Det är en avslappnad och självsäker Murto som lägger ut texten till den samlade finländska journalistkåren inför kvaläventyret. Formen är bevisligen på topp. Det visade hon med besked då hon tvålade till den internationella eliten i samband med Diamond League-tävlingen i Lausanne i slutet av juli.
Hon medger att det är en ny sits hon befinner sig i inför årets VM-start.
– Den där traditionella stortävlingsnervositeten börjar infinna sig. Men det känns annorlunda. För första gången går jag in i en stortävling som medaljfavorit. Jag är ivrig att få se hur det hela slutar, säger hon.
Redo för vad som helst
Murto svarar metodiskt och genomtänkt på de frågor som riktas till henne. Hon säger inte rakt ut att hon är ute efter guld, men man behöver inte läsa alltför mycket mellan raderna för att inse att hon har skyhöga ambitioner.
– Mitt mål är att besegra så många och förlora mot så få konkurrenter som möjligt. Presterar jag på toppen av mitt kunnande så tror jag att jag får kliva upp på prispallen. Det är det jag är ute efter.
Hon säger sig vara redo för vad än finalen kommer att bjuda på.
– Jag sätter inget tak för hur högt jag kan hoppa. Om jag måste hoppa fem meter så kommer jag att göra mitt bästa för att klara det. Kampen om medaljerna är tuff – det kan gå hur som helst.
I det 37 damer stora startfältet finns det inte en enda medaljkandidat som Murto inte skulle ha klarat av att besegra åtminstone en gång under sin karriär.
– Det höjer mitt självförtroende. Jag behöver inte skrida ödmjukt till verket. Jag startar från samma linje som alla andra.
Saga Andersson tar ett hopp i taget
Om Wilma Murto kan känna sig säker på att hon fixar en finalplats så är kvalet en klart större utmaning för Esbo IF:s Saga Andersson.
Anderssons personliga rekord är 450, det vill säga klart sämre än kvalgränsen på 465. Men det kommer knappast att krävas hopp över 465 för att kirra en finalplats. Resultatet 450 utan rivningar kan mycket väl ge ett avancemang.
Kvaltävlingen har med andra ord en helt annan karaktär än en normal tävling. En rivning kan vara skillnaden mellan en finalplats och en kvalbesvikelse.
– Det gäller att inte tänka på att det är jätteviktigt att komma över på första försöket. Jag tar kvalet som vilken tävling som helst. Om jag river så är det bara att gå framåt och fokusera på nästa försök, säger Andersson.
VM- och EM-missarna spökar inte
Hon var snubblande nära en finalplats både i VM och EM i fjol. Nu med perspektiv på det hela så upplever hon att de erfarenheterna gjort gott åt hennes självförtroende.
– Jag klarade mig jättebra i de tävlingarna. Jag var den sista som kom med i VM och EM och jag lyckades lämna jättemånga bakom mig. Jag märkte att jag klarade av att hantera mina nerver på ett bra sätt. Jag kör på samma sätt i kvalet igen och njuter av stunden.
Stavkvalet inleds klockan 19.40. Den tredje finländska representanten i tävlingen är Elina Lampela.
