Barnafödandet i Finland är på en så låg nivå att det sticker ut globalt.
I dag står varannan finländsk man som fyllt 35 år utan barn. Trenden är fortfarande nedåtgående, jämfört med rekordåret 1947 då det föddes 108 000 barn föddes det 2022 under 44 000 barn.
De konkreta konsekvenserna börjar så småningom synas bland annat i skolorna där antalet elever rasar. Konsultbyrån MDI skriver i en färsk rapport att i 14 procent av kommunerna kommer antalet skolbarn att minska med över en tredjedel innan år 2030. I genomsnitt sjunker antalet barn i skolåldern med över en femtedel i hela landet.
Går det att vända trenden, och varför är vi så skygga för att öppet diskutera barnafödandet?
Frågan diskuterades i tisdagens Slaget efter tolv av Anna Rotkirch, direktör för institutet för befolkningsforskning vid Befolkningsförbundet och tidigare ministern och riksdagsledamoten för Svenska folkpartiet Stefan Wallin.
Under 2010-talet började nativiteten rasa. Barnafödandet har minskat med 30 procent sedan dess. Förklaringarna är många – bland annat att många skjuter upp barnafödandet, förklarar Anna Rotkirch.
– Det höjer sannolikheten att antalet barn blir färre om du väntar tills du är över 30 år. Då kan många hinder dyka upp som skilsmässa, hälsoproblem, problem att bli gravid.
Rotkirch påpekar att det låga barnafödandet har lett till en ny social ojämlikhet i samhället. Det är de högutbildade med resurser – både ekonomiska och sociala – som oftare får barn. Till exempel får den svenskspråkiga befolkningen oftare barn, konstaterar Rotkirch.
– I grunden har det här med grundläggande värderingar att göra. Det handlar om framtidstro och social tillit. Är föräldraskapet attraktivt? Och vågar jag skaffa barn? funderar Rotkirch.
Är det klimatkrisen och kriget som skrämmer?
Många upplever att känslan av otrygghet har ökat och att det kan vara en orsak till att många unga tvekar att skaffa barn. Däremot finns det inte fog att säga att den sociala trygghet som staten erbjuder i form av socialbidrag skulle ha minskat särskilt mycket under 2010-talet fram till idag.
– Det är en viktig poäng, säger Rotkirch. Annars skulle det vara lätt att säga att det är nedskärningen i förmån X som har lett till detta. Men så är det inte. Det finns inte en enkel ekonomisk eller familjepolitik orsak bakom detta utan det är en större känsla av vad föräldraskap skulle betyda att våga ta steget, säger Rotkirch.
Stefan Wallin konstaterar att man inte ska underskatta den känsla av otrygghet som många unga människor har idag.
– Det räcker med att läsa vilken tidning som helst de senaste två åren så finns det säkert rubriker som väcker väldigt många tankar om framtiden och som inte är särskilt hoppingivande för alla.
Kriget ökade planerna på att få barn och ökade också antalet önskade barn i synnerhet bland unga män
Anna Rotkirch
Befolkningsförbundet undersökte hur upplevelsen av yttre hot inverkar på viljan att få barn i den senaste Familjebarometern. Anna Rotkirch bekräftar att hot som pandemier, ekonomisk kris eller krig medför att många tvekar eller blir negativt inställda till att skaffa barn.
– I sociala medier framställs allting som väldigt skört och allt kan hela tiden krascha, det gör att man tvekar mer eller skjuter upp barnafödandet.
En intressant avvikelse är Rysslands anfallskrig mot Ukraina.
– Kriget ökade planerna på att få barn och ökade också antalet önskade barn i synnerhet bland unga män. Jag tror det är frågan om en djup arkaisk grej där unga män tänker att de vill leva i det här landet och skapa liv, funderar Rotkirch.
Stefan Wallin invänder med att konstatera att alla tider har sina egna hotbilder.
– På 80-talet hade vi ett akut kärnvapenhot som många oroade sig för väldigt mycket då. Vi hade sura regn och hål i ozonlagret. Men då hade vi ändå en hygglig nativitet jämfört med idag.
Han får medhåll av Anna Rotkirch som konstaterar att milenniegenerationen verkar uppleva saker på ett annorlunda sätt.
– På gott och ont så är det en väldigt kunnig, skicklig och global generation som vill göra saker på den säkra sidan. Det leder till att tröskeln för familjebildning är väldigt annorlunda än tidigare.
Varför så svårt att tala om barnafödande?
Sensommaren 2017 skapade Antti Rinne debatt då han som socialdemokraternas ordförande uppmanade finländarna till ett så kallat ”förlossningstalko”. Han fick kritik för att han uttryckte sig plumpt och för att han överhuvudtaget blandade sig i saker som är känsliga och privata.
Så är det överhuvudtaget möjligt att diskutera den låga nativiteten på samhällsnivå?
– Han fick ordentligt på käften då, men hur mycket berodde det på att han var en medelålders man? Vad skulle ha hänt om forskaren Anna Rotkirch skulle ha sagt samma sak? funderar Stefan Wallin.
Kommentarerna som spred sig i social media var bara helt huvudlösa, bland annat att det är så heteronormativt att föda
Anna Rotkirch
Anna Rotkirch minns mediediskussionen kring Rinnes uttalande som märklig.
– Kommentarerna som spred sig i social media var bara helt huvudlösa, bland annat att det är så heteronormativt att föda, berättar Anna Rotkirch.
Rotkirch slår fast att det är fullt möjligt för både ensamstående och lesbiska par att föda barn så det är inte förbehållet bara för heteropar.
– Diskussionen var starkt identitetspolitiskt laddad och eventuellt också styrd av grupper som kraftigt har drivit diskursen om att man inte får säga någonting, att allt det man säger är för att skuldbelägga kvinnor och att det finns alltför många människor här på jorden redan, säger Rotkirch.
Rotkirch menar ändå att attityden till och diskussionen om barnafödandet nu håller på att förändras i och med att allt fler inser att Finland står inför verkliga problem med en åldrande befolkning och arbetskraftsbrist.
– Jag har till all tur en känsla av att det håller på att vika nu. De flesta vill ändå ha barn men hur ska vi bättre stödja dem, frågar Rotkirch.
För de flesta människor handlar det inte om ett abstrakt fruktsamhetstal utan det handlar om deras liv
Anna Rotkirch
Och hur är det med försvarsförmågan?
På 1930-talet var man inte blyga för att diskutera barnafödandet. Tvärtom stod det fullständigt klart att antalet födda barn hör tätt ihop med landets försvarsförmåga. Skulle man som politiker kunna yppa något sådant idag Stefan Wallin?
– Knappast med de orden, men vi har faktiskt diskuterat en utvidgning av värnplikten till att gälla också kvinnor delvis på grund av att årskullarna har blivit mindre, konstaterar Wallin.
Anna Rotkirch menar att tanken ändå inte är så avlägsen idag.
– Den frågan är inte längre så hypotetisk som den var tidigare. Tidigare skulle jag också ha skrattat åt det här som något totalt idiotiskt förlegat. Men situationen är idag annorlunda och det finns tyvärr hotbilder där man börjar fråga sig vem som kan försvara oss? Det är bara en realitet.
