De misshandlar, rånar, till och med dödar mer än förr. Statistiken är inte nådig när man ser på misstänkta våldsbrott bland barn och unga. I fjol registrerades nästan tiotusen våldsbrott bland unga under 21 år, och ökningen är oroväckande.
Tomas Luoto är en av de få vuxna som kommer de brottsliga unga nära genom sitt arbete med att handleda och vägleda dem på organisationen Stationens Barn i huvudstadsregionen. De unga kommer till Stationens Barn via polisen, socialbyrån eller skolan.
”Trend att unga och barn rånar varandra”
Förr snattade de unga godis, i dag rånar de och hotar med vapen, säger han.
– Det verkar vara en trend att barn och ungdomar rånar varandra. Och de blir hela tiden bara yngre och yngre. Våra barn ser märkeskläder på sociala medier, och har tusen euros jeans nuförtiden som de stjäl och rånar av varandra, säger Luoto.
Under första halvåret 2023 ökade antalet misstänkta rån bland minderåriga med omkring femtio procent jämfört med samma period året innan. Brotten är grövre än förr på grund av våldet och hoten.
– Genast när de till exempel hotar med vapen blir det grovt rån som alltid ger minst två års fängelse. Därför ser statistiken ful ut helt enkelt, säger Luoto.
Beväpnat rån kan ge respekt
Trots skrämmande statistik och stora rubriker i medierna begås största delen av brotten av ett mycket begränsat antal ungdomar. Tomas Luoto ser inget enskilt mönster men många har utmaningar hemma eller i skolan eller känner sig utomstående av någon anledning.
– Oftast har de haft svårigheter att hitta motivation att gå i skola, deras dygnsrytm är sned och de har sökt sig till ett umgänge där det inte finns vuxna. De här unga gör vad som helst för att de vuxna inte ska komma och ingripa i vad de håller på med på fritiden, säger Luoto.
Tomas Luoto vet vad han talar om. Han var själv en del av brottsstatistiken i sin ungdom, även om det för hans del gällde narkotikaproblematik och inte den grova brottslighet, våld och förnedringsvideor som han stöter på bland de unga han jobbar med i dag.
De unga söker tillhörighet och respekt hos varandra – och så bakvänt som det låter, kan de få det genom ett beväpnat rån.
– I somliga kretsar, ja. Och där duger det bättre än något annat. Hur mycket de än skulle älska sin mamma och pappa så är det ännu viktigare för dem vad kompisarna tänker, säger Luoto.
”Jag vågade aldrig lita på vuxna”
Att arbeta med ungdomar som begår brott kräver tålamod och envishet. Det är viktigt att kunna glädjas åt små framsteg när den ungas anhöriga kanske redan gett upp hoppet.
– I dag satt jag på ett möte där vi berömde den unga för hur bra det hade gått i skolan. ”Du sov de två sista timmarna men åtminstone var du på plats!” Det kan låta otroligt men det är faktiskt positivt att den här pojken över huvudtaget går i skolan!
Tomas Luoto har lagt märke till att de vuxna ibland är för snabba med att fördöma ungdomar som bryter mot regler. Det leder till att den ungas roll som ”hopplös ungdomsbrottsling” bara förstärks och positionerna blir låsta. Det skulle vara viktigt att visa att man som vuxen finns där vad som än händer.
– Våra ungdomars motivation mäts ofta på traditionella sätt, så som ”om du inte kommer på plats till vårt nästa möte kan vi konstatera att du inte är motiverad”. I själva verket kanske det handlar om något helt annat, kanske vår ungdom har sned dygnsrytm eller något neuropsykiatriskt hinder som gör att hen inte kommer ihåg eller lyckas komma på plats. Då måste vi vara där och hjälpa.
Med alla ungdomar lyckas det inte, det vet Tomas Luoto efter att ha gjort sitt bästa men ändå inte lyckats hjälpa alla han önskat. Han var likadan själv i sin ungdom. Han klarade inte av att ta emot hjälp av vuxna.
– Jag var aldrig beredd att ta emot hjälp, jag var livrädd för vuxna och att de skulle ingripa i mina affärer och tvinga mig att göra något jag inte vill. Jag vågade aldrig lita på vuxna.
När Luoto själv som 16-åring åkte fast för innehav av cannabis, sopades affären snabbt under mattan. Så minns han i alla fall det hela i dag.
– Jag skämdes jättemycket och det hade varit att ett lämpligt tillfälle för de vuxna att göra en större intervention i mitt liv. I stället konstaterades bara att jag har gjort bort mig, och sen talade man inte om saken mer. Det fanns inte någon som skulle ha stannat där vid min sida.
En vuxen som hade vägrat stiga åt sidan kunde kanske ha hjälpt honom att komma loss tidigare. Nu hann Tomas Luoto fylla trettio år innan han kom ut ur sin onda cirkel.
”Vi är mycket oroliga för att samhället minskar stödet till utsatta familjer”
På Stationens Barn har Luoto nu möjligheten att vara den vuxna som inte ger upp och som är lyhörd. Han har fått vara med om stora vändpunkter där man lyckats få stopp på en ond cirkel efter ett par år av desperata försök. Luoto beskriver vändpunkten som en liten lucka som öppnas.
– Det uppstår en liten lucka någonstans, och den unga vill göra något annorlunda. Då finns det en vuxen där som den unga litar på och har förtroende för. Den vuxna är redo att hjälpa den unga att hoppa ut genom luckan, så att säga.
Enligt Luoto är medling en av de bästa metoderna för att hjälpa unga som begår brott. Han har varit med om flera så kallade gatumedlingar i samarbete med myndigheter där de unga samlas kring samma bord och tvingas beakta varandra och konsekvenserna av vad de gjort.
– Det är ett jättebra sätt att hjälpa dem men också att lära dem att själva klara upp sina konflikter. Det är viktigt att inte bara sopa till exempel misshandel under mattan genom att ge den unga ett straff. Via medling kan de bättre behandla hela saken, och det är jätteviktigt, säger Luoto.
Luoto hoppas att samhället fortsätter att stå vid de mera utsatta barnens sida och ser till att det finns resurser för dem. Vill man förebygga brott bland unga och barn ska man fortsätta stödja småbarnsfamiljerna, säger han.
– Här på Stationens Barn är vi mycket oroliga över att samhället minskar det stöd som småbarnsfamiljer och utsatta familjer får. Utvecklingen är mycket oroväckande.
