Med tekniska lösningar som kan halvera utsläppen, ge nya arbetsplatser och hållbar utveckling kan vi ändra utvecklingen. Men det behövs mera ambition och färre svåra begrepp i diskussionen.
Klimatpanelen: Om framtiden ska vara dräglig måste något göras nu – och verktygen finns
Enligt generaldirektören för Finlands miljöcentral, Leif Schulman, har klimatfrågan behandlats så länge nu att många besvärliga begrepp som kolsänkor och vad hela växthuseffekten baserar sig på börjar vara begripliga. Däremot avskyr han uttrycket ansvarsfördelningssektorn.
Med det avses våra nationella utsläpp. Dit räknas inte energiproduktionens och industrins utsläpp, som begränsas av EU:s utsläppshandel. Utsläpp från biogena källor, som vedbränning, räknas inte heller in i våra nationella utsläpp.
– Visserligen ser man fortfarande utlåtanden som baserar sig på missförstånd till exempel med kolsänkor. Man tror att om en kolsänka har fungerat så är och förblir det bra för klimatet. Men så är det ju inte, utan om kolet sedan släpps ut i atmosfären så hade vi ingen nytta av den här kolsänkan, säger Schulman.
Forskare måste tala sanning
Men alla behöver inte vara specialister, betonar han. Det handlar om komplicerade saker. Frågan blir hur långt forskare vill popularisera klimatvetenskapen och hur mycket vi kan lita på att specialister talar sanning och baserar sina utlåtanden på forskning.
– Vågar vi ta besluten på basis av specialistutlåtanden och bedömningar?
Nu blir det riksdagsval och då borde folk intressera sig för det som kommer att ha konsekvenser för framtiden. Hur ska det gå till?
– Varje väljare är fullt berättigad att tänka på sin egen framtid i ett fyra-år-framåt perspektiv och nu har vi akuta problem så det är helt ok att tänka på saker som inflation, vårdsystem, energipriser och matpriser. Men då borde journalister, politiker och specialister föra fram hur vi genom att bekämpa klimatförändringen också kan förbättra samhället och ekonomin, säger Schulman.
Enligt Schulman är det forskarsamfundets uppgift att förklara komplicerade helheter så förståeligt som möjligt och journalisternas att vidareförenkla budskapet och skriva balanserat mellan korta nyhetsartiklar och längre texter där man förklarar bakgrunden.
– Det jag skulle önska mig av politiker är att man inte medvetet förvränger saker. Det är ok att förenkla och göra slogans för att få fram sitt budskap. Men det borde inte få vara alternativa fakta.
Falsk balans i diskussioner om skogen
När det gäller den finländska skogen och Finlands förlorade kolsänka har Schulman en önskan till journalister som intervjuar politiker.
– Jag tycker att det är ett tillfälle där vi observerar så kallad falsk balans, alltså att forskare ställs emot lobbare eller politiker som inte behöver hålla sig till fakta. Som om de här motsatta synvinklarna båda skulle vara lika motiverade och ena sidan av sanningen. När det egentligen är så att det ena utlåtandet kommer från vetenskapens sida och det andra bara är en politisk åsikt eller en ekonomisk sektors drivande av egna intressen.
Om forskares möjligheter att påverka konstaterar Schulman att politiker har rätt att köra sin politik på det sätt som de tycker är framgångsrikt. De kan egentligen inte styras.
– I skogsfrågan finns helt motiverat olika synvinklar. Man kan nog få till en intressant diskussion genom att sätta olika faktabaserade synvinklar mot varandra.
Problemet är att i en sådan diskussion får allmänheten inte veta vad politiker vill med skogen.
I Yles valkompass kan du svara på frågor och bekanta dig med vad kandidaterna tycker.
Miljöministern ser förändringsmotstånd
I det här riksdagsvalet har ekonomifrågor överskuggat klimat- och miljöfrågor. Enligt Miljöminister Maria Ohisalo (De Gröna) tyder det på att politikerna inte förstår hur stora omvälvningar vi just nu står inför med tanke på både miljö- och klimatkrisen. För det är sist och slutligen ändå naturresurserna som sätter gränserna för människans tillvaro på den här planeten.
– De flesta partier är inte tillräckligt redo att ta till effektiva åtgärder eftersom man är rädda för de förändringar det innebär för de egna väljarna och målgrupperna. Men företagsvärlden och en stor del av väljarna vill ha en ambitiös klimatpolitik, säger Ohisalo
I Ohisalos framtidsvision har politikerna gjort det lätt för folk att välja det mest hållbara alternativet när det gäller trafik, kollektivtrafik och mat som är både hälsosam och miljövänlig. Och det alternativet får inte vara för dyrt för användaren.
Forskare vill se politiska visioner
Leif Schulman efterlyser också mera positiva framtidsbilder av journalister och politiker. Situationen är allvarlig, men nu behöver vi inte upprepa katastrofscenarier. Istället borde fokuset vara på lösningar.
– Vi har inte tillräckligt av politiska visioner och det är politiker som måste förmedla dem åt allmänheten. Det är ju de som fattar beslut. Det finns alltför mycket populism och förvrängda bilder av verkligheten, men alltför lite idealism inom politiken.
Men som generaldirektör för Finlands miljöcentral måste du erkänna att ni inte har serverat värst många positiva framtidsbilder.
– Nej, tack för feedbacken. Vi har nog satt oss in på det här att ha som målsättning att utveckla en berättelse om en positiv framtid. Jag menar inte att hitta på eller att på något vis förneka allvarliga situationsbilder eller forskningsrön. Men man kan alltid försöka bygga upp stigen mot en positiv framtid och det ska vi nog lyfta upp mera i framtiden.
Hurdan klimat- eller miljörapportering skulle du vilja läsa? Kommentera gärna.
