5 000 kilometer österut från Moskva ligger staden Jakutsk. Längs med floden Lena står moderna byggnader, sovjetiska höghus och traditionella trähus.
Jakutsk, som är hem till fler än 300 000 människor, är mest känd för att vara Rysslands kallaste stad. På vintern kan temperaturen sjunka till minus 50 grader.
Men staden är också huvudstad i delrepubliken Sacha – en av Rysslands 21 autonoma republiker.
– När jag föreläser brukar jag lägga upp en bild som visar hur stor republiken Sacha är. Området motsvarar ungefär samma yta som Indien, säger Marjorie Mandelstam Balzer, fakultetsstipendiat vid Berkleycentret för religion, fred och internationella relationer vid Georgetown University i USA.
Hon har länge studerat Rysslands delrepubliker och varit mycket i Sibirien.
– I motsats till många av de andra republikerna är Sacha väldigt rik på resurser och en så kallad ”givarrepublik”, säger hon.
Multinationell stat med över hundra etniciteter
Rysslands delrepubliker har fått sina namn efter de etnonationaliteter som dominerar området. Tatarstan är exempelvis uppkallat efter tatarerna, som utgör runt hälften av befolkningen i republiken.
– Det är många i väst som inte vet att Ryssland är en multinationell stat med den här typen av delrepubliker, säger Kyle Marquardt, biträdande professor i jämförande politik vid universitetet i Bergen.
Enligt den senaste folkräkningen består Ryssland i dag av cirka 80 procent etniska ryssar och 20 procent andra etniciteter.
Men experterna är överens om att den senaste folkräkningen hade stora brister och att det är svårt att veta hur tillförlitlig statistiken är.
– Folkräkningen tillåter invånarna att endast välja en nationalitet. Det här innebär att personer som tillhör flera grupper endera kan låta bli att svara eller säga att de inte tillhör någon grupp alls. Men av olika anledningar kommer många istället bara svara att deras etnicitet är rysk, säger Marquardt.
Mycket autonomi efter Sovjetunionens kollaps
I samband med Sovjetunionens kollaps i början av 1990-talet fick delrepublikerna relativt mycket autonomi.
Den dåvarande presidenten Boris Jeltsin åkte då till Tatarstans huvudstad Kazan och uppmanade republikerna att ”ta så mycket autonomi ni kan svälja”.
– Man förhandlade och tog fram bilaterala avtal mellan centralmakten och delrepublikerna. Olika republiker hade olika relationer till Moskva, så det blev väldigt rörigt och komplicerat. Men det var också ändamålsenligt så eftersom olika republiker ställde olika krav och hade olika resurser, säger Mandelstam Balzer.
Nästan alla delrepubliker utropade sig som ”suveräna”, men vad det innebar i praktiken varierade stort.
– I Tatarstan betydde det väldigt mycket autonomi, medan det i Karelen innebar betydligt mindre, säger Marquardt.
Tjetjenernas självständighetsdrömmar stoppades med våld
Det fanns ändå en gräns för hur mycket frihet delrepublikerna fick ta.
Medan de tidigare Sovjetrepublikerna, såsom Ukraina och Belarus, utropade sig som självständiga, tillät Moskva inte att de autonoma republikerna gjorde samma sak. Det blev tydligt när Tjetjenien försökte.
– Efter Första Tjetjenienkriget var Tjetjenien de facto självständigt, men mängden förstörelse som de ryska styrkorna hade orsakat där sände en tydlig signal till de andra republikerna om vad som skulle hända ifall de försökte samma sak, säger Marquardt.
När Putin kom till makten startade Andra Tjetjenienkriget och Tjetjenien blev åter under Moskvas kontroll.
– Den här tragedin fick konsekvenser som fortfarande känns av i dag. I dag krigar tjetjener på båda sidorna i kriget i Ukraina, säger Mandelstam Balzer.
Putins imperialistiska ambitioner
Sedan Ryssland invaderade Ukraina i fjol har många uppmärksammat att Putin redan år 2005 sade att Sovjetunionens kollaps var århundradets största geopolitiska tragedi.
Talet har lyfts fram som bevis på att Putin redan då hade imperialistiska ambitioner som nådde utanför de ryska gränserna.
Men också Rysslands delrepubliker har förlorat en stor del av sin autonomi under de senaste tjugo åren.
– Ryssland har sett en centralisering av makten. Den politiska och ekonomiska suveränitet som regionerna har haft, har tagits bort, säger Marquardt.
Centralisering av makten
Graden av autonomi i Rysslands delrepubliker varierar fortfarande i dag. Därför går det inte att ge ett generaliserat svar gällande vad det innebär att vara en delrepublik.
– Det är väldigt viktigt att vi ser på etniska minoriteter i Ryssland som olika grupper. Vissa av dem har samma intressen och ambitioner, andra inte, säger Marquardt.
