– Vi har konstaterat att de nuvarande administrativa strukturerna i Finland är föråldrade i vissa avseenden och motsvarar inte längre den nya säkerhetsmiljön på det sätt som det skulle kunna göra.
Så här säger Robert Eklund, som var med i arbetsgruppen som tog fram rapporten ”Integrated security on the Northern Baltic” som jämför Finlands, Sveriges och Estlands övergripande säkerhetsarbete.
Artikelförfattarna Tuomas Kuronen och Kaisa-Maria Tölli har tillsammans med arbetsgruppen hållit intervjuer med experter i de tre länderna och sammanställt varje lands fördelar och områden där en förbättring kunde ske, så som experterna ser dem.
Otydligt ledarskap och tröga administrationskedjor
Enligt rapporten handlar mycket av Finlands utmaningar om hur administrationen och ledningskedjan är uppbyggd.
– Det finns de facto en oklarhet gällande vem som leder den här övergripande säkerheten i Finland eftersom ledarsvaret för utrikes- och säkerhetspolitiken är uppdelat mellan presidenten å ena sidan och statsministern och regeringen å andra sidan. Ingen liknande tvist finns i Sverige och Estland.
I rapporten talar man också om att Finland har ”siloed governance”, att man arbetar i avskilda bubblor och att samarbetet mellan dem mest sträcker sig till möten men inte nödvändigtvis till handfasta handlingar.
– Finlands utmaning är på sätt och vis en traditionell förvaltningskultur, och därmed en lägre förmåga och eventuell institutionell vilja att reformera sig än Sverige och Estland. Och dessutom så tar rapporten fram att politikernas uppfattning om förvaltningens tillstånd delvis också kan vara tunn.
Demokratiska processer hinder för snabba beslut
Så det finns en risk att förvaltningen blir alltför tjänstemannaledd, enligt rapporten.
– Det finns också flera överlappningar i den här övergripande säkerhetsstrukturen, säger Eklund. Och oftast kan det leda till att samma personer sitter i samma arbetsgrupper och institutioner som på sätt och vis försvarar eller sitter på sina institutionsmandat.
Den här strukturen uppmuntrar inte nödvändigtvis till innovation och det saknas dessutom mandat att fatta operativa beslut, enligt rapporten.
Även lagstiftningsprocesserna i en demokrati, som är eftertänksamma och långsamma, kan enligt rapporten utgöra hinder då snabb respons behövs.
– Demokrati är det bästa systemet för krishantering. Men långsamheten i de här lagstiftningsprocesserna är också delvis en utmaning, säger Eklund.
Enligt Eklund ser vi allt mera att man borde reagera på gränsöverskridande kriser som kräver en snabb och effektiv reaktionsförmåga.
– Nuvarande lagar är ofta utformade för situationer som antingen handlar om krig eller fred. Men för den här gråzonen mellan dem, där nya kriser ofta äger rum som coronapandemin och hybridkrigsföring, så finns det inte så mycket på lagstiftningssidan ännu.
Finland borde ta modell av Sverige och Estland
Rapporten konstaterar dock att Finlands säkerhetsläge överlag är bra på många sätt – vi har allmän värnplikt, god försörjningsberedskap och olika organisationer, myndigheter och företag är involverade i verksamhetsmodellerna för säkerhet och den allmänna försvarsviljan är god. För att råda bot på luckorna borde vi enligt rapporten ta modell av Sverige och Estland.
– I Sverige och Estland använder man till exempel nationella säkerhetsråd som i USA kallas för National Security Council. Där finns en ledande nationell säkerhetsrådgivare med en stab. Med det här har man i Sverige och Estland försökt lösa oklarheter kring hur ledningssystemen tar sin form i praktiken för att leda övergripande säkerhet. Om länder skulle ha liknande ledningsstrukturer så skulle det kunna leda till att samordningen av gränsövergripande kriser fungerar bättre.
