Ännu har vi inte en regering och det är kanske för tidigt att bestämma hur man ska beteckna den. Oppositionen talar redan om en konservativ högerregering. Det är snäppet snällare än när Sanna Marin (SDP) under valrörelsen utmålade alternativet som blåsvart.
Som så ofta är språket politiskt. Samlingspartiet och SFP talar säkert hellre bara om en borgerlig regering.
Svårt för många av SFP:s väljare att smälta samarbete med ett parti som vill ha ett homogent och finskspråkigt folk.
Ändå blir det svårt för många av SFP:s väljare att smälta ett regeringssamarbete med Sannfinländarna som anser att Finlands folk bör vara homogent och finskspråkigt. Det vet man inom partiet.
Bara en halvtimme efter att Orpo berättat vilka partier som kallas till regeringsförhandlingar skickade SFP:s partisekreterare Fredrik Guseff ut ett mejl till alla partimedlemmar. Där betonade han att regeringen inte ska ses som en ”familj” utan som fyra partier som samarbetar för att hitta lösningar för landet.
Biaudet ville sätta hårt mot hårt
SFP är det enda partiet som var tvunget att föra en allvarlig intern diskussion om huruvida man alls ville förhandla med Sannfinländarna. I riksdagsgruppen ville nio av tio ledamöter gå in i förhandlingarna. Bara Eva Biaudet sa nej.
Biaudet anser att SFP under sonderingarna skulle ha satt hårt mot hårt och krävt en rödblå regering med SDP – utan Sannfinländarna.
– Kanske medverkar vi till att sannfinländsk politik och idéer blir mer normala och mer accepterade, sa Biaudet till Svenska Yle på torsdagen.
Hon säger ändå att hon stannar kvar i gruppen och röstar med regeringen även om SFP går in i en regering med Sannfinländarna.
Möjligheten att förhandla vann
Anna-Maja Henriksson prioriterade möjligheten att förhandla om frågor som är viktiga för partiet.
Hon betonade att förhandlingsresultatet avgör om SFP slutligen går in i regeringen. Enligt henne bör regeringsprogrammet trygga tillväxt, sysselsättning, klimatfrågor, utbildning, tvåspråkighet samt alla människors lika värde och rättigheter.
Vad kraven på mänskliga rättigheter betyder i invandringspolitiken ville hon inte svara på. Kraven på skärpta kvar för familjeåterförening är till exempel en förhandlingsfråga bland andra.
För Sannfinländarnas Riika Purra är det en knäckfråga att minska den humanitära invandringen. Hennes parti är större än SFP och det är troligt att SFP får vika sig i många frågor för att till exempel rädda det svenska språkets ställning.
Skulle SFP ha kunnat tvinga fram en rödblå regering?
Så skulle då SFP ha kunnat påverka regeringsunderlaget? Också Henriksson har sagt att en blåröd regering varit lättare för SFP. Ändå säger hon att partiet aldrig ens försökte påverka Orpos val av regeringspartier.
Biaudets val hade varit att spela högt. Genom att vägra förhandla med Sannfinländarna kunde SFP ha tvingat Orpo att välja SDP, anser hon.
De andra i riksdagsgruppen uppfattade det inte som realistiskt. Uppenbarligen fanns en rädsla för att spela ut sig själva. Även om Orpo hade ont om alternativ är det inte omöjligt att han skulle ha lyckats locka med Centern i stället för SFP för att säkra en högerregering.
Erfarna förhandlare inom SFP säger till Svenska Yle att det inte hade gått att tvinga fram en rödblå regering. Ett litet parti måste veta sin plats och koncentrera sig på att få igenom sina egna målsättningar.
Om SFP hade tvingat fram en regering som ledaren för det största partiet inte ville ha hade hela regeringsperioden blivit ohållbar.
Fredrik Guseff påpekar i sitt medlemsbrev också att alla sådana försök hade stupat på SDP:s uppenbart svaga regeringsvilja.
De gröna fiskar redan efter nya svenskspråkiga medlemmar som vill ha ett frisinnat Finland.
Nu får vi aldrig veta om SFP hade kunnat använda sin vågmästarroll för att påverka regeringens sammansättning i sonderingsskedet.
Det är förstås inte helt omöjligt att något av partierna byts ut under förhandlingarna i Ständerhuset. Både Anna-Maja Henriksson och Riikka Purra betonade flera gånger på torsdagen att man inte kommit överens om någonting annat än att förhandla.
Tröskeln för att marschera ut ur förhandlingarna är säkert hög för SFP, men för många av partiets medlemmar är ribban för ett acceptabelt förhandlingsresultat lika hög.
Partiets ungdomsorganisation Svensk Ungdom kräver att SFP ska lämna förhandlingarna då det behövs.
Och till exempel De Gröna fiskar redan aktivt på sociala medier efter nya svenskspråkiga partimedlemmar som anser att mänskliga rättigheter och ett frisinnat Finland står nära deras hjärtan.
