Det var grungevågen med band som Nirvana och Pearl Jam som banade väg för Bob Hund i början av 90-talet. Plötsligt var det tillåtet att vara egensinnig, ruffig och lite galen och dessutom blev det igen rumsrent att sjunga på svenska.
Bob Hund uppfyllde alla kriterier och gjorde indiepopen populär, även om de själva gjorde sitt bästa för att göra uppförsbacken brantare genom att ifrågasätta allt och alla, inte minst det egna uttrycket som aldrig fick bli för poppigt.
Trots den motsträviga attityden – eller kanske just därför – vann bandet publikens stöd och aktning och resten är som man brukar säga ett stycke svensk musikhistoria.
Bob Hund kämpade mot framgången.
Tore Johansson, musikproducent
Nybörjartur livet ut är uppbyggd som en lång intervju där bandmedlemmar, producenter, skivbolagsfolk, journalister, vänner och äkta hälfter kommenterar bandets olika skeden under de dryga 30 åren som bandet varit verksamt.
Det är avväpnande, öppenhjärtigt och ibland hårresande att läsa om hur bandet stångar pannan blodig i replokalen, vägrar att göra några som helst kompromisser eller missar viktiga spelningar och uppdrag på grund av fylla, äregirighet eller slarv.
Boken har en omisskännlig Bob Hund-karaktär. Den är spretig, innerlig och opretentiös som bandet självt och dessutom påfallande ärlig om det så handlar om musikaliska felsatsningar, personliga konflikter eller ofördelaktiga musiktrender.
Den kreativa resan
Bob Hund är ett band i ständig utveckling där den kreativa processen verkar stå ovan om allting annat och där rädslan för stagnation ofta har fört bandet nära en splittring.
Men Bob Hund är bandet med nio liv och boken visar på ett utmärkt sätt hur sextetten gång på gång förmår omskapa och motivera sig för följande projekt, om det så gäller en ny skiva, en teaterproduktion eller en utställning.
Bob Hund är som ett slags Spice Girls bestående av män med olika krämpor.
Nina Persson, sångare i The Cardigans
Boken väjer inte för kriser, meningsskiljaktigheter, sjukdomar och haltande motivation som hotar att splittra bandet, men boken gottar sig inte heller åt motgångarna utan bärs fram av ett slags sprittande entusiasm och nyfikenhet som efter 30 år fortfarande verkar vara Bob Hunds främsta resurs.
Visst har en upplösning varit nära och visst har populariteten gått i vågor, men förvånansvärt ofta har bandet lyckats ta sig på fötter genom att utmana sig själv både musikaliskt och emotionellt.
Ibland har man sålt alla sina instrument för att markera sitt oberoende, ibland har man grundat band inom bandet (Bergman Rock) för att kanalisera kreativiteten åt ett annat håll och allra senast har man klivit upp på teaterscenen för att utforska en helt ny uttrycksform.
Jag kan hålla med musikern Sara Wilson när hon i slutet av boken påpekar att medlemmarna i Bob Hund är oproffsiga men briljanta. Det är en skarpsynt iakttagelse i vilken jag också inläser en stor förståelse för bandets bräcklighet, kompromisslöshet och unika förmåga att trolla fram det bästa hos varandra.
Nybörjartur livet ut ser ut som den Bob Hund-biografi jag föreställer mig att bandet haft i åtanke. Visst rymmer den många dråpliga episoder och påminner läsaren om rocklivets mindre hälsosamma aspekter, men samtidigt uppvisar boken samma otvungna charm som bandets många album och förmedlar därtill en hoppfull tanke om att kaos och disciplin verkligen går att förena.
Bevisligen har Bob Hund lyckats med konststycket i över 30 år. Jag hoppas att bandet fortsätter länge till.
