Varför är det så svårt att avhålla sig från choklad, chips eller pommes frites? En ny studie visar att ätande av godis och snacks får vår hjärna att förändras. Om vi regelbundet stoppar i oss sådana saker, om än bara i små mängder, lär vår hjärna sig att uppskatta dem – och begära mer.
Studien, som presenteras facktidskriften Cell Metabolism, har tillkommit vid Max Planck-institutet för forskning om metabolism i Köln. Även forskare från bland annat amerikanska Yale University har deltagit.
– Vår lust att äta fett- och sockerrika livsmedel, den så kallade västliga dieten, kan antingen vara medfödd, eller också utvecklas som ett resultat av övervikt. Men vi tror att hjärnan lär sig det här begäret, säger studiens ledande skribent Sharmili Edwin Thanarajah.
För att testa sin hypotes anlitade forskarna en skara frivilliga med normal kroppsvikt, som delades in i två grupper. I den ena gruppen blev man varje dag, utöver de normala måltiderna, serverad en liten pudding med hög fett- och sockerhalt. I den andra gruppen fick de en annan pudding, som innehöll lika mycket kalorier men mindre fett och socker.
Experimentet varade i åtta veckor. Testpersonernas hjärnverksamhet uppmättes både före och efteråt.
Omedveten uppskattning av osund föda
Mätningarna visade att hjärnan förändrades hos de testpersoner som fått fett- och sockerrik pudding. Främst aktiverades dopaminsystemet, en del av hjärnan som svarar för motivation och belöning.
– Våra mätningar av hjärnverksamheten har visat att konsumtion av pommes frites och liknande omdirigerar hjärnan. Undermedvetet lär den sig att föredra mat som belönar. På grund av de här ändringarna i hjärnan, så kommer vi omedvetet alltid att tycka mer om mat som innehåller mycket fett och socker, säger studiens ledare Marc Tittgemeyer.
Under experimentperioden märktes ingen skillnad i viktökning mellan personerna i de bägge testgrupperna. Inte heller påverkades deras blodvärden, som halterna av blodsocker och kolesterol. Men forskarna utgår från att förkärleken för sötsaker håller i sig även efter undersökningsperiodens slut.
– I hjärnan uppstår nya förbindelser som inte upplöses så snabbt. Det är ju det som lärandet går ut på – lär man sig något, glömmer man det inte i första hand, förklarar Tittgemeyer.
