De stora meningsskiljaktigheterna vad Finlands utrikespolitiska inriktning beträffar lyste med sin frånvaro i näringslivet EVA:s presidentdebatt i Helsingfors på tisdag kväll.
Det var kanske inte oväntat med tanke på att tre månader ännu återstår till presidentvalet.
Det behöver nödvändigtvis inte heller ses som en dålig sak, givet de dramatiska säkerhetspolitiska förändringarna som skett både globalt och i Finlands näromgivning på några år.
Samtliga sex kandidater såg Finlands fördjupade säkerhetspolitiska samarbete med USA – en direkt följd av Finlands Natomedlemskap – som en självklarhet och nödvändighet.
Vi är ett slags frontlinjeland för USA
Alexander Stubb (Saml)
Små nyansskillnader blottades ändå i synen på USA:s fortsatta engagemang för Ukraina och Nato.
Andersson oroade sig för Trump - Haavisto och Stubb mer optimistiska
Li Andersson (Vf) var först med att lyfta fram scenariot där USA:s ex-president Donald Trump på nytt väljs in i Vita huset efter landets presidentval om ett år. Det vore en dålig nyhet såväl för Finland som för Ukraina och Nato.
– Vi har sett att stödet bland USA:s republikaner för Ukraina inte längre är en självklarhet, sade Andersson och betonade att det säkerhetspolitiska samarbetet inom Europa inte får glömmas bort trots Natomedlemskapet.
Presidentvalets två största förhandsfavoriter enligt galluparna, Pekka Haavisto och Alexander Stubb (Saml), uttryckte sig aningen mer optimistiskt.
Enligt Haavisto skötte USA sina Nato-förpliktelser exemplariskt också under Trumps presidentperiod trots att retoriken signalerade något annat.
– Jag tänker optimistiskt att det transatlantiska samarbetet mellan Europa och USA fungerar oavsett vem som är USA:s president. Skulle det inte göra det, så innebär det förstås ett slut på Nato. Det är i så fall inte bara ett problem för Finlands utan för hela försvarsalliansen.
Enligt Stubbs bedömning är Finland just nu ett av de viktigaste länderna för USA i geopolitisk bemärkelse.
– Vi är ett slags frontlinjeland för USA. Därför pågår också nu arbetet med DCA-avtalet som snart torde vara klart.
Förhandlingarna gällande försvarssamarbetsavtalet DCA (Defence Cooperation Agreement) mellan Finland och USA slutfördes på måndagen. Tanken är att avtalet ytterligare förbättrar Finlands och Natos möjligheter att försvara Finland och Östersjöregionen.
Debattledarna hänvisade också till färska siffror från EVA som visar att nästan två av tre finländare idag har en positiv syn på USA, medan fler än nio av tio ser negativt på Ryssland.
Det fick Alexander Stubb (Saml) att dra till med en tankelek.
– Hur hade siffrorna månne sett ut på 1970-talet? Hade Sovjetunionen varit lika populärt som USA är idag medan USA varit lika impopulärt som Ryssland idag?
Stubbs förmodligen retoriska fråga förblev obesvarad.
Kinas växande inflytande på agendan
Enigheten var stor också gällande andra frågor: Vikten av ett fortsatt orubbligt stöd för Ukraina, det akuta behovet av vapenvila i konflikten mellan Israel och Hamas och vikten av att Sveriges Natomedlemskap förverkligas omgående.
Minst hälften av kandidaterna passade också på att berömma den nyligen framlidne Martti Ahtisaari och hans livsverk.
Kandidaterna ombads också kommentera hurudan relation Finland bör ha till Kina. Enligt EVA:s enkät anser nästan två av tre finländare att Finlands ekonomiska band till Kina är alltför starka.
Pekka Haavisto fick medhåll av flera kandidater då han lyfte fram att Finlands beroende av Kina gällande vissa kritiska mineraler blivit alltför starkt.
Kinas människorättssituation och landets nära ekonomiska samröre med Ryssland sågs som orosmoment. Landets växande inflytande på den globala arenan utgör en utmaning som Finland inte kan ignorera, lydde det samstämmiga budskapet.
Mika Aaltola sade sig ha hört av FN-tjänstemän i New York att Kina idag utövar en så stor makt globalt att landet i praktiken ”författar FN-ståndpunkterna för vissa mindre länder som står i skuld till Kina”.
För många ämnen på för kort tid
Diskussionen om Kina hade varit förtjänt av mer tid. Dessvärre gällde detsamma för samtliga punkter som lyftes fram under den drygt en timme långa debatten. Nu hann man ofta med skrap på ytan innan det var dags att gå vidare.
Till arrangörernas förtjänst kan sägas att ämnesvalen i sig var högst relevanta för presidentens roll och maktbefogenheter.
Av de hittills godkända presidentkandidaterna saknades endast Jussi Halla-aho (Sannf) och Harry Harkimo (Rörelse Nu).
