Det är höst och Maja har svårt att sova. Det hörs konstiga ljud utanför fönstret i hennes rum och att gömma sig under täcket går heller inte – där är det för varmt och blir svårt att få luft. Allt är egentligen mormors fel. Det är mormor som har börjat ta Maja till biblioteket en gång i veckan, men att läsa skrämmande böcker om vampyrer och andra övernaturliga odjur kommer alltid till ett pris.
”Helst av allt ville Maja ropa på hjälp, men det var sånt småbarn gjorde, ropade på mamma för att de var mörkrädda. Maja var verkligen för stor för sånt. Går man i sexan hanterar man fantasimonster bättre än så. Stora barn struntar i dem eftersom de är mogna nog att veta att monster inte existerar.”
I Hästar och gastar varvas Majas hästintresse med hennes nya tankar som kretsar kring gastar, varulvar och vampyrer. Mardrömmar har börjat störa hennes nattsömn och hon drar sig för att sova över hos bästisen Parisa, med risk för att Parisa vill titta på någon skrämmande film innan de ska gå och lägga sig. Maja vill inte ens åka på ridläger och spendera tid med älsklingshästen Frank – tänk om Parisa och hennes andra vän Robin skulle skratta åt henne för att hon är så mörkrädd. Hon nästlar in sig i besvärliga lögner för att slippa åka, men så händer ändå någonting avgörande. Frank ska säljas, och hon är tvungen att åka på lägret för att rädda honom. Planen är helt enkelt att rida iväg med Frank om natten.
”Ikväll skulle det ske. Den stora rymningen. Medan de andra sov skulle hon smyga ner i stallet och sadla och tränsa Frank, och sedan rida ut i skogen. Hon borde komma fram till mormor och morfar på några timmar. Om hon bara hittade rätt. Det skulle bli en överraskning.”
Modigt drag att varva hästbok med gastar och vampyrer
Temat kring gastar, vampyrer och varulvar är ett modigt och annorlunda anslag i en hästbok. De hästintresserade blir ändå inte besvikna, då boken också bjuder på en lämplig dos ridning, hästtermer och problem som unga ryttare kan stöta på. Majas intresse och rädsla för det övernaturliga har något av en sökande karaktär och ter sig tidvis aningen schablonmässig och inte helt övertygande. Hennes kärlek till favorithästen Frank är däremot beskriven med ömhet och omsorg.
Boken har ett lägligt tempo, är lättläst och underhållande samt rör sig tidsmässigt i ett överskådligt landskap som det är roligt att vara på besök i. Öhman har en fallenhet för att skapa en omgivning som tydligt tar form i berättelsen, och jag fastnar speciellt för beskrivningarna av hästarna, husen och de olika inredningsdetaljerna – till exempel den skrämmande tavlan som hänger på väggen i Parisas hus. Louise Winblads illustrationer är ett välkommet komplement, även om den svartvita färgskalan tidvis ger ett lite murrigt intryck. Några inslag av färg hade piffat upp helheten.
Vännerna Maja, Parisa och Robin är omsorgsfullt porträtterade som rätt olika både vad gäller familjebakgrund, utseende och temperament, men ter sig trots det aningen ytliga till karaktärerna. Spänningen stiger dock, när det drar ihop sig till natt och Maja förbereder sig för att rida iväg med Frank. Det är i de här partierna som Öhmans förmåga att hålla läsaren alert, lyser som mest.
