Men också måltider och sovplatser kommer att bli spontana.
– Det är inget problem för oss, vi vill inte veta, säger González.
Han har gjort flera liknande vandringsprojekt tidigare i till exempel Norge, USA och Spanien.
Tillsammans med Peter Lüttge från kulturcentret Abramsgården i Vörå ska González nu vandra i Österbotten 10 dagar, cirka 20 km per dag. De går St Olavsleden som är under utveckling och som ska binda ihop Österbotten med St Olavsleden i Sverige och Norge.
Sova under bar himmel och äta kaveldun
Tanken är att duon ska sova och äta dit resan tar dem. Första dagen, söndag (som dessutom var internationella pilgrimsdagen) liftade de från Vörå till Karleby. En man från Ghana gav dem skjuts och där fördes första spontana samtalet.
Framme i Karleby ringde de Pauliina och Mats Holmqvist i Linnusperä och frågade om de fick husrum över natten.
– Vi är löst bekanta, har kanske träffats tre gånger.
På eftermiddagen ringde Lüttge Holmqvists men de hade fullt upp på gården så vandrarna satte sig på trappan och väntade. På kvällen fick de husrum och samtal.
Packningen som vandrarna har är lätt. Sovsäck och liggunderlag, tandkräm och kåsa. Medwurst, nötter och ost och bröd för en dag och några få klädesplagg. Men inget tält och inget stormkök.
– Vi har hört att kaveldun går att äta, rötterna går att äta och de lär smaka gott, om man skivar dem som gurka.
Eventuellt kommer de att sova i någon gammal ladugård eller på någon strand.
– Vi tänkte att det kanske blåser lite där, säger Lüttge med tanke på myggen som annars kan bli väl många den här årstiden.
Det allra tyngsta i packningen är en powerbank eller portabel laddare för mobiltelefonerna.
Fick erbjudande i Nykarleby
Man kan kalla González vandringar för sociala skulpturer. González bor och jobbar i Stockholm till vardags, men han doktorerar också om vandring som konstform.
En viktig del av vandringen är just att skapa nya tankar och samtal med olika människor som möts för en kortare eller längre etapp. Och så blir det någon form av konst.
– På Gotland kom 20 personer, i Norge 15.
Vad ska det bli av den här vandringen?
– Kanske fotografier. Jag vet inte nu, jag blir inspirerad på vandringen.
Lüttge och Gonzáles träffades första gången på motsvarande vandring på Gotland. Den gången resulterade vandringen i en kokbok och ett Gotlandsspel.
Den som vill får alltså följa med på vandringen och gemenskapen.
Efter intervjun plingar det till i González telefon.
– Buen Camino! Det finns husrum i Nykarleby, skriver en kvinna som varken González eller Lüttge känner från tidigare.
Duon hade förberett sig med en lista över potentiella kontakter i Nykarleby, men det är klart vi väljer den här som är obekant för oss, säger vandrarna.
