För att ta sig ur en rivström måste man röra sig i sidled – titeln på Mikaela Nymans nya diktsamling är såväl en förhållningsregel och en tillståndsbedömning, som en lägesrapport och en sorgeprocess.
När jag når Mikaela Nyman på videolänk är det morgon i mitt kök i Västnyland och kväll i hennes kök i Taranaki på Nya Zeeland. Och jag vill att hon börjar med att beskriva vad en rivström är:
– Jag bor vid kusten, och kusten här kan vara ganska vild och otillgänglig. Och mycket tidvatten som man måste hålla koll på. Där finns också rivströmmar, och man får lära sig att man ska akta sig för att gå i där det är som lugnast för just där kan det vara som farligast. När vågorna brakar in kan man se en smal fåra som är alldeles lugn och där lurar faran.
– Rivströmmen är en underström som bildas av vinden, vågorna och sandrevlarna. Den förflyttar sig och kan fort dra ut en intet ont anande simmare till havs. Om man hamnar i en rivström måste man lära sig att det inte går att kämpa emot, då kommer man att bli helt utmattad. Det bästa man kan göra är att simma ut i 90 graders vinkel, simma ut i sidled från den. Annars drunknar man. Lite så har det känts de senaste turbulenta åren – så rivströmmen är en metafor för detta.
Vilka teman ville du utforska i dina dikter?
– Det handlar om min vardag här på Nya Zeeland, om hur jag varit avskild från mina nära och kära under Coronapandemitiden, om kriget i Ukraina, om klimatförändringar och de fotavtryck vi människor lämnar efter oss. Här på Nya Zeeland ser vi en fruktansvärd kusterosion, i Östersjön har vi alger som brer ut sig, allt detta är oroväckande.
– Diktjaget samlar på stort och smått och försöker hitta ett sätt att förhålla sig till allt detta i vardagen. Diktjaget beslutar sig för att dokumentera sin vardag, och då handlar det i hög grad om isolering och om hemlängtan. Min förläggare Ralf Andtbacka formulerade det fint när han sa att jag fotsätter att kommunicera med Åland via undervattenskabel från Nya Zeeland.
Finns det något som förenar det åländska och det nyzeeländska och hur syns detta i dina dikter?
– Framför allt är det havet som förenar. Jag är uppvuxen på en ö och nu bor jag på en ö, som visserligen är mycket större. Här är det ett annat hav och en annan natur. Min farfar, prästen och författaren Valdemar Nyman, var en stor naturmänniska och han tog mig alltid med på långa naturvandringar. Flora och fauna har funnits i mitt liv sedan barnsben, precis som stjärnorna.
Om skrivandet som ett sätt att ta sig ur sorg, säger Mikaela:
– Min syster dog, något som jag skrev om i min förra diktsamling När vändkrets läggs mot vändkrets. Den handlade också om att utforska platsen, vad som sammanbinder och vad som särskiljer.
– Jag tycker om att observera min närmiljö, floran och faunan och stjärnorna, som ju också finns här – även om det är annorlunda konstellationer och ibland uppochner. Det var rätt så fantastiskt att komma till Nya Zeeland och inse att här fanns det många andra som också orienterade sig med naturen som vägvisare. Och stjärnorna.
Den maoriska kulturen och maoriska myter finns med i dina dikter – hur har du tänkt kring detta?
– Ja. jag tycker inte själv att det finns så mycket av vare sig maorisk kultur eller mytologi i mina dikter, men samtidigt är det min vardag och verkligheten som omger mig.
– För att ge en liten bakgrund: Nya Zeeland har ingen grundlag, utan grundades på det s.k. Waitangifördraget som ingicks 1840, och det lade grunden till att det finns två kulturer här: den maoriska och den västerländska baserad på kolonisatörerna, pakeha, förde med sig.
Vi som kommit senare, och som inte har något med koloniseringen att göra, är mer gäster. Vi kallas ibland för tauiwi.
Det krävs rätt så många generationer innan man blir av med gäststatusen. Det sägs att man bör ha minst fem generationer uppe på kullen, dvs. på begravningsplatsen.
– För mig handlar det om att respektera att vi faktiskt officiellt har två kulturer. Jag har aldrig försökt anamma någon annans kultur, men det här är min vardag, och jag väver in maoriska ord och termer som används.
– Ofta handlar det om vad som händer i min närmiljö och vad det är vi orienterar oss efter. Till exempel historien med den utrotningshotade fladdermusen peka peka, som är det enda endemiska däggdjuret på Nya Zeeland. Jag upptäckte att i maorisk folkmun förebådar fladdermusen katastrof. Det passade in med diktjagets jakt på meningsfull sysselsättning för att avleda tankarna från allt annat, och ändå blir det hela tiden fel och leder bara tillbaka till katastroferna.
Diktsamlingen För att ta sig ur en rivström måste man röra sig i sidled präglas av djur och natur, av vatten i olika former. Naturen är väldigt påtaglig och påträngande – jag undrar vilken växt du skulle ta till för att beskriva din diktsamling?
– Det måste nog bli tång av något slag, så jag tänker mig kelp som finns både i Norden och här på Nya Zeeland. Kelpen bildar stora undervattenskogar, men för det krävs ett rent hav. Kelp är nyttigt, men också farligt. För dem som surfar är det riskabelt att bli insnärjda i kelpen, har man otur kan man inte frigöra sig, risken finns att man drunknar.
Lyssna på hela intervjun med Mikaela Nyman – där hon bland annat läser upp några dikter ur sin samling:
Läsajuryn: Fram med ordbok och lexikon!
Vad tyckte vår läsarjury om Mikaela Nymans diktsamling? Och med vilken växt skulle de beskriva samlingen som helhet?
I diskussionen kretsar juryn kring frågor om sådant som börjar på ”k” – så som klimat, krig, klimakteriet, konsumtionsångest, klaustrofobi och kamp.
Enligt juryn blir läsningen av Mikaela Nymans diktsamling som en spännande upptäcktsfärd där man lär sig många nya saker – inte minst om flora och fauna, och om maoriska myter.
Lyssna på läsarjuryns diskussion:
Under perioden 18.–31.12.2023 kommer publiken att kunna rösta på sin favorit bland de fem nominerade verken på Svenska Yles webb:
Den 11 januari 2024 kl. 18 avslöjas vem som tilldelas Svenska Yles litteraturpris. Prisceremonin går av stapeln på Centrumbiblioteket Ode i Helsingfors och strömmas live på Arenan.
Har du läst För att ta sig ur en rivström måste man röra sig i sidled**? Vad tyckte du om boken?**
