Hon sitter bredvid mig i soffan i sitt vardagsrum. Orden flödar ur henne, det är som om många års ångest skulle komma ut.
Först talar hon om de två burnouts hon har gått genom. Sedan om att hon tog ett stryptag på sin pojkvän och hur han inte kan andas.
Allt liksom forsar ur henne och efter ett tag frågar jag om vi kan ta det lite mer från början.
Att träffa Tessa, som jag väljer att kalla henne, är alltså intensivt. Hon har gått igenom så mycket, allt från den disharmoniska uppväxten till det direkta våldet hon har blivit utsatt för och också själv gjort sig skyldig till.
Vi har bland annat hennes mors pojkvän som försöker utnyttja henne sexuellt. Medan hennes mamma förringar det som har skett.
Det får henne att som fjortonåring flytta ut ur barndomshemmet, in till mormor. Men inte heller här är livet särskilt kärleksfullt.
Han hotade att ta livet av mig
På en ny studieort kommer hon in i ett gäng som gör destruktiva handlingar. Bilstölder, inbrott på industriområden, dödligt farliga fortkörningar. Och mycket alkohol.
– När man är i fyllan tänker man inte på saker som känns hemska att tänka på, säger Tessa.
Nu upplever hon också sitt första förhållande. Men det med en kille som visar sig vara sjukligt svartsjuk.
I sitt behov av att kontrollera Tessa slår han henne och tar stryptag på henne då han inte är nykter. Och han hotar henne, bland annat genom att säga att han tar livet av sig själv, av henne och slutligen också av hennes familj.
Hon minns sig själv på en säng under en öppen vädringslucka med hans händer om sin hals. Hon försöker ropa på hjälp, men ingen hjälp kommer och så svartnar det för hennes ögon.
När hon vaknar upp ligger hon på tamburgolvet. Han vankar oroligt omkring.
Men till Tessas förvåning släpper han henne en dag fri. Tillbaka hos sin mormor är hon ändå länge rädd att han skall komma och förverkliga sina hot.
Raseriet forsar ur henne
Åren går, Tessa hinner bo på flera orter, genomgå en hel del hälsoproblem, ha ett antal arbeten och också några kortare relationer tills hon en dag möter en ny kärlek.
Allt verkar till en början bra, men efter ett tag börjar vreden växa inom henne. Och när det visar sig att han har varit otrogen är det hon som ger sig på honom.
Nu kommer all den maktlöshet som byggts upp i henne ut.
Det händer först en gång då de är alkoholpåverkade. Men när Tessa tar ett stryptag på honom också som nykter blir hon verkligen rädd.
– Så här skall det inte vara!, tänker Tessa, som nu vill söka hjälp.
Från parterapi till bearbetning i grupp
Tessa och hennes partner börjar gå i parterapi och då får hon rådet att söka hjälp vid Maria Akademi. Här talar hon både individuellt och deltar i en grupp.
Maria Akademi är en tvåspråkig riksomfattande organisation som har utrymmen i Helsingfors och i Tammerfors för grupper med både äldre och unga. Man kan vara i kontakt också enbart via distansmöten.
Tack vare penningautomatmedel (STEA) kan Maria Akademi erbjuda avgiftsfri och konfidentiell hjälp för kvinnor som använder våld eller är rädda att de skall använda våld.
Maria Akademi i Malm ligger drygt en halv timme från Helsingfors centrum med allmänna färdmedel. Vid ingången välkomnas jag varmt av en person som visar sig vara Laura Petterson, specialist inom våldsförebyggande arbete.
Här på Maria Akademi handlar det om all slags våld. Både fysiskt och psykiskt och också det, främst psykiska våld, som många riktar mot sig själva.
I Finland har vi en lång tradition att tiga om kvinnors aggressivitet. Kvinnor ses oftast enbart som offer för våld.
Samtidigt har kvinnors våldsbrott ökat något under 2000-talet. Mörkertalet vet vi självfallet inte, men enligt Statistikcentralen 2021 hade män och kvinnor det året upplevt exakt lika mycket både psykiskt och fysiskt våld av sin partner.
Exploderar som en tryckkokare
Maria Lindroos är psykolog och ledande specialist inom det våldsförebyggande arbetet på Maria Akademi. Hon säger att många kvinnor ställer alltför stora krav på sig själva - om det sedan är småbarnsmammor som i sitt inre ser sig som ”monstermammor” eller andra kvinnor.
