Folk som bor i Isnäs i Lovisa har länge dragits med att vattnet blivit grumligt av mangan och järn. Isnäsbon Katja Simonen oroar sig för hur hon och hennes barn kan ha påverkats av att ha druckit manganvattnet.
Mangan är en metall som förekommer naturligt i berggrunden och sprids via grundvatten. Människan behöver mangan i små mängder, men för mycket är skadligt särskilt för barn.
Yle Östnyland ställde frågor till toxikologen och specialforskaren Merja Korkalainen vid Institutet för hälsa och välfärd, THL. Hon svarade på frågorna per e-post.
Vilka symtom kan för stora mängder mangan orsaka hos barn och vuxna?
”Att exponeras för höga manganhalter påverkar utvecklingen av nervsystemet hos barn. I undersökningar har man observerat bland annat nedsatt intelligenskvot, kognitiva svårigheter, uppmärksamhetsstörningar, hyperaktivitet och impulsivitet”, skriver Korkalainen.
Hon påpekar att många av de här undersökningarna har gjorts på barn som sedan födseln druckit vatten med till och med tusentals mikrogram mangan per liter, ofta i Bangladesh.
Korkalainen skriver också om en ny dansk undersökning där man upptäckte att höga manganhalter ökar risken för adhd, men bara för undertypen med tyngd på uppmärksamhetsstörning.
”Den här risken började öka när mängden mangan i vattnet överskred 100 mikrogram per liter”, skriver Korkalainen.
Hos vuxna har man enbart observerat att stora mängder mangan gör de motoriska färdigheterna långsammare.
I Finland är riktvärdet för mangan högst 50 mikrogram per liter i dricksvatten från både vattenverk och privata brunnar. Korkalainen påpekar att det är kvalitetsmål som inte baserar sig på hälsorisker utan på vattnets estetiska kvalitet, alltså lukt, smak och färg. Vidare finns det ett värde för den högsta tillåtna koncentrationen mangan i brunnsvatten, det är 100 mikrogram per liter. WHO har satt upp ett villkorligt riktvärde på högst 80 mikrogram per liter.
Mangan samlas inte i kroppen utan försvinner inom 4 till 39 dagar.
Återkommande problem i Isnäs
Mangan är ett vanligt problem för dem som har en borrbrunn. Det finns högre halter av mangan än rekommenderat i 28 procent av alla borrbrunnar och i 11 procent av alla andra brunnar i Finland. Där det finns mycket mangan finns det ofta också mycket järn.
Byborna i Isnäs i Lovisa har länge haft problem med mycket mangan och järn i kranvattnet. Metallerna kommer ursprungligen från ett gammalt vattentag som inte används längre men eftersom de samlats som fällning i rörsystemet under många år är det svårt att bli av med dem.
När trycket i rören varierar, som vid ett elavbrott, så åker mangan- och järnfällningen med ut i vattnet. Hos någon kan vattnet bli grumligt genast vid en tryckförändring, hos någon annan åker metallerna med ur kranen först någon dag senare.
I vattenprover som gjorts av Lovisa vattenaffärsverk och miljövården i Borgå har halterna mangan och järn varit inom gränsvärdena. Vanligtvis tas vattenprover varannan månad som del av den vanliga övervakningen. Det är oklart om man testat vatten som är riktigt grumligt och svart efter till exempel ett strömavbrott. Åtminstone en gång för två år sedan har miljövården i Borgå tagit vattenprover efter att det kommit in klagomål om vattenkvaliteten.
Isnäsbon Katja Simonen tröstas inte av provresultaten. Hon misstänker att manganhalterna tidvis kan vara betydligt högre men att man inte råkat testa vattnet just då det varit som värst.
Titta, smaka och lukta
Isnäsborna måste lita på syn, smak och lukt när de avgör om vattnet är drickbart eller inte. Simonen oroar sig för hur mycket mangan hon och hennes barn fått i sig utan att märka det, eftersom partiklarna inte alltid syns genast.
Korkalainen har fått höra om läget i Isnäs och sett bilderna som används i den här artikeln.
Om det finns riktigt mycket mangan i vattnet så märks det på färgen och lukten. Men är det skadligt att dricka vatten som ser klart ut när det kommer från kranen men som innehåller så pass mycket mangan att det bildar svart fällning på bottnen efter att vattnet stått en stund? Hur ofta eller hur mycket sådant vatten kan man tryggt dricka?
”Stora manganhalter märks på att vattnet är mörkt och luktar. Det är omöjligt att säga exakt vid vilka mängder det börjar bli färg och lukt i vattnet”, skriver Korkalainen.
Hon hänvisar till den tredje delen av tillämpningsanvisningarna för förordningen om hushållsvatten. På sidan 31 finns en tabell över vid vilka manganhalter man kan märka ändringar i vattenkvaliteten.
”Enligt den tabellen kan man observera fällning och lukt redan vid sådana manganhalter som ännu inte orsakar hälsorisker. Risken för negativa hälsoverkningar börjar öka först när man regelbundet dricker vatten med mer än 100 mikrogram mangan per liter. Även om man nu och då dricker vatten vars manganhalt överstiger det så orsakar det ännu inte någon hälsorisk”, skriver Korkalainen.
Vidare skriver hon att manganet verkar vara skadligare när det är upplöst i vattnet än när det har samlats som fällning.
”Manganfällning absorberas dåligt av tarmen och avlägsnar sig nästan helt med avföringen”, skriver Korkalainen.
”Man kan ge som riktlinje att inte dricka vatten som är mörkt och luktar illa, även om manganhalten skulle vara på ofarlig nivå. Att dricka det är ju obehagligt redan på grund av smaken och lukten.”
”Klart vatten som kommer från kranen är drickbart eftersom manganhalten enligt vattenverket är på en godtagbar nivå. Att sporadiskt dricka vatten som ser klart ut men innehåller så pass mycket mangan att det blir fällningar orsakar enligt min bedömning inte någon hälsorisk. Om man misstänker att det finns mycket mangan i klart vatten och man inte vill dricka det så lönar det sig att låta vattnet stå först”, skriver Korkalainen.
