Diskussionen om vård- och klientavgifter aktualiseras med jämna mellanrum. I Helsingfors är reformprogrammet för social- och hälsovården och räddningsväsendet på tapeten. Ett förslag som diskuteras är att återinföra hälsocentralavgifterna.
Nästan alla välfärdsområden tar ut den maximala lagstadgade avgiften för ett läkarbesök på hälsocentralen, 20,90 euro. I Vanda-Kervo är avgiften 16,70. Avgiften får tas ut tre gånger per kalenderår.
Regeringen bereder inte införandet av landskapsskatt
Regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpos regering
Då Helsingfors stad avskaffade avgiften för tio år sedan användes bland annat socialpolitiska argument.
– Avgifterna orsakar lätt ekonomiskt bekymmer och sociala problem för folk, säger intressebevakningschef Anne Perälahti vid Finlands social och hälsa rf, Soste, som är en paraplyorganisation för social- och hälsovårdsorganisationer.
Avgifterna höjs till den lagstadgade maximigränsen
Avgiften för läkarbesök på hälsocentralen är bara ett exempel på en klientavgift, och Helsingfors beslut att låta avgiften vara noll har varit ett undantag i den stora bilden.
Enligt Soste tar välfärdsområdena oftast ut närapå maximala klient- och patientavgifter då det är möjligt.
Andra avgifter som tas ut är bland annat avgifter för jourbesök, avgifter för terapi, avgifter för oanvända tider som inte avbokats och olika läkarintyg.
Avgifterna motiveras med att välfärdsområdenas ekonomi är trängd. Regeringens sparplaner medför ytterligare tryck på dem.
– Då välfärdsområdena och Helsingfors stad inte har beskattningsrätt så är klient- och patientavgifterna det enda sättet för dem att få ekonomiskt svängrum. Därför har många gått in för att ta ut de maximala avgifterna, säger Anne Perälahti.
Regeringen vill höja och förenhetliga avgifterna
I regeringsprogrammet finns en skrivelse om att förenhetliga hälsovårdens klient- och patientavgifter på nationell nivå. Avgifterna ska också höjas måttligt, med betoning på den specialiserade sjukvården.
Enligt Marjo Kekki, specialsakkunnig vid Social- och hälsovårdsministeriet, finns det i nuläget inte något mer att berätta om beredningen.
Det finns enligt Kekki ännu inga riktlinjer för hur enskilda skrivningar i regeringsprogrammet ska verkställas. Arbetet fortsätter under hösten.
Välfärdsområdena och Helsingfors stad kommer ändå inte att få inkomster i form av egna skatteintäkter under regeringsperioden.
Harmoniseringen gör att alla betalar lika mycket
Anne Perälahti tror inte att finländarna behöver vänta sig sänkta klient- och patientavgifter i och med harmoniseringen.
– De som möjligtvis har debiterat lägre avgifter tvingas höja dem till den nivån som lagen stipulerar om. Det höjer förstås ytterligare avgifterna inom de områden där de varit lägre, säger hon.
Välfärdsområdena har redan nu möjlighet att sänka eller låta bli att debitera vissa avgifter för socialvård och hälso- och sjukvård av personer, som har svårt att ha råd med det.
Vårdreformen trädde i kraft vid årsskiftet, och tolkningen av bestämmelserna är knappast enhetlig. Anne Perälahti utgår ifrån att eftergifter inte ges.
– Vi vet sedan tidigare att kommunerna och samkommunerna inte har följt förordningen. Den är dessutom väldigt dåligt känd.
Avgifterna är inte ett effektivt sätt att få in pengar
Soste har jämfört läget i olika delar av landet, och uppskattar att inkomsterna från läkartjänsterna inom primärvårdens öppenvård är förhållandevis små. Inom kommunerna och samkommunerna gav de enligt Sostes uppskattning inkomster på cirka 60-70 miljoner euro per år.
I Helsingfors skulle en hälsocentralavgift ge inkomster på åtta miljoner euro.
Avgifterna är med andra ord en liten inkomstkälla för den offentliga vården, speciellt som nettoinkomsterna är mindre än helhetssumman som fås in.
– Avgifternas andel av social- och hälsovårdens utgifter är mycket liten. Dessutom medför debiteringen av avgifterna också utgifter för serviceproducenten. Dessa kostnader kan uppgå till en fjärdedel, säger Anne Perälahti.