Och när de inte lyckas nå fram till till exempel sin partner klarar de i längden inte av att trycka ner sina känslor och då exploderar det, lite som en tryckkokare, konstaterar hon.
– Och då är man för sent ute. Därför är det viktigt att man går igenom de där stunderna efteråt och försöker få klarhet i hur man hellre skulle vilja se sig göra, konstaterar Lindroos.
Hon påpekar att felet inte är i själva känslan, vreden, för den signalerar någonting viktigt om ens behov och det man upplever. Det är handlingen som kan bli rätt eller fel och i ett parförhållande har båda sitt ansvar, konstaterar hon.
Våldet är ett symptom för inre illamående. Och under ilskan ligger många smärtsamma känslor, sådana som är svåra att bemöta - som skam, skuld, besvikelse, ångest och att man upplever sig som dålig, felaktig.
Viktigt att förstå inre mönster
Det har kanske blivit ett sådant här ”inre manuskript” som man ser världen med. Man hör och ser det som bekräftar det till den grad att det har kunnat bli en del av ens identitet.
Utifrån den här identiteten eller det här manuskriptet kan det vara svårt att unna sig välmående och goda saker. Man blir så att säga ett inre offer för sitt manuskript.
För att komma bort ifrån det är det viktigt att förstå det här våldsfenomenet, mönstret som man upprepar. Ökad självkännedom hör till det vi strävar efter att bidra med, berättar Lindroos.
På min fråga om vad det inre manuskriptet till exempel kan bottna i svarar Maria Lindroos att de kvinnor hon arbetar med alla på ett eller annat sätt själva har varit offer för våldsfenomen. Exempelvis att man:
– Har blivit uppfostrad med våld och orättvis bestraffning. Man har varit med om mobbning i skolan, ensamhet, att man har lämnats utanför en gruppgemenskap. Att det har funnits fenomen i familjen såsom sjukdomar, mentala eller fysiskt svåra saker, alkoholproblem och så vidare.
Allt sådant som kanske helt har förnekats, konstaterar Lindroos.
Fotografier som väcker minnen
För att hitta fram till de här känslorna, när och hur de känns, finns det olika vägar att gå. I grupp använder man sig på Maria Akademi bland annat av en metod som på finska heter ”kasvutarinamenetelmä”.
– Vi försöker alltså gå igenom vars och ens uppväxts- och utvecklingshistoria. Som hjälp att få tag på känslorna händer det att vi använder oss av foton, bilder och också konst på olika sätt, berättar Lindroos.
När kursdeltagarna tycker att det är intressant använder sig Lindroos även av drömmar i arbetet. Hon är utbildad dröm-gruppledare.
– Drömmarna kan lyfta upp viktiga saker som man annars inte skulle få fram till ytan. Men via ord sker det ju också, när man arbetar på att kunna uttrycka sig, säger Lindroos.
Ändå blir det alltid någonting osynligt kvar i skymundan. Men att få ens lite ljus i knutarna, det hjälper en vidare i den inre tillväxten, konstaterar Maria Lindroos.
”Jag är inte den enda”
För Tessa kommer kontakten med Maria Akademi som en lättnad:
– Man konstaterade att inte är jag den enda, utan det finns fler av oss. Och det handlade mycket just om det här att man inte känner att man är förstådd. Och att det inte alltid är så enkelt att stå upp för sig själv.
Det brukar komma från ett ställe när du har blivit så kuvad att du liksom börjar slå ifrån. Och då går man ganska enkelt till överslag, suckar Tessa.
Det viktiga för henne nu är att det aldrig upprepar sig. Men att ändå vara medveten om att det kan upprepa sig och då när den punkten verkar närma sig, veta hur hon skall agera.
– Jag ska inte envist stanna kvar i konflikten, utan lära mig och backa ut ur situationen så att säga, säger Tessa.
Samtidigt som hon upplever att det är svårt att tala om allt detta, tycker hon att vi borde prata om våldet mycket mer. För det finns hjälp att få, konstaterar hon.
I dokumentären Den våldsamma kvinnan berättar Tessa om hur hon var nära att ta livet av sin sambo och hur hon lärt sig hantera sin aggressivitet.