Men generellt har både den politiska och ekonomiska autonomin minskat, samtidigt som insatser för främjandet av etniska identiteter tagits bort.
I Tatarstan var det till exempel länge obligatoriskt för skolbarn att lära sig tatariska. Men sedan 2018 har en nationellt gällande rysk lag förbjudet sådana krav.
Delrepublikernas ledare får heller inte längre kalla sig presidenter.
– Ledarna för republikerna utnämns av Putin och de måste utföra det som Moskva kräver, säger Mandelstam Balzer.
Missnöje över minskad autonomi
Minskandet på de autonoma rättigheterna har lett till missnöje i vissa republiker.
– När du haft en viss nivå av suveränitet och egenmakt över ekonomiska, kulturella och språkliga tillgångar, och dessa sedan tas ifrån dig och bilaterala avtal hävs, då uppstår förbittring. Invånarna i republikerna känner att de har förlorat något som de hade fått en smak av, säger Mandelstam Balzer.
Den allmänna mobiliseringen av ryska reservister till kriget i Ukraina har också drabbat etniska grupper i republikerna oproportionerligt mycket.
– Men det finns ingen exakt statistik som visar hur det här har påverkat den allmänna opinionen om kriget i republikerna, säger Mandelstam Balzer.
– Det är också väldigt viktigt att man respekterar att personer som varit tvungna att begrava sina barn som följd av det här kriget, inte vill säga att ”min son dog för gäves”.
Putin: ”Väst vill att Ryssland faller samman”
Putin har i flera tal, utan belägg, påpekat att västländerna vill att Ryska federationen ska falla samman. I teorin skulle ett sådant scenario kunna ske om flera delrepubliker började kräva självständighet.
– Det är mycket möjligt att president Putin, med tanke på hans bakgrund, har övertalat sig själv att det här är ett verkligt hot. Han kanske räds en ny kollaps, i stil med Sovjetunionens, säger Mandelstam Balzer.
– Det här blir även en bra ursäkt för att undertrycka icke-ryska oliktänkare och yttrandefrihet i republikerna.
Du har tidigare sagt att få personer inser hur skört Ryssland är – vad menade du med det?
– Jag menar att personer i centrala Ryssland inte inser hur stort missnöje som finns i delrepublikerna. De uppmärksammar inte republikerna alls.
– Invånare i de ryska storstäderna inser inte hur mycket livskvaliteten har gått ner i republikerna eller hur mycket vånda och bråk som finns kring språkpolitik. Och de inser inte hur labilt norra Kaukasus är, säger Mandelstam Balzer.
Marginella separatistiska rörelser
I maj i fjol samlades deltagare för första gången vid forumet för de Fria nationerna av post-Ryssland (”Free nations of post-Russia”). Organisationen består av ryska politiker och aktivister i exil som vill se en uppspjälkning av Ryska federationen, för att få ett slut på vad de ser som rysk imperialism och kolonialism.
Gruppen har bland annat publicerat en karta på sin hemsida som visar hur Ryssland skulle kunna delas upp i 34 självständiga stater.
Men Mandelstam Balzer tror inte att det här är en allmänt hållen åsikt i republikerna.
– Om jag var tvungen att generalisera skulle jag säga att de flesta i republikerna inte är separatister. Men de skulle föredra en annan distribution av ekonomisk och politisk makt.
Det finns heller inga tecken på att delrepublikerna kommer börja sträva efter självständighet i dagens läge.
– Inga av faktorerna som faciliterade sovjetrepublikernas väg till självständighet på 90-talet finns på plats i delrepublikerna nu. Det finns inga framgångsrika nationella rörelser, inga demonstrationseffekter och vi har en relativt stark rysk centralstat, säger Marquardt.
Han påpekar att det är olagligt att öppet stötta secession i Ryssland.
– Om du frågade en person i Tatarstan om hen ville att landet skulle bli självständigt så skulle personen antagligen inte förstå frågan. Det skulle anses vara en udda och farlig fråga att ställa.
Önskvärt med mer suveränitet
Det finns således varken ambitioner på eller hopp om att Ryssland skulle splittras. Delrepublikerna vill snarare få mer suveränitet inom ramen för Ryska federationen igen.
Mandelstam Balzer påpekar att det finns olika sätt för Ryssland att reformeras på och skapa en riktig federation.
– Republikerna vill ha viss kontroll över sina tillgångar och sin rikedom. Eftersom de hade det på 90-talet är det rimligt att de skulle kunna få det igen, säger Mandelstam Balzer.
Hon påpekar också att delrepublikerna är livskraftiga entiteter oberoende av om de är separatistiska eller inte.
– De är livskraftiga tack vare sina historiska och kulturella arv.
