Vid ett och ett halvt års ålder var Vili en frisk och livlig pojke och familjen såg inga som helst tecken på att han kunde vara sjuk. Under hösten 2020 hade han haft flunsor och feber nu och då, och det är ju normalt för barn i den åldern.
En dag strax före jul stötte han sitt ben mot sin barnstol. Efter det slutade han gå.
– Det kändes märkligt, minns mamma Marika Korpela, eftersom Vili var en livlig pojke.
Marika och hennes man Jaakko misstänkte att Vili hade brutit sitt ben. Efter ett läkarbesök fick de beskedet att benet inte var brutet och att de kunde åka och fira jul som vanligt.
Under julhelgen vägrade Vili fortfarande att gå och han var ovanligt gråtig.
Det blev ett nytt läkarbesök och där upptäckte läkaren att Vili var blek och att slemhinnorna såg torra ut. Läkaren beslöt att ta blodprov och lovade återkomma till blodprovsresultaten nästa dag.
– Klockan fyra nästa dag fick vi samtalet och då fick jag höra de värsta orden i mitt liv: de misstänkte att Vili hade leukemi, berättar Korpela.
Läkaren uppmanade dem att omedelbart åka till sjukhuset.
Cancerbehandlingarna inleddes omedelbart
Behandlingarna inleddes snabbt på canceravdelningen för barn vid Kuopio universitetssjukhus. Där togs det ytterligare blodprov, som bekräftade att det handlade om leukemi, och det gavs blod åt Vili eftersom hans hemoglobinvärden hade sjunkit såpass lågt.
Det blev direkt en en månad lång vistelse på canceravdelningen för familjen.
Korpela berättar att akut leukemi framskrider såpass snabbt så behandlingarna måste sättas in så snabbt som möjligt.
– Livet förändrades totalt på en dag, men till all lycka har vi ett stort nätverk med mor- och farföräldrar, syskon och vänner som kunde hjälpa oss, berättar Korpela. Inte minst behövde någon ta hand om Vilis äldre syskon.
Hon berättar att stödet var oerhört betydelsefullt mitt i krisen och bland alla rädslor.
De fick också stöd av en psykolog som fanns på canceravdelningen, och av en socialskötare som hjälpte familjen med att ansöka om olika ekonomiska stöd.
Också läkarna och skötarna visade stor empati och frågade ofta hur alla i familjen mådde.
Lång behandling
Hoppet om att Vili skulle tillfriskna kom då en läkare berättade att Vili hade en cancerform som troligtvis gick att bota. Han sade att de hade fått en ”cancerformernas lottovinst” då deras barn insjuknat just i den formen av leukemi, eftersom prognosen att bli frisk var god.
Leukemibehandlingarna tog två år och en månad.
– Det är en lång tid och i början var behandlingarna tuffa men till all tur blev de småningom lättare, berättar Korpela. Om det blir en enda cancercell kvar i kroppen så förnyar sig sjukdomen garanterat.
I januari i år blev Vili friskförklarad.
– Läkaren berättade för oss att vi nu hade en frisk pojke och kunde börja leva en normal vardag utan cancer, minns Marika Korpela.
Efter januari har Vili gått på blodprov en gång i månaden, men småningom blir besöken mer sällan.
Med ett års mellanrum ska Vili på undersökningar till Kuopio universitetssjukhus där de bland annat undersöker hjärtat med ultraljud och om cytostatikabehandlingarna har lämnat spår i kroppen.
Risken att insjukna på nytt är liten eftersom Vili insjuknade som så liten. Men han ska gå på regelbundna och relativt täta kontroller i fem års tid. Ända tills han fyller 18 år kommer han att gå på kontroller.
För Vilis familj var det självklart att vara med i Rosa bandet-kampanjen då de blev tillfrågade.
– Vi tvivlade inte en stund att vara med och berätta om våra upplevelser, säger Marika Korpela.
Hon tycker att de är viktigt att de kan berätta hur pengarna som använts till forskningen av leukemi verkligen har lett till att man kan ge behandlingar så att den sjuka blir frisk.
– Det vi upplevt får en större betydelse då vi kan ge kamratstöd och berätta hur det är då ett barn i familjen insjuknar allvarligt, summerar Marika Korpela.
Tongåvan i Yle Vega är med i Rosa bandet-insamlingen hela oktober.
