I dag ångrar hon att hon inte var mer uppmärksam, för det var sannolikt den fästingen som gav henne borrelios.
– Om jag skulle ha gått till läkare då jag upptäckte fästingen skulle jag ha fått antibiotika. Det är när borreliabakterien går vidare i kroppen, som den gjorde för mig, som man kan få stora problem, säger Tove Skrifvars.
Två år efter att hon hittat fästingen blev Tove Skrifvars mitt i allt oförmögen att kissa och ringde läkarjouren. En läkare skrev remiss till vidare undersökningar och förklarade att urineringsstopp kunde vara något neurologiskt.
– Då hajade jag till, det handlar ju om hjärnan och ryggmärgen!
Miste förmågan att gå
På Åbo universitetssjukhus gjordes ett ryggmärgsprov som visade att Tove Skrifvars hade en infektion i det centrala nervsystemet.
Hon fick antibiotika och virusmedicin intravenöst, för man visste inte om det var frågan om en bakterie eller ett virus.
Ett blodprov visade småningom att det var borreliabakterien som orsakade infektionen i nervsystemet. Infektionen hade i sin tur orsakat en nervskada i ryggmärgen.
Virusmedicinen avslutades och Tove Skrifvars fick antibiotika intravenöst i tre veckor. Efter kuren togs ett nytt prov som visade att borreliainfektionen var borta. Förväntningarna var att nerverna nu långsamt skulle tillfriskna.
Men Tove Skrifvars balans blev sämre, hon måste ta stöd av möbler och väggar för att kunna röra sig. På en och en halv månad hade hon förlorat förmågan att gå.
Sorgen kom med fördröjning
Till en början tänkte Tove Skrifvars att hon redan fått göra så mycket i sitt liv, och var tacksam för det. Hennes familj, som består av man och fyra vuxna barn, hade levt ett aktivt liv med skidresor både sportlov och påsk.
– Nu tio år senare kommer sorgen starkare för mig. Det är en besvikelse att mitt liv blev ett annat än vad jag hade tänkt mig.
Tove Skrifvars rörelsenedsättning verkar bli värre hela tiden och hon är nu helt beroende av rullator.
– Att gå och röra sig är så automatiserat för en vuxen att man inte ens tänker på det. Sanningen är ju att det är först när man mister något som förstår man betydelsen av det.
Tacksamhet trots allt
Under hela sjukdomstiden har Tove Skrifvars gått i psykoterapi. Där samlar hon känslorna av sorg och processar dem genom att låta sig gå in i känslor som besvikelse och frustration.
– I terapin får jag verktyg så att jag inte belastar min familj med negativa känslor och kan vända blicken mot allt det som är fint och bra i mitt liv. Det är ändå mycket jag kan göra.
Tove Skrifvars är tacksam för att hon fortfarande kan jobba som speciallärare i Sirkkala skola där hon har stöd av både kolleger och elever. Hon är också tacksam för sin fysioterapeut och för vännerna i Aurorakören där hon sjunger.
– Jag är envis och positiv i grunden och har ett stort stöd av familjen.
Skadan finns i ryggmärgen och kan inte botas med medicin, men Tove Skrifvars har sökt sig till olika alternativa vårdmetoder.
En kurs i Zhineng Qigong i Sverige har fått henne att känna sig mjukare i kroppen. Det är en träningsform där man tränar kroppen och lugnar sinnet med enkla rörelser.
Möter mycket vänlighet
All vänlighet Tove Skrifvars möter ger henne mycket glädje. Då hon kommer med rullatorn syns det tydligt att hon behöver hjälp och både barn och vuxna håller upp dörrar eller hjälper henne på annat sätt.
– Jag tänker att någon som mår psykiskt dåligt, sådant som inte syns utanpå, också skulle behöva få den hjälpen och klappen på axeln som jag får.
På Arenan kan du se Himlaliv där Tove Skrifvars berättar sin historia.
