels Nygaard Rossing på universitet i Aalborg är expert på talangutveckling inom idrott. Trots att Danmark firat stora framgångar inom just hand- och fotbollen, säger han att man ofta tittar alltför enögt på spelarmaterialet och glömmer det viktiga utvecklingsarbetet.
– Man letar efter lovande spelare och försöker upprepa det framgångskoncept som man tillämpat på tidigare talanger, men missar kanske guldkorn eftersom spelet och spelarna hela tiden utvecklas.
Kontinuitet är bra, men talangutveckling är ett pågående arbete jämförbart med guldgrävning. Men allt är inte guld som glimmar och ibland är guldgrävaren helt enkelt för låst i sin egen uppfattning. Vem talangscouten väljer att satsa på styrs av många faktorer, inte minst de egna begränsningarna och en stereotyp uppfattning om vad en talangfull spelare är.
– Om du har haft framgångar med en spelartyp är det sannolikt att du försöker upprepa samma koncept gång på gång, med risk för att du missar en lovande spelare som blommar ut först om 10 år.
Alltsomoftast letar man efter spelare vars talang blommar ut om 10-15 år och då är det viktigt att ha tålamod och fokusera på potential istället för prestation. Eller som Niels Nygaard Rossing uttrycker det:
– Istället för att leta efter guld ska man skapa utvecklingsprojekt som ger upphov till guld.
Urval och utveckling är det som Niels Nygaard Rossing efterlyser och en stor portion tålamod. Det är ingen överraskning att de bästa lagen också har tålamodet som krävs för att vänta ut talangerna så att de utvecklas till fullfjädrade fotbollsspelare.
Kontinuitet är deras varumärke, medan andra lag helt enkelt saknar modet att vänta.
Tålamod och kontinuitet är två faktorer som stöder talangutvecklingen, men alla blir ändå inte fotbollsstjärnor eller toppcyklister även om förutsättningarna är de bästa och viljan god.
Skador, utbrändhet, en avstannande utveckling eller insikten om att livet rymmer annat än träning, kan få vilken idrottare som helst att lämna en lovande karriär bakom sig.
För att resultat ska uppnås krävs som känt slit, ändlösa upprepningar och en osjälvisk uppoffring som ibland gränsar till monomani. Talangen behöver utmanas, men inom toppidrotten finns det en överhängande risk att talangen kvävs av förväntningar, press och allt det som fråntar idrotten dess glädje.
Talangen ska lekas fram
Niels Nygaard Rossing är övertygade om att det måste finnas ett visst mått av lekfullhet och njutning för att talangen ska komma till sin rätt. Vid sidan av den mekaniska träningen eller det prestationsinriktade tävlingsmomentet måste idrotten också rymma det rakt motsatta – det som just är lekfullt, kreativt och oväntat.
– Det som träningen ofta saknar är kreativitet. Spelarna gör som de blir tillsagda och upprepar gamla mönster som inte gagnar utvecklingen, utan tvärtom gör dem till robotar som spelar ett spel som varken är vackert eller kreativt.
Tråkig tennis eller fotboll är en styggelse, men hur ska då talangen frigöras och det robotaktiga undvikas? Niels Nygaard Rossing efterlyser helt enkelt mer lekfullhet i träningen.
– Tränare ska skapa förutsättningar för sina adepter att leka mer och själva träningen ska också ge plats för stimulans, feedback och det oväntade som i bästa fall resulterar i en vacker idrottsprestation.
Idrottsvärlden har kanske blivit en smula bättre på att ta hand om sina talanger och kanske Niels Nygaard Rossings förhoppning om att lekfullheten ska återvända till idrotten kan bli verklighet, även om elitidrotten också i Finland idag verkar vara något helt annat än lek.
Som det ser ut just nu kan man ju hoppas att de finländska tränarna och talangutvecklarna lyssnade en smula på sin danska kollega och insåg att det vid sidan av slit också behövs lek, humor och skratt. Annars får vi nog rejält skruva ner våra förväntningar inför kommande VM-drabbningar.
