Just nu pågår den omåttligt populära maratonsändningen ”Den stora älgvandringen”, där man får följa älgar som ska ta sig från övervintringsplatserna till sommarbetet på andra sidan Ångermanälven i Kullberg.
I år har man tvingats förlänga sändningen på grund av att färre älgar än tidigare tagit sig över älven.
Rapporter ifrån fjolårets älgjakt i Finland visar också att älgarna tycks bli allt färre.
Vikarierande jaktchef Jörgen Hermansson från Finlands Viltcentral berättar att älgstammen har minskat, både i Sverige och i Finland. Man har alltså minskat älgstammen genom ökat jakttryck.
Hermansson berättar att vi fortfarande befinner oss inom ramarna som Viltcentralen satt upp. Ramar som bland annat avgör hur många älgar som får skjutas under jakten. Trots det här så finns det ändå en del frågetecken.
– Det finns nog en viss oro för älgstammens tillstånd. Om det börjar gå under tre älgar per tusen hektar så blir det lite instabilt och älgarna samlas i grupper och så blir det tomt på andra ställen, säger Hermansson och medger att somliga kan tycka att antalet älgar börjar vara i underkant.
Älgstammen i Västnyland är den minsta på 50 år: ”Det är nog vi människor som reglerar det här”
Just nu finns det 80 000 – 90 000 älgar i hela landet, och antalet har gått ner med cirka 10 000 – 15 000 under de senaste tio åren, uppskattar Hermansson.
Förvaltningen i ett nötskal
Så hur går då skötseln av älgstammen till?
I första hand baserar sig stamuppskattningen på de observationer som görs under jakten på hösten och samlas vid Naturresursinstitutet.
Under den följande våren förs sedan diskussioner mellan Viltcentralen, jägarna och olika intressegrupper som skogsbruket och jordbruket. Viltcentralen beviljar sedan jaktlicenserna inför höstens jakt.
– Om allt har gått väl i planeringen så har jägarna sökt ungefär det som önskas, säger Hermansson.
Vart tredje år fattas det dessutom mer långsiktiga beslut kring hur mycket älg vi vill ha och vad vi ska sikta på i olika områden, fortsätter han.
Möjliga hotbilder: sjukdomar och klimatet
Det som däremot är oroväckande är enligt Hermansson rapporterna om att allt färre kalvar föds i de älgtäta områdena i sydvästra Finland och Nyland, och att kalvarna också blir allt mindre till storleken.
– Att skärgården har små älgkalvar är känt, men tendensen kryper längre in i landet, så man ställer sig frågor kring klimatförändringen. Älgen trivs inte bra när det blir för varmt, säger Hermansson.
I undersökningar som gjordes i Pargas förra hösten såg man att det fanns virusinfektioner hos kalvarna i större omfattning än vad man hade tänkt.
– Så här kanske vi är något på spåren, men vad man kan göra åt det är en annan fråga, säger Hermansson som tillägger att Naturresursinstitutet har utvidgad forskning på gång kring älgstammens mående.
Vargen ett hot i öster
Också den växande vargstammen kan ha en inverkan på den minskade älgpopulationen.
– Speciellt på områden där det finns väldigt lite älg och ganska mycket varg, som i östra Finland där vargens så gott som enda bytesdjur är älg och man av tradition vill hålla älgstammen ganska så låg på grund av skogsskador, säger Hermansson.
Då hamnar man i en situation där den del som blir kvar åt jägarna blir ganska så liten, fortsätter han.
Hermansson berättar också att digitaliseringen gjort att kartläggningen av älgstammen blivit allt noggrannare de senaste åren.
– I Omariista, som är ett digitalt verktyg, antecknar man byte och gör observationer under jakten och det här är grunden för hela förvaltningen med stamuppskattningar, rekommendationer och Viltcentralens planering.
Att kartläggningen nu är mer noggrann kan också ha fört med sig att älgstammen de facto har varit mindre än den tidigare uppskattats vara, menar Hermansson.
På Naturresursinstitutets webbplats kan du se kartor som visar älgtätheten (älgar per tusen hektar) i de olika älghushållningsområdena i Finland.
