Adhd är en aktivitets- och uppmärksamhetsstörning som kan diagnostiseras både i barndomen och senare i vuxenlivet.
Studerande Julia Widén är en av de som blivit diagnostiserad med adhd först i vuxenlivet. Hon fick sin diagnos i fjol, då 21 år gammal.
– Det är det mest värdefulla jag har gjort i mitt liv. Det har redan påverkat min vardag och mitt studieliv på ett positivt sätt, säger hon.
Innan hon fick sin diagnos hade Widén diagnostiserats med depression. Hennes terapeut lade efter en stund märke till att det fanns tecken på att Widéns känslor handlade om något annat.
Barn med adhd som inte får vård blir dyra för samhället
Maria Sundblom-Lindberg, psykoterapeut
Många som har adhd eller add får ofta en diagnos i kategorin mental ohälsa. Psykoterapeut och sakkunnig i neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF) Maria Sundblom-Lindberg säger att det stämmer för många av hennes patienter med adhd eller add.
– Om ens adhd går odiagnostiserad, utvecklar man ofta en samsjuklighet – det vill säga självskadebeteende, depression, ångest och kanske missbruk, säger hon.
Ofta handlar det inte om mental ohälsa, utan en underliggande neuropsykiatrisk funktionsnedsättning – som adhd.
Den krångliga vägen till diagnos är värd besväret
Under den senaste tiden har man börjat diskutera ifall adhd-diagnoser ges med för låg tröskel. I Sverige har till exempel flera personer försökt bli av med sina diagnoser.
Vägen till att få en diagnos kan ändå vara lång och krånglig. Du ska bland annat kunna bevisa att du haft tecken på adhd sedan barndomen. Trots att adhd ofta betyder koncentrationssvårigheter, vilket kan leda till prokrastinering, tycker Widén att det är värt att gå vägen för att få en diagnos.
– Jag rekommenderar att alla som har möjlighet gör en utredning, säger Widén.
Nästan omöjligt med vård på svenska
För tio år sedan fick 12 000 personer FPA-ersättning för adhd-mediciner, förra året var siffran 80 000.
Sundblom-Lindberg säger att det är svårt att hitta rätt vård, och att det nästan är omöjligt att få den på svenska.
– Det borde göras små justeringar på många områden. Jag tror inte det är dyrt, men det som blir dyrt ur samhällsekonomiskt perspektiv är de ovårdade och osedda barnen med adhd. Det handlar inte bara om psykisk ohälsa, men också kriminalitet och kanske missbruk, säger hon.
Det är inte bara de med odiagnostiserad adhd eller add som drabbas av problem, utan deras familjer drabbas också, säger Sundblom-Lindberg.
– Lärare kan också bli utmattade om barnen inte får hjälp. Om de får hjälp kan det funka hur bra som helst, säger hon.
