Kollar du maniskt efter fästingar i knävecken efter en kort stund utomhus? Eller är du möjligtvis rädd för att bli biten av en gädda när du tar ett sommardopp?
Då kan det finnas olösta trauman från barndomen som behöver bearbetas. Det här menar psykologen Axel Aminoff som Svenska Yle pratat med för att få svar på frågan varifrån våra djurrelaterade rädslor och fobier kommer ifrån.
Det här handlar alltså inte om rädslor som har sin rot i evolutionen där de som inte varit rädda för ormar inte har fört vidare sina gener i lika stor utsträckning.
Det handlar inte heller om situationer där du har haft dåliga erfarenheter med ett djur.
– I fall du har blivit biten av en hund så är du kanske rädd för hundar och aktar dig. Dessa rädslor som grundar sig i erfarenheter brukar avta med tiden, säger Aminoff.
Stora rovdjur skrämmer finländarna mer än förr – allra räddast är vi för björnen
De med fobier har ofta inte några upplevelser med djuren
Verkliga fobier är irrationella rädslor, fortsätter Aminoff. De som har fobier har ofta inte några upplevelser med exempelvis ormar eller fästingar. Då är det inte heller möjligt att bli kvitt fobin genom att öva på att närma dig djuret.
– I sådana fall så handlar det om att det finns ett primärobjekt som du egentligen är rädd för, men att du av någon orsak inte kan rikta din rädsla mot det utan måste flytta din rädsla mot ett annat objekt.
De här objekten kan vara vad som helst – allt från fästingar till lastbilar, och rädslan kan enligt Aminoff ofta knytas till tidiga barndomsupplevelser.
– Föräldrar är de första relationer vi har i livet, och ibland kan det uppstå sådant som inte kan behandlas där, och då manifesterar det sig genom en rädsla för någonting annat, det behöver inte vara djur utan kan också vara andra föremål som båtar eller lastbilar. De blir en symbol för det man egentligen är rädd för, säger Aminoff.
Så vad symboliserar då en fästing?
– Fästingen suger blod och ibland säger man om människor att ”du är en riktig blodsugare”, säger Aminoff.
Han funderar ut ett exempel där det handlar om en mycket tidig växelverkansrelation där en mamma inte har kunnat vara tillgänglig för bebisen och kanske i stället använt bebisen för att trygga sin egen ångest. Då kan man ha upplevt att mamman bara tar och inte ger något tillbaka, vilket skulle kunna utvecklas till en fästingfobi.
Ett getingstick kan symbolisera elaka kommentarer
Också rädsla för ett annat sommardjur, getingen, kan på ett liknande sett bli en symbol för något annat som du egentligen är rädd för, fortsätter Aminoff. I det här fallet tror han att det kan handla om att man har en rädsla för att någon ska säga en elak kommentar eller såra en på något vis.
I fall getingen eller fästingen bara är en symbol för något annat så fungerar det inte att försöka närma sig djuret eller på olika sätt skapa goda associationer till det. Då kan fobin istället flytta över till ett annat djur, menar Aminoff.
– Fobier är på det sättet krångliga att bli kvitt eftersom man tenderar att börja vårda det som är synligt och inte den ursprungliga konflikten.
Varför just insekter skapar rädsla hos många under sommaren tror Aminoff kan bero på att de här djuren är i farten då och syns mera.
Dags att söka hjälp då din tid går åt till att undvika djuret
Ifall en stor del av din dag går åt till att försöka undvika din fobi, så kan det vara dags att inse att det börjar gå för långt.
Den fästingrädde reportern tar sig själv som exempel och berättar att han ibland tror att exempelvis skräp eller små stenar på golvet kan vara fästingar.
Är det här ett tecken på att jag har en irrationell rädsla?
– Ska vi nu säga som så att ifall du mitt i allt börjar undvika platser för att du är övertygad om att det finns fästingar där. Då påverkar det ditt liv, och då tror jag nog att det kan vara läge att söka terapi, säger Aminoff.
I grund och botten handlar det enligt psykologen om att försöka komma underfund med vad rädslan egentligen handlar om och sedan fundera kring hur det här kan kopplas till dina relationer med andra människor. Alla psykiska åkommor har sin grund i våra relationer, och det är där som psykiska trauman skapas.
– Vi måste komma ihåg att de flesta människor har någon fobi, väldigt många för getingar och fästingar. Väldigt få kommer ändå till terapi bara på grund av en fobi, utan den kan ofta finnas med som följeslagare till exempelvis depression, säger Axel Aminoff.
